Världshorisont nr 4/11, tema Rasism

Jag med och du med

Sist jag dansade runt midsommarstången sjöng vi bl a ”Morsgrisar är vi allihopa”. Sången upprepar detta påstående ett antal gånger och sedan fortsätter den: ”Jag med och du med. Jag med och du med”.
Efter att ha jobbat med detta temanummer om rasism ett antal veckor funderar jag på om det är dags att lägga till en vers till den svenska barnvisan. Den skulle i så fall lyda: ”Rasister är vi allihopa. Jag med och du med”.

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, om vi alla insåg att vi är präglade av rasistiska idéer – som tidigare var helt accepterade i det svenska samhället – och att vi alla bär på fördomar om ”de andra”, då skulle vi ha kommit en bra bit på vägen i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

I Erik Sidenbladhs artikel om den svenska rasismens historia citeras en annan svensk frilansjournalist, Oivvio Polite. Han säger: ”Rasism är inte en etikett som man får på sig och kan skrubba bort som en fågelskit. Vi är faktiskt rasister allihop, djupt inom oss är vi präglade av den rasism som härjade fritt under 1900-talet.”

Och Yasri Khan, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, säger på sidan tolv: ”Fördomar är normalt. Det viktiga är att inte agera utifrån förutfattade meningar”.
Och det är just det som är grejen – att inte låta våra fördomar och förutfattade meningar om andra människor styra vad vi gör och säger. Det är lättare sagt än gjort, men om vi börjar med att erkänna att vi faktiskt bär på fördomar så är chansen större att vi är observanta på våra handlingar. Det kollektiva förnekandet av att rasistiska idéer finns och är en del av vårt kulturarv är ett stort problem i sig.

Ju mer man skiljer sig från det typiskt svenska, desto mer utsatt är man, menar flera av dem som Världshorisont talat med. Jag tänker på Malyum Salah Hashi, somalisk flykting som bor i skånska Tomelilla med sina barn. Hon är svart, muslim och bär slöja – tre företeelser som var och en för sig kan ge upphov till negativt bemötande av omgivningen. Under nio månader utsattes hon för trakasserier av ett tonårsgäng på orten. De skrek glåpord och kastade snöbollar, stenar och vattenballonger på henne och hennes barn. I maj 2010 fick hon hjälp av skolsköterskan att göra en polisanmälan men efter en tid lades utredningen ned och trakasserierna fortsatte. En tragisk bild av Sverige idag.

”Endast genom möten kan vi skapa förståelse och kunskap om varandra” säger Yasri Khan vidare. Att denna insikt finns i FN-föreningarna runt om i Sverige märks tydligt på de rapporter om aktiviteter som föreningarna skickar in till Världshorisont. Viktiga markeringar kan göras från aktörer, politiker och myndigheter på det centrala planet men det är lokalt som de flesta mänskliga möten äger rum. Vid midsommarstången, till exempel.

AnnaLena Andrews

Publicerad: 2011-12-16

Köp Världshorisont
Läs mer om Världshorisont i katalogen
Fler artiklar knutna till Världshorisont
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT