Repertoarhål #1 2024

Repertoarhål Sören Tranberg

Jag påtalade i en ledare för drygt ett år sedan de svenska operahusens fantasilösa repertoarval. Hur ofta spelas inte verk ur standardrepertoarens tio-i-topplista. Mest traditionellt var väl Kungliga Operans 250-årsjubileum i form av idel repriser av verk som Tosca, Salome, Elektra, Rigoletto och Madama Butterfly.

Nu senast har våra tre största operahus spelat Don Giovanni samtidigt. På Kungliga Operan satte Ole Anders Tandberg upp hela da Ponte-cykeln i närtid. Nästa säsong utlovas vi ytterligare en nyuppsättning av Figaros bröllop, för vilken gång i ordningen? Det finns ju faktiskt annan högkaratig repertoar att botanisera i, till och med hos Mozart!

I senaste numret av OV-Revyn går Nils-Göran Olve igenom nationalscenens uppsättningar av Rossinioperor utifrån den aktuella uppsättningen av Barberaren i Sevilla (recenserad på sidan 30). Fram till 1967 spelades bara Barberaren och Wilhelm Tell. Nu, under de senaste tjugo åren, tillkommer också Askungen i två uppsättningar.

Under de senaste årtiondena har det utomlands rått en febril Rossinirenässans, inte minst tack vare Rossini Opera Festivals banbrytande verksamhet i den norditalienska semesterstaden Pesaro, en utveckling som i stort sett gått Stockholmsoperan förbi.

Det är i stället Läckö slottsopera som gått i bräschen för uppsättningar av Kärlek på prov, Italienskan i Alger, Den tjuvaktiga skatan, Turken i Italien och nu i sommar Sverigepremiären på La Gazzetta. Här vågar man gå utanför allfarvägarna.

På Göteborgsoperan spelades med stor framgång Resan till Reims och i Malmö Le comte Ory. Olve hade i sin artikel kunnat nämna att Stora Teatern i Göteborg mellan åren 1964 och 1971 spelade fyra Rossinioperor. Det blev Sverigepremiärer på både Askungen och Le comte Ory. Därutöver gavs Barberaren och Italienskan i Alger. Den senare i regi av Folke Abenius, som tidigare hade iscensatt verket i Malmö.

Annars utgörs de stora luckorna i Kungliga Operans repertoar av barockopera och den franska 1800-talsoperan – bortsett från Carmen, Hoffmanns äventyr och Werther på senare år. Här spelar man knappast operor före Mozart och gör man det blir det sällan bra musikaliskt.

Nu i vår sätter Göteborgsoperan upp Rameaus Platée. Där har man med stor framgång spelat Händels Julius Caesar och Alcina. Den senare är aktuell på Confidencen i sommar. Och där hade Rameaus Dardanus Sverigepremiär i fjol. Och på Drottningholmsteatern ges i sommar för första gången Lullys Armide. Stor succé hade man för två år sedan med Vivaldis Il Giustino. Jag glömmer heller aldrig Vadstena-Akademiens fina uppsättning av Telemanns Orpheus. Det är bara några exempel på lyckade svenska barockuppsättningar.

För att återgå till fransk 1800-talsopera är det Göteborgsoperan och Malmö Opera som gått emot mainstreamrepertoaren. I Göteborg gjorde Malin Byström sin sceniska Sverigedebut 2007 som Marguerite i Faust följt av titelrollen i Thaïs, vilket ledde till att hon fick göra den sistnämnda rollen mot Plácido Domingo i Valencia. Göteborgsoperan har också bjudit på Halévys Judinnan och Sverigepremiären på Thomas Hamlet. I Malmö har man satt upp Massenets Manon, Delibes Lakmé och Gounods Romeo och Julia. Det går att botanisera och undersöka om det finns verk som håller för uppsättningar utanför tio-i-topplistan.

Nu kommer tjänsten som konstnärlig ledare för Kungliga Operan att utlysas under året eftersom Michael Cavanagh har avgått i förtid på grund av sjukdom. Jag skulle önska mig en ny chef som har stora insikter om svenskt operaliv och som kan bli ett konstnärligt deciderat ansikte utåt. Det behövs!

Med tillönskan om god läsning!

Läs notiser och smakprov på Operas hemsidan opera.se

Sören Tranberg

Publicerad: 2024-03-07

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori MUSIK