Arkitekturtidskriften KRITIK #9/10

I valtider görs det naturligtvis tydligare än annars hur politisk och maktrelaterad arkitekturen till sin natur är. Och vilken politisk aktör arkitekten alltid och obönhörligen är. I min lilla stad har makt- och beslutsstrukturerna satts i effektivt strålkastarljus de senaste åren. Stockholm är under starkt tryck från många håll. Vi har (naturligtvis) en mycket pressad bostadssituation som med sina mer eller mindre kloka politiska åtgärder får starka samhällseffekter. Vi har en lång rad mycket stora nyetableringsprojekt som rullar, både i innerstadens hjärta och i förorternas dynamiska geografi. Vi har flera märkesbyggnader och klassiska stadsnoder som står under både tekniska och estetiska förändringstryck.

I dessa stora rörelser finns mycket att studera och dra slutsatser ifrån. Det som är mest slående är hur det politiska initiativet hänger i luften. Vi lever visserligen inte i utopiernas högtryck, men vi kan ändå förvänta oss något med av ett visionärt tänkande och ideologisk drivkraft i det stadsbyggnadspolitiska spelet. Våra politiker vill inte riktigt ta plats på banan som samhällsbyggare med patos. Stadsutvecklingen drivs och dikteras i mångt och mycket av fastighetsägare och exploatörer, som i den bästa av världar också borde ha samhällsengagemang och se bortom kvartalsrapporternas excel-ark men som inte riktigt kan fylla den kostymen. Ansvaret för stadsbyggandet flyter omkring i ett låt-gå-tillstånd som ständigt får till synes slumpvis fysisk manifestation och alla undrar hur det gått till. Så bygger man inte stad!

Där det möjligtvis finns någon slags ideologisk och politisk vilja att se är inom bostadsfrågan. Bostadsrättsomvandlingen är en märklig företeelse, men rätt så typisk för vår tid. En stor samhällsomvandling som har personlig girighet och kortsiktig ekonomisk vinning som främsta drivkraft.

En sällan diskuterad konsekvens av boendeformsomvandlingen är att fastighetsägarstrukturen förändras i professionell mening. Vi har en växande andel fastigheter som förvaltas och utvecklas av amatörer. I den bästa av världar kan detta tillstånd ha som effekt att den professionella kompetensen som exempelvis en arkitekt besitter i större utsträckning efterfrågas.

Do-it-yourself-kulturen har paradoxalt nog fått som mer långsiktig effekt att de professionellas kunskap värderas högre. Efter ett par byggprojekt i egen regi uppskattar man yrkeskunskap alltmer. Kan vi hoppas på en slags Timell-effekt i stadsbyggandet?

--- --- ---

KRITIK #9/10

Ledare
AMATÖRER! / Johan Fowelin
Utblick/Inblick: LEARNING FROM WINGÅRDH / Pär Eliaeson & Johan Fowelin
WHAT SYSTEM WILL SAVE US NOW THAT DEMOCRACY WON’T? / Mikael Askergren
ARKITEKTEN PÅ FILM / Fredrik Söderlund
ARKITEKTENS BILD AV SIG SJÄLV / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: STOCKHOLM WATERFRONT
Utställning: NÖDVÄNDIGHETENS ARKITEKTUR
POPULISMEN OCH ARKITEKTUREN / Pär Eliaeson
Utblick/Inblick: KRITIK AV KRITIK / Djemila Ahmed

Pär Eliaeson

Publicerad: 2010-09-23

Köp Arkitekturtidskriften KRITIK
Läs mer om Arkitekturtidskriften KRITIK i katalogen
Fler artiklar knutna till Arkitekturtidskriften KRITIK
Fler tidskrifter i kategori ARKITEKTUR