Opsis Barnkultur 4/2009

Opsis Barnkultur nr 4/2009 har temat Prinsessor & Vampyrer.

Bokåret 2009 blir sannolikt ett rekordår när det gäller vampyrböcker. Ska detta firas eller rent av beklagas? frågar sig Steven Ekholm, som inte har något emot vampyrer. Tvärtom. Men menar att det känns mättat på något sätt. Eller snarare urvattnat.

Steven Ekholm konstaterar att vampyren har blivit gosig, mesig och en långhårig gymnasieelev med kärleksbekymmer. Och undrar om den klassiska vampyrmyten i litteraturen verkligen vinner på att bli fullständigt ihjälkramad av marknadskrafterna och urtvättad allt som är farligt, skrämmande och som inte passar på Bolibompa.

Att det är gott om vampyrer just tycker litteraturforskare Anna Höglund vid Växjö universitet inte är så konstigt. Och hon om någon borde veta, för nu i december lämnar hon in sin avhandling om vampyren i litteraturen.

– Vampyrtrender återkommer med jämna mellanrum. I subkulturen är vampyren ständigt aktuell, men plötsligt når en bok eller film populärkulturen som gör att vampyren plötsligt blir accepterad på bred front. Någonting blir en gnista som tänder den eld som legat och pyrt. Ofta sker detta i tider av ökad social turbulens, säger Anna Höglund i nyaste Opsis Barnkultur.

Prinsessor, och i viss mån prinsar, är andra mytomspunna figurer som också är ordentligt på tapeten just nu. Såväl i bok som på scenen. I Opsis Barnkultur 4/2009 berättar regissörerna Ika Nord och Johanna Huss om sina prinsesserfarenheter.

– Vi har väl alla varit runt i prinsessträsket, garvar Ika Nord, som har regisserat Så gör prinsessor, en pjäs som nu turnerar ute i landet. Vi har en fantasi om att en prinsessa får göra vad hon vill. Och att begreppet står för skönhet, frihet, lust och lättja, allt som inte är vardag och plikt. Och detta trots att det mesta bara är en myt. I verkligheten är kungliga personer oerhört kringskurna och på många vis väldigt ofria.
Ika Nords scenversion av Per Gustavsson succébok Så gör prinsessor tar fasta på den glada och dådkraftiga tjejen som vill ta för sig av tillvaron. Tar för sig gör även Pärtan i en pjäs med samma namn, skriven av Johnny Lindkvist och regisserad av Johanna Huss. Pärtan hade urpremiär på Teater Tribunal 2007 gick i fjol på Riksteaterturné.

– Pärtan växte fram ur idén att sätta upp en modern tolkning av Prinsessan på ärten. Men efter många turer beslöt vi oss för att det vi skulle berätta om var en tjej som ville erövra allt det där kungliga, på samma sätt som killar alltid velat göra när de kommit för att vinna prinsessan och halva kungariket, berättar Johanna Huss. Alla i prins- och prinsessåldern skulle också få sitt lystmäte. Föreställningen blev också en riktig karamell för ögat med puffbyxor, peruker och rosa krusiduller.
Under pjäsens framväxt läste man avhandlingar om könsroller i förskolan och diskuterade varför det alltid är så fint att vara ”pojkflicka” men att detsamma absolut inte gäller för dem som är ”flickpojkar”. Både Ika Nord och Johanna Huss understryker att vi ännu år 2009 faktiskt gärna talar om flickor som söta och fina, medan pojkar beskrivs som starka och modiga. Klichéer som får sina törnar i båda dessa prinsessföreställningar.

Läs om vampyrer och om Ika Nords och Johanna Huss prinsessspjäser i senaste numret av Opsis Barnkultur, Nordens enda tidskrift som belyser barnkulturen ur ett brett perspektiv och är en viktig samtalspartner i dagens mediebrus. Opsis finns både i pappersutgåva och som inläst tidskrift (utan extra kostnad!). Det är enkelt att prenumerera.


Publicerad: 2009-12-15

Köp Opsis Barnkultur
Läs mer om Opsis Barnkultur i katalogen
Fler artiklar knutna till Opsis Barnkultur
Fler tidskrifter i kategori OM BARN & UNGDOM