Teaterforum nr.2, 2005

Inte vet jag…. men…. Så börjar man i min hemtrakt ofta en mening när man vill kritisera något, men inte riktigt vågar stå för sin kritik, ett lite undfallande sätt att säga ifrån. För undfallande är det. Det biter liksom inte. Inte vet jag…men… jag skruvar på mig ..är det inte lite konstigt…tittar inte på den jag talar till… att han/hon helt plötsligt …..kan ha det så bra….?....ja, inte vet jag….men konstigt är det…!?
Ibland kan jag tycka att hela vårt avlånga land slingrar sig, vecklar in sig i långa obegripliga antydningar, himlar med ögonen och tittar åt ett annat håll, för att inte i onödan förarga någon. Våra vanligtvis vältaliga skribenter, författare, journalister och proffstyckare använder sin tid i tv-soffor och spalter till välartikulerat struntprat eller snyggt förpackad verklighetsförfalskning. De som agerar så, fungerar som intellektuell legitimering av ytlighet och intolerans. Oroväckande farsoter som sprider sig snabbare än både AIDS och fågelepidemier.
Behovet av tolerans och empati är idag större än på länge. Vi har en tydlig ghettoisering, ökad ungdomsbrottslighet, maffialiknande ligor, i olika delar av landet, som ägnar sig åt välorganiserad kriminalitet och beskyddarverksamhet. Gängfighter med dödlig utgång och en stadsapparat som är helt handfallen.
De mänskliga rättigheterna och de demokratiska grundvärderingarna nedrustas. Klyftan mellan rik och fattig blir allt större. Människohandel med fokus på kvinnor och barn ökar. Det är nästan omöjligt för ”invandrare” att få arbete. Den absurda behandlingen av de asylsökande apatiska barnen, som för tjugo år sedan skulle ha hånats som en absurd svart framtidsvision. Idag är det verklighet. Vem bryr sig?
Många bryr sig. Det finns grupper och individer som likt Don Quijote heroiskt kämpar mot en osynlig, alltid närvarande fiende. De håller indignation och engagemang levande tills vi andra vaknar upp och ansluter oss till kampen för en jämlik, demokratisk och empatisk värld.
Min absoluta övertygelse är att teater i alla dess former är ett utmärkt instrument för agitation, upplysning och förändring. Det finns otaliga exempel på pjäser som har förändrat både åskådare och aktörer, gjort dem mer medvetna, fått dem att se saker ur ett annat perspektiv eller helt enkelt skakat om dem så att de helt ändrat synsätt.
Nu när ATR går in i ett nytt sekel, med nytt medlemssystem och tidningen Teaterforum till alla medlemmar, är min förhoppning att hela den komplexa världen ska speglas i allt ATR gör. Jag önskar mig en tidning med alla våra medlemmar i vild polemik med varandra, ett utökat kursutbud med fokus på att utbildning av nya, medvetna unga teaterutövare.
Låt oss sluta tala i antydningar, flacka med blicken och slingra oss.
Vi som kulturutövande folkrörelse har ansvar för framtiden. Låt oss gemensamt ta den utmaningen. ¢

Christer Dahlberg

Christer Dahlberg

Publicerad: 2005-04-29

Köp Teaterforum
Läs mer om Teaterforum i katalogen
Fler artiklar knutna till Teaterforum
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR
Fler tidskrifter i kategori MEDLEMSTIDSKRIFT