En organisation för framtiden

Två upplevelser sticker ut alldeles extra efter styrelsehelgen i Malmö den 21-23 januari.
Först och främst den livsbejakande optimism och den strategiska intelligens våra yngsta styrelseledamöter besitter. Oförskräckt påtar de sig uppgiften att, tillsammans med Unga Teaternätet, inom loppet av ett år se till att ATR passerar Ungdomsstyrelsens magiska sextioprocentsgräns, över sextio procent av medlemmarna under 25 år. Vi blir då berättigade till betydligt större anslag från Ungdomsstyrelsen. Dessutom, med massor av ungdomar, kommer organisationen att föryngras och stärkas inför framtiden.
Inte nog med att våra ungdomar ser vilka positiva effekter som ryms inom det nya medlemssystemet, de åtar sig också organisation och genomförande. Det de vill i gengäld är att vi garanterar medel för genomförandet, en i sammanhanget modest begäran. För en gammal styrelseuv, som undertecknad, känns deras brinnande engagemang oerhört vitaliserande. Det visar mig att över tjugo års sittande på, ibland mördande tråkiga, sammanträden inte varit förgäves. Slitet har varit mödan värt när de unga tycker att ATR är en organisation för framtiden, värd att lägga ned massor av energi och ideellt arbete på. En organisation som man är stolt över och vill att alla ska upptäcka.
Den andra positiva upplevelsen var mötet med sju mogna damer i Lund. Var och en i sig en stark personlighet, som med värdighet och värme delade med sig av sin livserfarenhet.
Det var en grupp på Lilla Teatern, som spelade den nyskrivna pjäsen ”Sånt är livet”.
Pjäsen berättar om sju konfirmander som återförenas efter 50 år, på initiativ av läkaren Gudrun som tillsammans med förtidspensionerade scenografen Cecilia arrangerar återföreningen. Alltsammans berättat enkelt och chosefritt. För mig var upplevelsen odelat positiv, även om ett kritiskt öga kunde notera en del strukturella och tekniska brister, men de är i det här sammanhanget av underordnad betydelse. För vad vi fick se var en provkarta på de kvaliteter som är amatörteaterns särart.
En pjäs som bygger på erfarenheter alla aktörer har gjort eller har en relation till. Aktörerna var i samma ålder som rollfigurerna. De visade inte upp strömlinjeformade, vältränade skådespelarkroppar, utan kroppar som förmedlade ett långt arbetslivs erfarenhet. Detta gjorde dem alla till skarpt tecknade individer, omöjliga att negligera.
Dramatikern Annmari Asker fyller med sitt välskrivna manus ett stort tomrum. Bra pjäser för kvinnor är en bristvara. Hennes text är så allmängiltig och angelägen att den kan spelas överallt. Jag hoppas att Annmari vill förlägga pjäsen hos ATR, så att flera föreningar kan få glädjen att arbeta med den.
I en polariserad värld med växande klyftor mellan rik - fattig, ”svensk” - ”invandrare”, Västeuropa och övriga världen, är det viktigt med en demokratisk och jämlik mötesplats. Organisationen ATR äger alla möjligheter att bli en sådan mötesplats. Medvetna ungdomar, erfarna seniorer och välutbildade ledare, konstnärer och pedagoger, är en bra start.
Låt oss gemensamt arbeta för att ATR, även i framtiden, är en organisation som värnar om yttrandefrihet, jämlikhet och demokrati.

Christer Dahlberg

Publicerad: 2005-02-28

Köp Teaterforum
Läs mer om Teaterforum i katalogen
Fler artiklar knutna till Teaterforum
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR
Fler tidskrifter i kategori MEDLEMSTIDSKRIFT