Film International nr 122/02:4

Filmmusik och filmljud
har man tidigare menat vara en negligerad del av filmlitteraturen och filmteorin. Det förhållandet har dock svängt under det senaste decenniet. Från och med Claudia Gorbmans banbrytande verk Unheard Melodies: Narrative Film Music (1987) har det kommit en allt ökande utgivning av filmmusikböcker, för att under bara de senaste två, tre åren eskalera till flera nya böcker per år. Och det kanske allra viktigaste av allt är att det rör sig om böcker, artiklar och kritiska texter som inte är speciellt inriktade på filmmusik, men som uppmärksammar dessa delar av filmberättandet. Det är en oerhört glädjande utveckling för oss som är specialintresserade av filmmusik och ljudets förmåga till att tillsammans med bilder skapa ett verkligt audiovisuellt berättande. Filmhäftet vill med detta nummer visa hur varierad och mångfacetterad filmmusikforskningen är. Det rör sig om allt från restaurering av gamla stumfilmskompilationer till nya digitala ljudsystem.
I John Beltons artikel, som inleder detta temanummer, får vi en historisk översikt över hur ljudteknologin har utvecklats från de allra enklaste system till spekulationer om den helt digitala filmen. Numera är just ljud och ljudeffekter, och framför allt hur dessa distribueras på biograferna, en snart allt överskuggande del av de stora filmbolagens produktioner. Att se en ny Hollywoodfilm på en gammal tv-apparat utan ett heltäckande ljudsystem innebär att man missar halva filmen.
Gillian Anderson, före detta musikbibliotekarie på Library of Congress i Washington D C, är en känd person i filmmusikkretsar och alldeles särskilt för oss som är intresserade av stumfilmsmusik. Hennes specialitet är att restaurera den originalmusik som skrevs eller sattes samman till stumfilmer och sedan uppföra denna runt om i världen med olika symfoniorkestrar. Inför dvd-utgåvan av Benjamin Christensens omdiskuterade film Häxan (1922) engagerades Gillian Anderson för att, med hjälp av ofullständiga källor, försöka restaurera musiken. Hur detta arbete gick till berättar Anderson om i sin artikel.
I undertecknads artikel diskuteras tystnadens och operamusikens förmåga att stå som representationer för de kanske starkaste känslouttrycken i en film. När filmberättandet blir alltför känsloladdat blir det ofta tyst, eller används operamusik. I en kort historisk översikt analyseras detta grepp som har gått från stumfilm över konstfilm till skräckfilm.
Om Alfred Hitchcock och Bernard Herrmann har man läst åtskilliga artiklar – så många att man förleds att tro att musiken i Hitchcocks filmer enbart gjorts av Herrmann. Kevin Donnellys artikel tar denna villfarelse ur oss. Han tar ett totalgrepp på musiken i Hitchcocks filmer, från de tidiga brittiska produktionerna till de sista filmerna i Hollywood på 1970-talet. Analytiska skarpsinnigheter varvas med produktionshistoria i detta bidrag som visar att filmmusikforskningen bör ta alla delar av filmproduktion i beaktande.
Men det är hittills ändå analytiska närmanden som har dominerat det som skrivits i ämnet filmljud och filmmusik. Exempel på hur filmmusikanalys kan se ut får vi i de två sista bidragen i detta temanummer. Charlotte Sjöholm gör en näranalys av musiken, och då bland annat dess religiösa och andliga betydelser, i Stanley Kubricks The Shining. Med utgångspunkt i Gorbmans nämnda bok visar hon hur många associationer som kan ligga i ett kort musikinslag.
Peter Bryngelsson går ännu närmare in i näranalysen, in på de enskilda tonernas nivå. Filmen i fokus är När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1991) och kompositören Howard Shores genomtänkta och in i detalj berättande melodiska motiv.
Det är vår förhoppning att detta nummer ska visa på den bredd och spännvidd som både ämnet och filmelementet filmmusik har.

Ann-Kristin Wallengren

Filmhäftet

Publicerad: 2002-08-06

Köp Film International
Läs mer om Film International i katalogen
Fler artiklar knutna till Film International
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR