On tape

Förord

”De gav sig ut på landet, med en bandspelare under armen …” I Georges Perecs debutroman Les Choses (Tingen) (1966), arbetar de två huvudpersonerna Jérôme och Sylvie som ”psyko-sociologer”, medan de drömmer om att skapa sig ett liv i materiellt överflöd och lyx. Bandspelarna använder de i sina marknadsundersökningar, för att intervjua människor om deras konsumtionsvanor, begär och behov av mat, kläder, prylar. De utvecklar tekniker för att få kvinnor och män att berätta och bekänna, de lär sig att utforska, övervaka och avläsa de röster och ljud – varje liten harkling – som de lagrar på sina apparater. Därmed kommer de också att bidra med material till ett nytt arkiv, som vid mitten av 1960-talet hade börjat anta ansenlig storlek och form; ett arkiv som inte baserades på skrivna dokument, utan faktiska, inspelade röster, och som skulle förskjuta villkoren för vår tillgång till samtiden och det förflutna, för hur vi uppfattar och organiserar en värld av ljud och bilder, för hur vi minns och skriver historia.

Jérôme och Sylvie var långt ifrån de första att ge sig ut på landet med en bandspelare under armen. Under de närmast föregående femton åren hade antropologer, historiker, musikforskare, journalister, författare, konstnärer och inspelningsamatörer anträtt samma resa i syfte att kartlägga ett ljudlandskap som tidigare varit fast bundet till en specifik plats och tid, hemfallet åt det efemära och lokala, men som nu kunde lagras, bearbetas och spridas med hjälp av ny teknologi. Förvisso hade redan Edisons fonograf från 1877 initierat likartade praktiker – man kan erinra sig Milman Parrys och Albert Lords inspelningar av muntlig epik i Jugoslavien under det tidiga 1930-talet, eller John och Alan Lomax’ utforskning av bluesen i den amerikanska Södern, för att nämna ett par kända exempel. Men bandspelaren kom på ett radikalt sätt öka potentialen i detta slags arbete.

Och det av flera skäl. Bandspelaren var en relativt lättarbetad teknologi. Den skulle till stor del att kalibreras för en marknad av amatörer. Den hade dessutom en flexibilitet som var vida större än fonografens och grammofonens: ljudbandet tillät längre, kontinuerliga inspelningar; det man registrerat var direkt tillgängligt för avlyssning; man kunde snabbt radera det som spelats in och ersätta det med nytt material; de inspelade ljuden och rösterna kunde redigeras på en rad olika vis. Därutöver var bandspelaren, från och med 1930-talets mitt och framåt, då magnetofonen utvecklades i Tyskland, en eminent mobil teknologi (se utdraget ur Friedrich Kittlers Grammophon Film Typewriter i detta nummer av OEI), som med åren skulle krympa i storlek, och därmed erövra allt fler rum, och bana väg för skiftande sociala, estetiska och politiska praktiker: från inspelning av poesiuppläsningar på barer till raffinerade former av övervakning och avlyssning.

Magnetbandet och bandspelaren står i fokus för detta nya nummer av OEI, och de avlyssnas och avläses framför allt ur två perspektiv: dels som materiell teknologi, som magnetiskt medium (se framför allt Kittler, Patrik Sjöberg och Yvonne Spielmann); dels utifrån de estetiska och kulturella aktiviteter de gav upphov till. Tyngdpunkten ligger på magnetbandets uttryck och manifestationer under decennierna efter andra världskriget, teknologins definitiva storhetstid – därmed hamnar också dess förhistoria, som åtminstone går tillbaka till den amerikanske ingenjören Oberlin Smiths arbeten från 1878, i skugga (se dock Gunnar Berges essä om magnetism) – samtidigt som temablockets avslutande bidrag av Matthew Kirschenbaum, ”Extrem inskription”, leder bort från magnetiska ljud- och videoband mot den avgörande roll som den magnetiska hårddisken, som skriftteknologi, har spelat inom samtida mediekulturer.

Om det magnetiska ljudbandet började spridas på en marknad direkt efter andra världskriget – den amerikanske inspelningsfantasten Jack Mullin lyckades få med sig två magnetofoner som krigsbyte från Tyskland, vilka, i modifierat skick, kom att användas i de berömda, förinspelade sändningarna av Bing Crosbys radioshow Philco Radio Time – så dröjde videobandspelarens ankomst och genombrott till 1960- och 70-tal, även om teknologin som sådan redan tidigare fanns på plats. Nam June Paik, den koreanskfödde konstnären, som skulle bli en av pionjärerna inom den skulpturala videokonsten, var en av de första privatpersonerna som köpte en videoutrustning. Det handlade om en Sony Portapak, idag en legendarisk modell, och han hämtade den själv vid lastbåten i hamnen utanför New York 1965. Enligt utsago filmade han med den i taxin på sin väg tillbaka till staden, för att där omedelbart visa vad det var han filmat för sina vänner på ett galleri. Sant eller inte, anekdoten avslöjar några av de karaktärsdrag som skulle bidra till videons genombrott: användarvänligheten och omedelbarheten. När ljudbandsentusiasten Andy Warhol, som bekant gift med sin ljudbandspelare, intervjuas i tidskriften Tape Recording 1965 om den videobandspelare han fått låna av dem, så befinner vi oss alltså på en tröskel mellan ljud och bild i magnetbandets historia.

I OEI On Tape erbjuds en serie lokala nedslag i de konstnärliga och amatöristiska praktiker som tillgången till ljud- och videobandspelare kom att ge upphov till under 1950 till 1980-tal. Magnetbandets inflytande i hela dess vidd är självfallet alltför stort för att mer än antydas i sammanhanget – således nämns knappt telefonsvararen, bilstereon, Philips portabla kassettbandspelare, ghettoblasters, Sony Walkman, med mera. De pedagogiska bildband som utvecklades för skolverksamhet, eller de fall där man använde sig av videoteknologi som ett sätt att föra logg vid vetenskapliga laboratorieexperiment, hör också till luckorna. Men delvis måste detta betraktas som en effekt av det begränsade intresse som teknologi- och mediehistoria, tills vidare, ägnat åt efterkrigstidens magnetiska lagringsmedier. Som om dessa – trots deras specifika tekniska egenskaper, funktioner och effekter – inte var annat än en fortsättning av filmen och fonografen …

Vad som däremot undersöks i de texter som publiceras är ljudbandets skiftande former och operativa funktioner inom pedagogik, (ljud)poesi och konst; hemmavideon versus super 8-filmen som amatörredskap för dokumentation och konstruktion av familjer; videon som skrift; ljudbandspelaren som verktyg för appropriering av ljud och som musikinstrument. Och så vidare. Således måste detta nummer av OEI betraktas som en tentativ kartläggning av ett akustiskt och teknologiskt landskap, som rymmer flera vita fläckar. Och många av dessa kommer att kvarstå, särskilt som magnetband knappast varar för evigt. Deras beständighet är vida underlägsen papyrus, papper eller pergament. Banden blöder och de magnetiserade partiklarna skingras. Snart kommer rösterna och ljuden att vara förlorade. Det gäller att lyssna och läsa nu. Det handlar, bokstavligen, om ett levande och döende arkiv.




Friedrich A. Kittler, ur Grammophon Film Typewriter

Gunnar Berge, NordSørNordSørSørNordSør / lnformasjon

David Morton, Bandspelaren, hemmaunderhållningen och den amerikanska återinspelningskulturens rötter

David Antin, ur Gambling

Jesper Olsson, Banda och tala

Cecilia Grönberg & Martin Högström, Lärostudion

Patrik Sjöberg, ”This Tape Will Self-Destruct in 5 Secondsl” Arkivet, magnetbandet och videokonstens framtida historia

Frédéric Acquaviva, Magnetisk Heidsieck

Bernard Heidsieck, Canal Street och andra magnetbandsverk

Richard Ekstract, Pop tar sig an videobandet

Yvonne Spielmann, Introduktion: det audiovisuella mediet

Raymond Bellour, Videoskrift

Johan Tirén, Positioner / Platser

James Moran, Från rullfamiljer till familjer vi väljer: video i hemmamoduset

Dan Fröberg, Söndrumsvägen, in på gården, tredje dörren till vänster, Hawaii

John Oswald, Överträffad av övertagaren: den musikaliska skuldens etik

Rich Jensen & Robin James, Ett Ijudligt medvetande

Kembrew McLeod, PIagiarism® 101: en approprierad muntlig historia om The Tape-beatles

Matthew Kirschenbaum, Extrem inskription: en hårddiskens grammatologi

Lisa Zetterdahl, Poesi

Mikkel Bolt Rasmussen, The Situationist Offensíve in Scandinavia, or: Scandinavian Situationisms

Gil J Wolman, Extrait sonore ou pas



Publicerad: 2012-03-08

Köp OEI
Läs mer om OEI i katalogen
Fler artiklar knutna till OEI
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN


Annons:

Senaste nummer:

2024-05-17
Opera 2 2024

2024-05-14
Med andra ord 118 2024

2024-05-13
OEI 102-103 2024

2024-05-10
Haimdagar 1-2 2024

2024-05-02
Fjärde Världen 1 2024
Glänta 3-4 2023
Amnesty Press 1 2024

2024-04-29
Konstperspektiv 2
Tidig Musik 1 2024

2024-04-26
Signum 3
Nio-Fem 1 2024

2024-04-05
Populär Astronomi 1 2024

2024-03-17
Medusa 1 2024

2024-03-16
Hjärnstorm 154-155 2023

2024-03-09
Akvarellen 1 2024

2024-03-08
Signum 2

2024-03-07
Opera 1 2024

2024-03-03
Parnass 1 2024

2024-02-19
Konstperspektiv 1

2024-02-05
Amnesty Press 4 2023

2024-01-27
Divan 3-4 2023

2024-01-26
Signum 1

2024-01-25
Haimdagar 1-2 2024
Karavan 4 2023
Med andra ord 117 2023

2024-01-20
Tidig Musik 4 2023

2024-01-15
Hjärnstorm 152-153 2023

2024-01-10
Utställningskritik 5 2023

2024-01-03
Medusa 4 2023

2024-01-02
Parnass 4 2023

2023-12-29
Akvarellen 4 2023

2023-12-13
Fjärde Världen 4 2023

2023-12-12
Populär Astronomi 4 2023

2023-12-08
Signum 8

2023-11-29
Opera 5 2023

2023-11-18
Amnesty Press 3 2023

2023-11-16
Teatertidningen 4 2023

2023-11-12
Med andra ord 116 2023

2023-11-08
20TAL 9 2023

2023-11-01
Utställningskritik 4 2023

2023-10-27
Signum 7
Karavan 3 2023

2023-10-25
Nio-Fem 2 2023

2023-10-24
Konstperspektiv 4

2023-10-16
Lyrikvännen 4-5 2023

2023-10-12
Populär Astronomi 3 2023

2023-10-11
Divan 1-2 2023

2023-10-10
Glänta 2 2023

2023-10-09
Haimdagar 3-4 2023
Akvarellen 3 2023

Äldre resuméer