Representationer #2 2013

När vi skriver det här har novembermörkret just lysts upp av releasen för lambda nordicas förra nummer, temanumret om aktivism. Vi bjöd in skribenter, läsare, aktivister och andra intresserade till en kväll på café Copacabana i Stockholm med mingel, snittar och ett samtal om HLBTQ-aktivism i Sverige idag. Som Nordens största tidskrift för HLBTQ-forskning vill lambda nordica inspirera till diskussioner både inom och utanför akademin, och vi vill vara med i händelsernas centrum. Tidigare i höst var vi också på bokmässan i Göteborg. Gå gärna in på vår hemsida, www.lambdanordica.se, och läs om vår verksamhet. Där finns också artikelarkivet där alla lambda nordicas artiklar kan laddas ned gratis. De senaste åren har lambda nordica gett ut ett flertal temanummer. Numret är det första öppna numret på ett tag, men det slumpade sig så att numrets artiklar och essä trots allt har ett gemensamt tema, nämligen representationer. Begreppet representation används av kulturstudieforskare som t.ex. Stuart Hall (1997) för att betona språkets aktiva roll i meningsskapande processer. Texter och bilder ses inte enbart som reflektioner av en redan existerande verklighet utan som något som ger den materiella världen mening.

Emma Donoghue´s The Sealed Letter (2008) is a neo-Victorian reimagination of a divorce scandal in the nineteenth century, the Codrington divorce, which involved the feminist Emily Faithfull (1835– 1895).1 In the novel, the author explores the consequences of failed heterosexual monogamy in a Victorian marriage, bringing together ear- ly feminist history and social scandal. The divorcée, Helen Codrington, and Ms Faithfull were both women who did not accommodate to the available models of femininity, and there are several hints of the exis- tence of a lesbian affection between them. Although the Victorians were aware of lesbian affection, this was not spoken of, due, in part, to the lack of terminology to describe same-sex desire between women. In an interview, Donoghue admits that one of the reasons she finds the historical genre so appealing is that when speaking about sexuality in the past there were no labels to define homoerotic bonds (O’Neill 2008, 4). This is the central theme in The Sealed Letter, in which the author queers up history in a highly refined manner that mirrors the eloquent silence that circumscribed lesbianism in the nineteenth century. This article looks into how Donoghue uses the trope of silence to reiterate lesbian history in her reimagination of the relationship between Helen Codrington and Emily Faithfull.

Put your sex life on project status. Make a conscious decision to recommit to each other and move sex higher on the priority list. (Dr. Phil 2013) När det gäller sexualitet finns det flera normer som påverkar vårt förhållningssätt. Det finns förväntningar på med vem, hur ofta, på vilken plats, med hur många och på vilket sätt personer ska ha sex. (Skolverket 2013) I TV-profilen Dr. Phils relationsrådgivning och i Skolverkets läro- medelsmaterial ”Sex- och samlevnadsundervisning i gymnasieskolan” är utgångspunkten att tittarna och läsarna respektive eleverna och lä- rarna är sexuella varelser. Förekomsten av sexualitet – låt vara inte alla dess möjliga uttrycksformer eller konsekvenser – ses här som någonting i grunden naturligt och självklart, och som något som därför aldrig be- höver problematiseras. Jag tänker att uteslutandet av icke-sexuella exis- tenser, exempelvis många asexuella och celibatära positioner, kan säga någonting om medborgarskapets gränser och villkorlighet i ett sam- hälle som vissa skulle beskriva som genomsexualiserat.

Det kan förefalla omöjligt att tillfoga något nytt om konstnärer som Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rafael och Caravaggio som det skrivits så oändligt mycket om. Men än finns det förbisedda verk och verk att återupptäcka. Ett sådant är den ganska okända takmålning från omkring 1599 av Caravaggio, i ett litet sidorum, en studerkammare, i Casino Ludovisi i Rom. Målningen återupptäcktes 2010 då 400-års- minnet av Caravaggios död uppmärksammades med utställningar och visningar av hans verk i kyrkor, museer och privat ägo. Den visas nu efter tidsbokning och mot en större avgift. ”Estremamente potente”, ex- tremt kraftfull, brukar besökare utbrista om målningen med molnig himmel och en sfär med zodiaken, omgiven av tre nakna män. Männen har identifierats som ett trippelsjälvporträtt av Caravaggio som gudarna Jupiter, Neptunus och Pluto (bild 1) i ett komplext kultur- och naturvetenskapligt program som handlar om alkemi. Med queert läckage, ska det här tilläggas. I det följande kommer jag att redogöra för hur detta program också involverar ett dåtida normsystem kring sexualitet.

Under förarbetet till den stora boken Sympatiens hemlighetsfulla makt (1999) under 1980-talet gjorde forskaren Fredrik Silverstolpe in- tressanta fynd rörande ett kriminalmål i Stockholm i augusti 1897, då de båda arbetarna Frans Albert Pettersson och Lars Konrad Johansson anklagades för ”otukt mot naturen”. Detta var något som knappast tidi- gare blivit belagt i Sverige: ett tio år långt, uppenbarligen homosexuellt och monogamt kärleksförhållande mellan två ”vanliga”, traditionellt maskulina arbetare, den ene en 41-årig grovarbetare med kraftigt skägg, den andre en tio år yngre måleriarbetare.

”[W]hat makes me less of a man than you? ”?He stands quiet for a while. Then he grabs me between the legs. ”This,” he says laughing.?”If your dick is the only thing that makes you a man, then you are to pity,” I answered and left. (Bremer 2011, 141; reviewer’s translation) This conversation takesplace at a gay bar between a person who is socially categorized as a transman and a person who is socially categorized as a ”normal” – or cis – man, after an incidence in the restroom where the latter has discovered that the first has a prosthetic penis. It is one of the many short narratives at the heart of Signe Bremer’s thesis that show how the experiences and perspectives of transpersons (or transsexuals, as Bremer chooses to term her informants) clash violently with the norms and ideas about sex/gender embraced by the majority of people in contemporary Swedish society.

Touching history kan läsas som en avhandling om queerteori och en historiografisk undersökning av queera metoder. Det gör avhandlingen unik. Materialet är utvalt och använt utifrån möjligheten att diskutera hur queerteoretisk forskning kan bedrivas och för att upprepade gånger implicit ställa frågan ”vad är queer?” – en fråga vars riktning pekar mot en förgrening i ytterligare frågor snarare än mot ett förväntat svar. Touching History består av nio kapitel samt ett inledningskapitel. Tre kapitel har publicerats tidigare i andra versioner, varför den möjligtvis skulle kunna ha skrivits som en sammanläggningsavhandling. Danbolt skriver i inledningen att kapitlen kan läsas separat och att avhandlingen inte har formen av en traditionell monografi. Han beskriver i stället sin undersökning som ”a kaleidoscopic project”.

Under det senaste decenniet har det kommit flera svenska studier av flickors villkor inom olika discipliner, och Maria Margareta Österholm skriver med sin avhandling i litteraturvetenskap in sig i detta expan- derande forskningsfält. Ett flicklaboratorium i valda bitar undersöker flickor som på olika sätt avviker från en normativ femininitet i svensk och finlandssvensk litteratur mellan 1980 och 2005, för att diskutera de- ras ”feministiska och genusproblematiserande möjligheter” (Österholm 2013, 53). Romaner och noveller av bland andra Monika Fagerholm, Mare Kandre och Inger Edelfeldt analyseras med fokus på framställ- ningen av genusnormer och normbrott, samt de rum och litterära grepp som möjliggör att skeva flickor skrivs fram.

Traduttore traditore, översättaren är en förrädare, är ett ordspråk som jag fick lära mig när jag studerade latin, och jag lärde mig då också att man inte ens alltid kan lita på lexikon. För när det gäller ovanliga ord eller ovanliga betydelser av ord kan det mycket väl hända att den angivna betydelsen bygger på tolkningen av ett enskilt textställe och att i sin tur samma textställe tolkas med hjälp av just detta lexikon, vars prestige bidrar till att cementera en viss förståelse. När det gäller teologi tillkommer dessutom den kyrkliga maktapparatens påtryckningar, och här kan alltså uppstå en rundgång som gör att tvivelaktiga tolkningar kan bestå i århundraden. Det är därför som Love Lost in Translation är en så angelägen bok.