Kulturimperiet Bas: Halmstad 2 2010: Mötet och rummet

Tack, Halmstad. Vi på Kulturimperiet är närmast rörda av det varma mottagande vi fått från både kultursektorn i stort och alla våra läsare. Vi ser fram emot ert fortsatta engagemang och kontakten med er är ovärderlig. Tidskriften har redan blivit en mötesplats i sig – en kulturarena.

För en tid sedan träffade jag en ung man som tillfälligt återvänt till sin hemstad, staden som givit honom hans allra första intryck, hans trygghet, hans behov av att bryta upp och att utvecklas till en av alla dessa förskingrade som hör hemma, fast på ett annat vis, men ändå så ofrånkomligt självklart. Han hade kommit hem, men ändå inte; han kände inte längre igen sig.
Någon längtan till att återvända för gott infann sig inte. Varför?

Eftersom man hela tiden försöker sudda bort tidsdokument och spår i Halmstad, både positiva och negativa, är det oerhört svårt att behålla en relation till staden. Man får kämpa för att hitta beröringspunkter som betyder något. Att utveckla vår gemensamma miljö innebär också att inte försöka dölja vår ibland inte så glamorösa historia. Om allt till slut blir kliniskt rent och kontrastlöst – vilket är lätt hänt om man bara kopierar det man blir imponerad av på andra håll – har vi inget att referera till. Vad är det Halmstad skäms för egentligen? Den genuina och så värdefulla Halmstadkänslan tenderar att försvinna. Kreativa och strategiska marinromantiska evenemang i all ära, det finns så mycket mer som kan skapa ett brett utbud och en mångfald som kan komma alla i Halmstad till del.

Det här numret fokuserar mycket på scenkonsten. Bildkonsten får vi all anledning att återkomma till framöver, eftersom den kommer ha en huvudroll i den framtida satsningen på Halmstad som konststad. Dessutom kommer vi naturligtvis att successivt följa upp slutfaserna och konsekvenserna av bildandet av Hallands Konstmuseum AB, som kommer att ersätta det nuvarande Länsmuseet Halmstad.

Av någon anledning är kultur ofta sprängstoff. Varför? För att ta reda på det måste vi först svara på frågan: Vilken är kulturens plats i samhället? Är det att skapa mätbara värden i form av hälsotal, besöksnäring eller rena intäkter? Är kultur bara underhållning och förströelse och räcker det att vi upprepar våra etablerade koncept för att kulturkvoten ska bli uppfylld? Självklart är det så att kulturen har ett värde i sig. Vad skulle vi göra med vår lediga tid och våra pengar som vi sliter ihop på olika sätt om vi inte kunde lägga dem på kultur och rekreation? Vi har inte kultur för att vi ska orka arbeta, vi arbetar för att kulturen ska kunna fortsätta.

Den unge mannen skakade av sig sitt obehag av att inte kunna hitta hem och gick mot bankomaten för att ta ut lite pengar. På vägen dit hejdades han av en äldre man i sämre social situation, som bad om en cigarett. Det fick han och de båda männen gick åt var sitt håll. Senare samma eftermiddag, efter ett par timmar, passerade de varandra igen. En blick av samförstånd och igenkännande. En medmänsklig relation hade etablerats.

Mötet bygger inte bara på platser och marknadsföring. Det som är grunden för mötet är empati, oräddhet, intresse och öppenhet – öppenhet att se, förstå och sätta sig själv in en annan livssituation som ibland inte ligger så långt borta som man tror. Gränsen kan vara hårfin. Halmstad har många arenor för kulturella och mänskliga möten. Låt oss värna om och utveckla dessa.

Välkommen till andra numret av Kulturimperiet!

Maths Jalhed

Publicerad: 2010-09-13

Köp Kulturimperiet
Läs mer om Kulturimperiet i katalogen
Fler artiklar knutna till Kulturimperiet
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA