Dunkel utredning under luppen
Kulturutredningens betänkande
har lämnats in och är nu ute på remiss – vad kommer det att innebära för kulturtidskrifterna?
I måndags hölls en tidskriftsträff på Rönnells antikvariat i Stockholm där en panel med kultur- och tidskriftskunniga vände och vred på frågan från olika håll. "En pil i hjärtat eller bara byråkratisk omskyffling?" var rubriken för kvällen, som arrangerades av FSK, Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, Kulturchock och Nätverkstan Ekonomitjänst.
Frilansskribenten Mikael Löfgren, som ledde samtalet, bad de tre i panelen att ge sina spontana kommentarer på utredningen. Mats Johansson, moderat riksdagsledamot i kulturutskottet, var förvånad över att så få från vänsterhåll hittills har reagerat och Per Wirtén, chefredaktör på Arena, undrade å sin sida varför inte nyliberalerna blivit arga över den pragmatiska utredningen.
– Här fanns det ju en chans att göra upp med den gamla socialdemokratiska kulturpolitiken på allvar och så blev det inte mer ...
– Är du inte arg, Mats? frågade Mikael Löfgren.
– Jag har aldrig kallat mig nyliberal, svarade Mats Johansson. Snarare kulturkonservativ.
Siri Reuterstrand, ordförande för FSK och redaktör för tidskrifterna KRUT och Alba, lovade i alla fall att reagera på utredningen så småningom.
– FSK är ju ingen officiell remissinstans men vi kommer att ta chansen att lägga oss i ändå.
Hon tyckte det var positivt att utredningen fått så pass mycket uppmärksamhet, att så många nu plötsligt talar om kultur som någonting viktigt, och panelen var enig om att frågan om mer pengar till kulturen måste lyftas fram inom politiken. Mats Johansson menade att klyftan i kulturpolitiken inte går mellan partier utan inom partier.
– Det gäller att vara lite listig och gå runt det där, sa han. Om jag fick bestämma skulle en miljard extra gå till kulturen. Varför går pengarna från Svenska Spel bara till idrott, till exempel? Spelandet ökar och åtminstone tillväxten skulle kunna tillfalla kulturen.
Mats Johansson framhöll också att det är viktigt att kulturutredningen skyfflar om i byråkratin och Per Wirtén höll med: omskyfflingen har ett värde i sig.
– Det sitter folk på olika poster och säger "varför ska man röra om i ett blodomlopp som fungerar?" men det fungerar ju inte! Blodomloppet är tilltäppt; konstnärerna kan inte försörja sig. Arbetslivet fungerar inte i kulturen, och därför är det bra att böka runt i byråkratin, det kan leda till att kanaler öppnas och att saker och ting börjar röra sig i andra riktningar.
– Jag tycker utredningen drar åt olika håll, sa Siri Reuterstrand. Det är svårt att få något grepp om vad alltihop betyder i praktiken.
– Egentligen är det en dunkel och dålig utredning, medgav Per Wirtén. Men att få ihop 900 sidor på ett och ett halvt år är också mycket begärt.
Han har själv varit inblandad i kulturutredningen, i referensgruppen för litteratur, och han berättade att man där också pratat om kulturtidskrifterna, att de är viktiga för samhället, inte minst som en ekonomisk resurs.
– Det stod inte mycket om kulturtidskrifter i utredningen, sa Siri Reuterstrand, men när jag läste det lilla som fanns blev jag lite nervös. Där talas om kulturtidskrifterna som en arena för litteratur, men det talas inte om mångfalden, om att olika sorters tidskrifter behövs i den offentliga debatten.
Hon reagerade också på begreppet "plantskola", det som brukar användas för att markera att kulturtidskrifterna är en plats där skribenter kan drivas upp för vidarebefordran till dagstidningar, radio och teve.
– Det där sägs ju jämt, men då glömmer man bort att kulturtidskrifterna är någonting i sig, inte bara någon sorts övning för blivande stjärnskott. Tidskrifter drivs dessutom ofta av professionella skribenter som har jobbat i många år.
– De mest hotade tidskrifterna är de professionella, sa Per Wirtén. Amatörkulturen blomstrar ju som aldrig förr, men de som skriver professionellt behöver stöd, ett uthållighetsstöd.
Alla i panelen var positiva till utredningens förslag att slopa det så kallade förlustkriteriet, det vill säga att bara tidskrifter som går med förlust ska kunna få statligt stöd. I praktiken har förslaget redan slagit igenom; Arena fick 200.000 kronor för 2009.
– Vi fick ju inget stöd förut, sa Per Wirtén, och därför startade vi en massa verksamheter runt omkring som kunde ge pengar till tidskriften. Men sedan blev det ju ett moment 22 i det där, för då fick vi inte pengar för att vi klarade oss själva. På så vis uppmuntras man ju inte att göra allt det där omkringjobbet som vi gjorde.
– Förra våren skickade FSK ut
en enkät, berättade Siri Reuterstrand, där det visade sig att majoriteten av tidskrifterna var emot förlustkriteriet. Det var mest små tidskrifter som ville ha kvar det, och det kan man förstå, eftersom även en liten summa pengar betyder väldigt mycket för en liten tidskrift. Som ordförande för FSK måste jag tala även för dem, men annars är jag för en professionalisering. Det är helt galet att jag som själv är frilansjournalist sitter och vädjar till folk att jobba gratis.
– Sänkningen av inkomstnivåerna är absurd, sa Per Wirtén. För 18 år sedan skrev jag samma summa på fakturorna.
En röst i publiken, Jan Gillberg, redaktör för DSM, kom med ett radikalt förslag:
– I stället för att betala ut löner till byråkrater som sitter och betalar ut pengar till tidskrifter borde det finnas en kulturpeng, ett bidrag som betalas ut till varje enskild samhällsmedborgare för att stödja hans eller hennes kulturkonsumtion.
Lena Lundgren, redaktör på Ponton, höll inte med.
– Om bidraget såg ut så vore det förödande för oss. Ponton är en tidskrift för unga skribenter mellan 15 och 21 och för dem är det själva produktionen som är viktig. Ungdomarna som publicerar sig hos oss måste få pröva sina vingar, det är själva uttrycksbehovet som ska stödjas. För dem som skriver hos oss är det viktigt att kunna bli publicerad någonstans.
MIkael Löfgren avslutade kvällen med att efterlysa fler förslag från panelen:
– Vad vill ni se i ett tänkt remissvar – lyft fram en aspekt!
Per Wirtén och Siri Reuterstrand var överens om att ett översättningsstöd skulle vara välkommet, så att det blir möjligt att översätta texter från svenska till engelska, franska och tyska för en europeisk offentlighet. Siri Reuterstrand berättade att den samnordiska kulturtidskriftsföreningen, där hon också är ordförande, planerar att starta en portal på nätet, i stil med Eurozine.
– Där kommer allt att behöva översättas till engelska. Norrmän, danskar och svenskar förstår varandra någorlunda, men Finland och Island ska kunna vara med på lika villkor.
Hon önskade sig också en utredning av medielandskapet i stort.
– Det kommer att bli svårt att behålla ett rent tidskriftsstöd i framtiden, med nättidskrifter, bloggar, film- och ljudverk. Kanske kunde man fokusera på innehåll i stället för form?
Text: Helena Looft, foto: Dan Abelin
Publicerad: 2009-03-12