Ord&Bild skriver för evigheten

Ljuset faller in från de snedställda fönstren och lägger sig i strimmor över de två bortre skrivborden. Längs med väggarna står hyllor uppställda. Böcker och tidskrifter ligger i högar om vartannat. Tormod Otter, redaktionssekreterare och grafiskt ansvarig på Ord&Bild, höjer blicken från skärmen och nickar. Tangentbordsknattret fortsätter. Olav Unsgaard, vikarierande redaktör, slår ut med armarna:

– Det här är Ord&Bild. En tidskrift och en intellektuell miljö, det är så ser vi det. När vi träffar intressanta och kunniga människor försöker vi knyta dem till oss, dra in dem i Ord&Bild. Det här är kärnan.



Olav Unsgaard med Carl Wolins sekretär i bakgrunden

Andrés Stoopendaal, delaktig i redaktionskommittén och gästredaktör för senaste numret, lämnar det bortre skrivbordet och drar fram sin skrivbordsstol till den lilla soffgruppen.

– Och när vi säger intellektuell miljö menar vi inte en klubb för män i svart polo som bläddrar i Kafka – det är många som blandar samman intellektualism med elitism. Vi vill absoluta inte vara elitistiska. Att vara intellektuell innebär för oss att kritiskt granska vår omvärld, säger Andrés och drar snabbt en hand genom håret.



Andrés Stoopendaal

Olav tar genast upp tråden.

– För Ord&Bild hänger det intellektuella nära samman med en grundläggande solidaritetstanke. Vi hoppas att det märks i texterna. I grunden finns ett folkbildningsideal. Vi har en pedagogisk uppgift.

Det mjuka eftermiddagsljuset, de många böckerna och tidskrifterna, flitigt lästa och diskuterade. Det vindlande samtalet över det låga soffbordet. Strävan att vara en intellektuell miljö är tydlig; folkbildningsidealet ligger i korrekturlästa högar på skrivbordskanterna, artiklar på väg till tryck.

Olav och Andrés placerar Ord&Bild i en tysktalande modernistisk tradition, där de finner en förebild av offentlig och allmän diskussion. Samtidigt betonar de starkt att tidskriften inte har sin hemvist i någon ideologi eller särskild –ism. Målsättningen med Ord&Bild är att publicera bra texter.

Olav berättar att de strävar efter en balans i tidskriften, mellan tyngre akademiska texter och aktuell samhällsdebatt.

– Vi försöker dessutom introducera nya författarskap för en svensk publik. Det nya Rysslandsnumret är ett bra exempel. Det är en verklig storsatsning som vi jobbat på jättelänge med översättningar av tio ryskspråkiga författarskap som aldrig tidigare presenterats på svenska. Det är ett fantastiskt material. Ekonomiskt är det givetvis fullkomligt idiotiskt.

Ord&Bild ges ut med fyra nummer per år, har en upplaga på omkring 2.000 ex och en relativt stadig prenumerantstock. Olav, Andrés, Tormod och de andra på redaktionen har en tydlig målsättning att försöka öka antalet läsare med tvåhundra per år. Framförallt genom att försöka bli mer publiktillvända med ökad läsarkontakt, nyhetsbrev, facebookprofil och ett lättillgängligare språk. Samtidigt är de noga med att poängtera att de vill kunna ge ut nummer enbart på estetiska eller idémässiga grunder.

– Vi försöker ständigt våga förnya oss, samtidigt som vi vill bevara tidskriftens mer än hundraåriga kärna.

Både Olav och Andrés återkommer gång på gång till Ord&Bilds historia.

Carl Wolin grundade Ord&Bild 1892, vilket gör den till Sveriges äldsta kulturtidskrift. Wolin samlade en mängd framstående författare och konstnärer runt tidskriften under dess första levnadsår och den kom att bli en viktig del i framväxten av en nordisk kulturell offentlighet.

Olav reser sig från skrivbordstolen och går fram till den stora sekretären bredvid sitt skrivbord. Träet är gammalt och mörkt, handtagen glänser välputsade. Med en spelat dramatisk gest öppnar han leende de stora luckorna.

– Det här är vårt altare, säger han.

Det är Carl Wolins sekretär och innanför de stora luckorna står rader av gamla inbundna nummer av Ord&Bild.

– Sekretären har följt redaktionen genom 60-talets radikaliseringsvåg, 80-talets tynande tillvaro och 90-talets tillväxt. Carl Wolins egen sekretär… Det här är själva essensen av Ord&Bild.

Under 90-talet var Mikael Löfgren, nuvarande litteratur- och teaterrecensent på DN, redaktör för Ord&Bild och han drev tidskriften från sitt hem. Olav berättar ingående hur Mikael satte samman sidorna på en tidig dator och tvingades ta med sig hela maskineriet genom Göteborg till tryckeriet för att få ut artiklarna på papper.

Några år senare lämnade Ord&Bild Mikael Löfgrens hem och flyttade till den då nyöppnade tidskriftsverkstan i Göteborg, där den fortfarande har sitt redaktionskontor.

Är Ord&Bilds historia viktig för er?

– Ja, absolut, historien är viktig. Jag skärper till mig när jag vet att tidskriften är så gammal, säger Andrés. Det är en häftig känsla att vara delaktig i någonting som levt så länge.

Olav nickar instämmande och tar samtidigt upp en annan aspekt av tidskriftens långa förflutna:

– Det enda man kan vara säker på att få höra är att det var bättre för. ”Ja, under Svante var ni ju en alldeles lysande tidning, men vad ni gjort sen dess förstår jag faktiskt inte alls…” Alltför ofta blir vi bedömda utifrån vår historia och inte utifrån vad vi faktiskt gör idag. Men samtidigt håller jag verkligen med Andrés, det finns någonting väldigt häftigt i att vara del av en så gedigen tradition. Ord&Bild skriver för evigheten. Ja, det är en bra rubrik, skriv det!

Sen några år tillbaks är Ord&Bild strukturerad som temanummer. Olav berättar att valen av tema ofta kommer ur en brist, ur frågor som: Varför har ingen skrivit om det här? Varför har ingen tagit upp den här vinkeln? Han exemplifierar återigen med det kommande Rysslandsnumret.

– Hur kommer det sig att ingen skrivit om det här tidigare? Här har vi tio oerhört intressanta författarskap som fullkomligt förbisetts i Sverige. Det är på sådana ställen vi behövs, det är där Ord&Bild gör en insats.

– Samtidigt är det oerhört svårt att veta hur exempelvis Rysslandsnumret kommer att tas emot. Efter ett par år i tidskriftssvängen har jag till slut börjat acceptera att det inte går att förutse om ett nummer ska sälja eller inte. Ta vårt Danmarksnummer som exempel. Det kom mitt i karikatyrkrisen, det sa woom och så var hela upplagan väck. Vi hade jobbat med det numret i över ett år. Inte fan visste vi att det skulle komma en dansk karikatyrkris just då…

Olav suckar och tar ett annat exempel, den här gången på motsatsen.

– Vi gjorde ett nummer om ägande och ägandebegreppet. Det var ett av våra bästa nummer någonsin, men det fick ingen uppmärksamhet alls. Det var inga som köpte tidskriften. Nu kommer snart Rysslandsnumret… ja, jag har verkligen ingen aning, det kan gå hur som helst. Vi gör Ord&Bild för att vi brinner för det.

Andrés rättar till sina svartbågade glasögon innan han fyller i:

– Om man försöker vara smart… ja, det är jäkligt svårt att vara säljsmart i den här branschen. Vi är för få och varje enskilt nummer tar för lång tid.

– Vi försöker göra en bra, välgjord och genomtänkt tidskrift, fortsätter Olav. Så vill jag att Ord&Bild ska vara. Så skulle jag beskriva Ord&Bild.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-01-02

Köp Ord & Bild
Läs mer om Ord & Bild i katalogen
Fler artiklar knutna till Ord & Bild
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA