Krattan växer fram vid köksbordet

Krattan är inne på sin 20:e årgång. Det blir inget jubileum. Vi bara fortsätter. Tidskriften startades som en stencilerad medlemstidning till Bokcaféet Tankarnas Trädgård i Luleå. Det behövdes ju något som höll ordning i en vildvuxen kulturförening med över 200 medlemmar. Sedan 11 år är bokcaféet avvecklat och föreningen vilande, men lever kvar som en dröm och en förhoppning. Trots Luleås nyinvigda kulturhus, som resulterat i att Luleå utsetts till Årets Kulturkommun av någon stor riksorganisation, så är det många som befarar att kulturdebatten kommer att självdö, när det inte längre finns mer att servera i det dyra kulturhuset.

Tankarnas Trädgård var om inte en motor i kommunens kulturliv, så i alla fall en av kommunens mest aktiva kulturorganisationer med bokhandel, antikvariat, ett galleri och med en rik programverksamhet. Tankarnas Trädgård hade även stor betydelse för den kultur som saknade möjligheter att synas i de stora offentliga lokalerna. Det var en viktig träffpunkt för människor, som nu kommit upp sig efter att ha flyttat till Stockholm och blivit etablerade.

Vad är då Krattan?

När Tankarnas Trädgårds lokal tömdes på böcker, bokhyllor, stolar och bord – tömdes på allt, försökte vi hålla igång kulturföreningen på annat sätt. Det gick inte. Men med Krattan fortsatte vi, med en spridning runt om i landet, med många hundra som medverkat genom åren med text eller bilder.

Verksamheten kan till synes vara haltande eftersom jag som redaktör sammanställer tidskriften ensam och inte har någon planering över vad som skall publiceras. Tidskriften växer fram samtidigt som texterna skrivs in och monteras. Krattan trycks på Luleå kommuns repro i mellan 200 och 250 exemplar per nummer beroende på antalet prenumeranter. Ekonomin bygger helt på prenumerationer. Inga arvoden utbetalas och redaktören är helt oavlönad. Allt arbete, inklusive kuvertering och påklistring av frimärken och adressetiketter sker på mitt köksbord, ibland med hjälp av mina två minderåriga söner.

År 2006 utkom 10 nummer med totalt 428 sidor. 42 män och 47 kvinnor medverkade.

Det största problemet genom åren har varit att få bättre bilder. Vad problemet består i är att jag som redaktör inte har klarat av bildhanteringen. När skulle jag ha tid, att lära mig mera? Ett annat problem är att jag inte hunnit skaffa ett vanligt postgirokonto, vilket försvårar för de människor som vill prenumerera. Speciellt svårt är betalningar per internet, eftersom det inte finns möjligheter att skriva in adresser på de inbetalningarna.

Glädjande är, att fler och fler skriver artiklar, ringer till redaktören och en del vill även ha hjälp med att göra egna dikt- och/eller textsamlingar.
Krattan betyder mycket i det lilla för människor som skrivit för skrivbordslådan – människor som sällan får komma till tals i de stora tidningarna.

I år kommer Krattan ut med 6 nummer, även om det finns material till många, många fler; men folk skall ju hinna med att läsa och redaktören måste få möjligheter att arbeta för brödfödan också.

Ett visst arbete är på gång för att få ihop en redaktion och kanske även återuppväcka kulturföreningen, problemet är att alltför få i läsekretsen som är bosatta i Luleå är datakunniga, sedan är det svårt att få tag i människor, som vill arbeta med en förening.

Bror Kajsajuntti

Publicerad: 2007-01-17

Köp Krattan
Läs mer om Krattan i katalogen
Fler artiklar knutna till Krattan
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK