Essäer, essäer, essäer ...

Juryn för essäpriset 2006 ansåg att det bland de nominerade essäerna inte fanns någon värd priset, sålunda meddelade man att

"den essä som spänner språket, tänjer formen, ämnesmässigt öppnar djupen och därmed utvecklar essän som genre, har vi inte funnit. Inte heller har jurymedlemmarnas egna läsningar inom ramen för priset lett till ett förslag att enas om. Vi finner det angeläget att essäns status höjs. Det förutsätter att kvalitetsribban hos kulturtidskrifterna höjs."

Med tre metaforer specificerar juryn kriterierna för en eventuell pristagare som ska spänna, tänja och öppna. Inom ramen för dessa utsagor föreligger en mindre black out som kan illustreras med frågan: Är det kulturtidskrifter som skriver essäer? Svar, givetvis: NEJ. Men i slutändan är det tidskrifterna som får bära hundhuvudet för att 2006 års essäer inte klarade höjden.

Frågan kan följas upp med om det händer att redaktionerna refuserar tänjt och spänt? Visst, det har säkert hänt, vilket kan bero på att tidskrifter ofta arbetar med tematik som inte medger vilka avvikelser som helst. Ofta, tror jag, lägger tidskrifter öppna-djupet-essäer på lager och tar dem när de passar in. Om detta sedan inte faller essäisten i smaken, ja, då flyger den till nästa prunkande honungspatron.

I vilken utsträckning beställer tidskrifterna in essäer? Min uppfattning är att det mer sällan beställs essäer, däremot artiklar. Essäer trillar snarare in mera som en skänk. Om man nu till äventyrs ändå beställer in en essä, just den specifika personliga form det är frågan om, så är jag ändå övertygad om att det är svårt att styra så att den tänjer djupa spännen. Man är prisgiven essäistens kvalitativa förmågor. Fundamentet för priset vilar på essäisterna, det är de som plockar hem priset, inte tidskriften essän var publicerad i. Är det månne pappers- eller mjukvarutillverkarna man skall beskylla nästa gång det inte finns några jupaänjer?

Bristen på bra essäer eller åtminstone en – om det nu förhåller sig så – kan kanske delvis skyllas på att tidskrifter inte är stadda vid kassor, som både Magnus Haglund och Carl Henrik Fredriksson påpekar. Å andra sidan har det alltid varit ett problem och förr har det inte klagats övergripande på kvaliteten. Eller bottnar problemet i att essäisterna blivit kräsna? Är det 40 lakan i månaden som krävs för en pujonäs? Antagligen inte, men naturligtvis går det inte att engagera essäisterna gratis.

Men åter till frågan om det fanns essäer värda att belöna med 5.000 kronor. Cecilia Verdinelli-Peralta har tre förslag att komma med ur sin egen tidskrift Ord&Bild: "Hatten av för de röda stugornas folk" av Erik Andersson i nummer 6/06, "Yttrandeofrihet" av Anders Johansson i nummer 1-2/06 och "Mellanrum" av Meira Ahmemulic i nummer 2-3/06.

I ett telefonsamtal med Anders Bräck, redaktör Pequod, frågade jag om Pequod inte publicerat något prisvärt:

– Ja, en hel drös faktiskt, men på den direkta frågan kanske jag framför allt tänker på Jan Bäcklunds formidabla ”Cykelsporten och handikappidrotten – en grotesk i fem moment” i nummer 38.

Helena Looft, redaktör på tidskrift.nu, hade gärna sett att Anders Johanssons "Att inte bli författare" ur Res Publica nummer 66 fått priset.

Sedan vill jag, trots att vissa kanske vill kalla det artikel, även föreslå När Kosmos blev medvetet ur Hjärnstorm nummer 85-86. Ett svårhanterligt ämne att skriva om; en tanke utanför människan. På ett mustrycks avstånd på tidskrift.nu finns essäerna Två pilgrimsresor och Musikaler vi inte minns, båda författade av Martin Kristenson, redaktör för serietidningen Kapten Stofil. Trots att jag vare sig är någon större cineast eller än mindre musikalfan — undantaget Rocky Horror Show — så var ändå läsningen mödan värd. Jag blir ofta lite mållös av Kristensons ämnesval och hans engagemang bottnar ofta först på djupa vatten. Nu är essäpriset inte ämnat att lyfta fram essäisten utan just den specifika texten, men i fallet Kristenson har man ändå svårt att inte uppmärksamma personligheten, en livslevande odlad stofil, en art som man oroar sig för skall dö ut.

Tidigare stofiler som Frans G. Bengtsson genljuder. Ett litet exempel från essäsamligen "Sällskap för en eremit", Englands Münchhausen:

Skepparhistoriernas förtäljare, reselögnernas vördnadsvärda sammansättare, de förtroendeingivande broderarna av "sannfärdiga berättelser om underbara länder" utgöra ett illustert sällskap, kringsvept av magisk glans, – ett sällskap som kanske numera, sedan jorden blivit liten och något så när tilltrampad, sett sina bästa dagar men som i ovansklig klarhet strålar en i vissa avseenden tillnyktrad eftervärld till mötes i form av lysande representanter ur det förgångna, från tider då horisonterna voro vidare, det okändas möjligheter mera obegränsade och publikens lättrogenhet om möjligt ännu större än vad numera genomsnittligt kan anses vara fallet. Medlemmarna av detta hedervärda skrå äro talrika, men de verkligt fulländade mästarna äro sällsynta nog, ty här liksom på andra områden gäller den gamla satsen, att många äro kallade men få utvalda. Här och där, hos olika folk och under olika skeden, kan man stöta på en och annan sådan reselögnarnas furste, alltifrån Odysseus och Sindbad Sjöfararen till den svenske Münchhausen från Åmål; och en av de främsta bland dessa – säkert också en av de mest hjärtevinnande – är en gravitetisk skepnad från 1300-talet vid namn Sir John Maundeville, välboren riddare, bördig från St. Albans i England, resenär i det Heliga Landet, Egypten, Stora Tartariet och andra mera besynnerliga länder under över trettio års tid, från 1322 till 1356, "återvänd till hemlandet på grund av reumatisk gikt, som satt ett slut för mina vandringar mycket mot min vilja, såsom Gud väl vet", samt därefter, på sin ålders dagar, författare till en skildring av sina resor, som blev en av den sena medeltidens älsklingsböcker och som innehåller ett rikligare förråd av stora och charmerande lögner än kanske någon annan resebok i hela världslitteraturen.

Med detta exempel vill jag bara pusha för mer av Frans G. Bengtssons halvsides satskonstruktioner i stons och stofilers essäer. Kanske är det något av en sådan karaktär Horace Engdahl tänker sig när han i essän om essäistik Den enskildes form säger att "Essän är en kvarleva från lantjunkarnas värld, den sista återstoden av en urgammal samtalskultur".

Nu var kanske ingen av de ovan nämnda nominerad eller skulle ha passerat juryns nålsöga, men min övertygelse är att det hade gått att få tag i en prisvärd essä. Juryns beslut kan ändå indikera en nedgång både i kvantitet som kvalitet och framför allt att engagemanget är på tok för svagt. Om det då är frågan om en markering från juryns sida, behövs den? Nej, egentligen inte. Om man hade varit konstruktiv borde man ändå ordnat fram en vinnare utan att kraven blivit fullt ut tillgodosedda eller så skulle man ha lämnat ifrån sig uppdraget. Ett ganska så oskönt och skabbigt beteende: man misslyckas med uppdraget och så ger man sig på någon annan, därtill inte ens rätt källa. Inte för att jag tror att redaktionerna låter sig nedslås någon längre tid, men essäisterna blir möjligen lite modfällda. Bättre då att arbeta på lösningar som höjer essäns status och ställning, vilket man hade kunnat göra. Men det går heller inte bara att skylla på juryn och allmänt sett dåligt engagemang, FSK borde ha ingripit med en reservplan.

Och vad bör då göras för att stärka essäns ställning? Essäpriset är bra men det behöver skjutas till mera pengar och dessutom gärna både ett andra- och ett tredjepris. Sedan, och det är viktigt med tanke på tidskrifternas skakiga ekonomier, så bör Sveriges essäfond bygga upp en större fond med ekonomiska medel som tidskrifter i samarbete med skribenter kan söka stipendier ur för essäprojekt. Sedan måste givetvis fler nomineringar inkomma till essäpriset! Tidskrifterna bör emellanåt lyfta fram intressanta essäer, kanske genom att undersöka möjligheterna att publicera dem på tidskrift.nu – ett bra sätt att marknadsföra sig själv och författaren.

Bo Pettersson, redaktör Hjärnstorm

Publicerad: 2007-01-16

Köp Hjärnstorm
Läs mer om Hjärnstorm i katalogen
Fler artiklar knutna till Hjärnstorm
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN