"Juryn muckar med oss kulturtidskrifter"
Intervju med Cecilia Verdinelli-Peralta, redaktör för Ord&Bild
Du nominerade inte någon essä till essäpriset – hur kommer det sig att du inte gjorde det?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag skulle kunna säga att det berodde på att nomineringsprocessen är onödigt omständlig – vilket den är – men det vore ett oärligt svar. Sanningen är att nomineringen hamnar långt bak i prioriteringsordningen och glöms bort bland andra, mer trängande arbetsuppgifter. Det är förstås under all kritik.
Du blev arg över juryns beslut – varför? Vad var det som retade dig mest?
– För det första: juryn muckar med oss kulturtidskrifter, och vill rimligen ha en reaktion. Att då böja på huvudet och vagt säga något om att "vi måste ta till oss kritiken" tycker jag är ett uttryck för konflikträdsla. Självklart publicerar vi många goda essäer – jag menar nu inte bara Ord&Bild – och tycker man något annat borde man kanske inte agera redaktör för kulturtidskriften ifråga.
För det andra: blandningen av två olika argument i juryns motivering. Argument nummer ett handlar om att redaktörerna är dåliga på att nominera. Det är vi. Fruktansvärt dåliga. Det ska vi mycket riktigt ha pisk för och vi måste bättra oss. Samtidigt är det den mindre intressanta delen av kritiken. Argument två handlar om att essäerna inte är tillräckligt bra alternativt inte tillräckligt essäistiska. Det är en explosiv sak att säga! Det argumentet behöver mycket mer utrymme och diskussion. Båda argumenten förlorar på att sammanblandas. När jag har talat med juryn har man stått för argument ett – nomineringsfrågan – men hänvisat till någon annan jurymedlem vad gäller det mer explosiva argument två. Därför är jag glad att läsa att Magnus Haglund tydligt står även för argument två i er
intervju på tidskrift.nu.
För det tredje: det uteblivna essäpriset borde rent praktiskt, under utdelningskvällen, ha hanterats på ett mycket bättre sätt. För det första "försvann" Lyrikvännens pris alldeles i medierna, som naturligtvis bara rapporterade att essäerna var "för kassa" – i GP, tror jag det var. Det var inte schysst mot pristagarna. Dessutom borde juryn eller deras representant tydligt och klart ha läst upp sin motivering. Sättet som det nu skedde på – man fick gå fram och titta på en utskrift innehållande motiveringen – svär mot juryns vilja till debatt och dialog. Men vi får hoppas att den kan komma nu!
Vad tycker du kännetecknar en bra essä?
– En god essä bär en egen identitet, har en egen röst, såväl innehållsmässigt som formmässigt. Den bär skribentens prägel och är grundad på någon form av forskning – med vilket jag inte nödvändigtvis menar akademisk forskning. Det kan också vara egna undersökningar av en plats, en situation, eller av ett konstverk. Forskningen kan också vara av mer introspektiv karaktär. Och jag håller med Haglund: essän handlar om att bryta upp gränsen mellan det journalistiska, det akademiska och, skulle jag vilja tillägga, det skönlitterära.
Visst finns det, precis som Haglund säger, en koppling mellan en förändrad, eller kanske till och med borttynande, borgerlig bildningskultur och essän. Men jag är inte orolig för essäns framtid. Essän kommer att se annorlunda ut än tidigare, men jag är övertygad om att unga skribenter är intresserade av essäformen, och kommer att utveckla den. Det finns till exempel en tendens bland yngre skribenter att plocka in sig själva i texterna, att undersöka och redogöra för egna reaktioner, att kunna vara personliga utan att vara privata, som jag tycker är lovande för framtidens essä. Där är Meira Ahmemulic, som är en skribent som publicerats både i Ord&Bild och Glänta, ett utmärkt exempel.
Kan du ge exempel på några essäer från Ord&Bild som du tycker kunde ha fått priset?
– "Hatten av för de röda stugornas folk" av Erik Andersson i nummer 6/06, "Yttrandeofrihet" av Anders Johansson i nummer 1-2/06 och "Mellanrum" av Meira Ahmemulic i nummer 2-3/06.
Publicerad: 2006-10-27
Köp Ord & Bild
Läs mer om Ord & Bild i katalogen
Fler artiklar knutna till Ord & Bild
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
