Läsningar av "Herr Sleeman kommer" - 4
Läsningar av "Herr Sleeman kommer" - 4
Efter att ha läst Hjalmar Bergmans pjäs
Herr Sleeman kommer, finns det många frågor i ens huvud. Man är inte helt säker på vad som egentligen hände – varför säger Herr Sleeman precis samma ord som jägaren Walter till Anne-Marie? När Anne-Marie sedan gråter, är det verkligen glädjetårar? Har det hänt något mystiskt? Och om det har det, är det bra eller inte? Borde vi vara glada? Kanske ja, eftersom Anne-Marie får höra precis det hon ville och också bli förmögen och tanterna får slippa sin ”tunga börda”. Men egentligen är det inte alls viktigt.
En flicka är ingen vara. En människa är ingen vara. Är det inte det största problemet? Att man inte får sälja någon för att förbättra sitt liv. Att, om man tar hand om någon, betyder det inte att man ägar den personen. Att man inte får påtvinga någon sina åsikter och sin livsföring, även om de bara är barn. Tant Bina och tant Mina gör precis allt det, men på olika sätt – Bina är den stränga, som klart och högt ger order och Mina är den lite förvirrade - men inte alls mindre farliga. Herr Sleeman är också med i planerna, han hittar ett bra sätt att förklara varför det är bättre att Anne-Marie lever med honom – det kommer att vara bättre för henne, för tanterna och för honom. En jättefin plan, där alla ska få det bättre. Vi måste bara glömma faktum att det handlar om en person, inte om till exempel ett skåp eller en kedja. Att ta hand om någon betyder inte bara att säkra bostad och mat, det finns så mycket mer. Om man är ansvarigt för en person, måste man också behandla den som en sådan. Helt säkert får man inte prata med den på ett sådant sätt att personen känner samvetskval på grund av sin existens, att den hela tiden får betala för att den är en tung börda och hur ”oändligt högt” alla står över den. Produkten av det kallas att personen ”vet hut” och det har alltid ansetts vara bra. Att man håller käften när andra säljer en. Att man i tystnad spelar sin roll. Det är kanske inte 1917 nu, men nästan hundra år senare måste många flickor och kvinnor fortfarande spela sådana roller. Fortfarande har många, både män och kvinnor, åsikter som finns i
Herr Sleeman kommer, och spelar dessa roller. Anne-Maries roll, den som samhället tycker så mycket om – kvinnan, den unga, vackra, klena blomman, som tittar ut genom fönstret med lite sorg i ögonen, men som ingenting säger, eftersom det är så det måste vara. Hon vill så mycket mer, men hennes dröm förblir en dröm, eftersom hon vet hut. Inför herr Sleeman, den mäktige mannen, som löser alla kvinnors problem, och organiserar deras liv. Och de båda gamlas roll, kvinnor som ser på kvinnor genom mäns ögon.
Många har en Herr Sleeman som kommer, men vi har också ett val. Vi kan använda fönstret för att klättra ut från ett liv som vi inte vill ha, ut från en värld där vi är en vara, i stället för att sorgset titta genom det. Och då, när Herr Sleeman kommer, är vi långt borta i skogen.
Lana Momirski
Publicerad: 2015-12-16
Läs mer om Salongen (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Salongen (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
