Teatern och marknaden

Det verkar bli allt vanligare att teatrar sätter olika priser beroende på vilken uppsättning och vilka platser i salongen biljetten avser, såkallad differentierad prissättning. Men vad är det ett uttryck för? Frilansskribenten och dramatikern Sara Beer har undersökt saken och finner att den ekonomiska analysen har klivit in i biljettkassan.
Sara Beer har också talat med Bengt Jacobsson, professor i företagsekonomi, för att ta reda på hur kulturpolitiken har förändrats sedan 70-talets idéer om att motverka kommersialismens negativa verkningar, till dagens, där kulturen ska vara en del av marknaden. Nu som då är kulturen satt att tjäna något.
Den normkritiska dramatikern och scenkonstnären Isabel Cruz Liljegren vill väcka tankar om stora filosofiska frågor, som livet och döden. Det finns få rum där vi tillåts prata om sådant, anser hon. Frilansjournalisten Jennie Aquilonius har träffat henne.
Nu i mars tillträder Anna Takanen som ny teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. Hon berättar för redaktör Birgitta Haglund att hon bland annat vill fortsätta arbeta för att alla ska känna sig välkomna på Stadsteatern. Och att hon önskar sig mer »konstpolitik« inom kulturpolitiken.
Nils Poppe var ett skrattets geni. En folkets företrädare, med en utsökt komisk tajming och en häpnadsväckande kroppskontroll, som kunde konsten att överraska både sin publik och sina medspelare. Det skriver Jonas Eklund – doktorand i teatervetenskap – i sin essä.
I en annan essä berättar Theresa Benér, teaterkritiker och kulturproducent, om den franske scenkonstnären Joël Pommerat. Hans produktioner uppskattas av en bred publik, och han lyfter fram varje människas dröm om att få leva ett anständigt liv.
Lars Øyno, som leder norska Grusomhetens Teater, skriver i ett brev till en ung skådespelare som kontaktade dem, hur de tar avstamp i Artauds manifest. De önskar med sin scenkonst revoltera mot vår resignerade tidsanda och kultur. Vi publicerar brevet.
Numrets pjäs är Emma Roswalls »Don Juan was here«, där betjänten Sganarelle är huvudperson. I Birgitta Haglunds mejlintervju konstaterar Roswall att den idealiserade bilden av mannen som lever i nuet och konsumerar kvinnor är så överrepresenterad i vår kultur att den har blivit normaliserad.
Musikern och poeten Mattias Alkberg ger sig, i sin teaterkrönika, i kast med begreppet intersektionalitet. Vad ska vi ha konst till och vem ska se till att vi får den konst vi har rätt till? undrar Alkberg.
Slutligen recenserar vi böckerna »Dö inte nyfiken! Johannes Brost berättar sin historia för Leif Eriksson och Martin Svensson« och »(A)pollonia – Twenty-first-century Polish drama and texts for the stage«.

Birgitta Haglund

Publicerad: 2015-04-03

Köp Teatertidningen
Läs mer om Teatertidningen i katalogen
Fler artiklar knutna till Teatertidningen
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR