Inga fel begångna

Andreas Åberg på avdelningen för Konst, Kultur, Kunskapsutveckling
och Analys, Statens Kulturråd tagit del av artikeln Nietzsche tolkas mjukt – när
staten själv får välja på tidskrift.nu av Göran Fredriksson, Häften för kritiska studier.
En artikel där Fredriksson går till angrepp på hur Kulturrådet sköter "jävsfrågan". Brevledes har nu Andreas Åberg klargjort för Fredriksson att det inte funnits skäl att ompröva
beslutet att inte bevilja litteraturstöd till boken Friedrich Nietzsche, liv, filosofi,
politik av Brolin, David.

Göran Fredriksson anser att Christian Nilsson som ingick i arbetsgruppen för stöd till facklitteratur borde anmält jäv i fråga om bedömningen av nämnda bok men inte gjort så. Nilsson anmälde jäv i fråga om bedömningen av den samma år tilldelade stöd Nietzsche. Kropp, konst, kunskap av Fredrika Spindler. Eftersom de båda böckerna representerar två olika intellektuella skolor där det i fråga om Brolins så uppenbart förekommer kritik gentemot Spindlers enligt Fredriksson postmoderna synsätt skall han naturligtvis inte delta. Att Nilsson inte gillar Brolins bok tar Fredriksson som uppenbart utifrån en recension i BTJs recensionshäfte där han skriver:

Detta är tre böcker i en: en polemisk pamflett som angriper den "postmodernistiska" läsningen av Nietzsche, en idéhistorisk studie om Nietzsches syn på arbetarrörelsen, socialismen, rastänkandet och judarna, och slutligen också en biografisk introduktion till Nietzsches liv, som mer riktar sig till den oinvigde. Enligt Brolin har ett "apolitiskt" paradigm sedan decennier varit präglande för Nietzschereceptionen, såväl internationellt som i Sverige. Brolin är ute efter de stora linjerna – "Nietzsche analyserar vi bäst som en helhet" – och betonar att meningen med Nietzsches verk bör utläggas utifrån den historiska sociala och politiska kontext i vilken de skrevs. Läsarter som inte skiljer denna mer objektiva utläggning från en aktualisering och användning av enskilda Nietzschetexter utifrån samtida problemformuleringar, avvisas skarpt. I ett avslutande kapitel diskuteras förbindelserna mellan Nietzsches tänkande och fascismen. – Christian Nilsson

Åberg skriver i sitt svar att:

"/.../ Ledamöterna är skyldiga att anmäla varje enskilt fall där jäv kan föreligga och deltar givetvis inte i beredningen av sådana ärenden. Varje anmälan om jäv protokollförs. Kulturrådet ser emellertid ingen anledning att ifrågasätta att en ledamot deltar i bedömningen av en titel som behandlar samma ämne som en ansökan där ledamoten ifråga anmält jäv."

Brevet som är diariefört upplyser mig Åberg per telefon är egentligen inte inte i första hand tänkt för det "offentliga" utan mer som ett svar till Fredriksson angående artikeln Nietzsche tolkas mjukt – när staten själv får välja på tidskrift.nu. I brevet säger Åberg att Kulturrådet strävan är att uppnå största möjliga transparens i bidragsgivningen genom att "Besluten innehåller motivering avseende den rättsliga grunden samt de bedömningskriterier som ligger till grund för arbetsgruppens samlade värdering och prioritering". Åberg berättar att upp till 1600 ansökningar skall behandlas per år och att beslut kan tas om upp till 100 titlar per tillfälle. Med en sådan arbetsbelastning och hög beslutsfrekvens kan tyckas att ett och annat beslut blir mindre lyckat och därför borde gå att helt enkelt överklaga. Men nej besluten är alltid korrekta, däremot så går det att få sin sak omprövad. Här blir det riktigt snårigt med begreppsbildningen, man kan tycka att en överklagan och en omprövning står för ungefär samma sak. Men det finns ingen högre instans än just arbetsgruppen att erhålla en översyn ifrån så därför får man pröva ärendet mot samma personer igen såvida man inte väntar tills arbetsgruppens personer bytts vilket sker med jämna mellanrum.

Arbetsgruppens beslut för enskilda titlar motiveras emellertid inte. Mot bakgrund av det stora antalet ansökningar skulle den administrativa kostnaden bli för kostsam för en sådan hantering. Det finns stöd för dylik hantering i förvaltningslagen (1986:223). De enda som kan överklaga beslut är Kulturrådet själva när de antar att ett bidrag beviljats på felaktiga uppgifter.


Jäv eller för den delen andra misstag begångna spelar med andra ord ingen som helst roll när väl beslut är fattat. På detta brev adresserar Fredriksson Andreas Åberg / Statens kulturråd:

”Varje anmälan om jäv protokollförs”. – Utmärkt, men risken för jäv elimineras knappast genom protokollförande av anmälda jäv (här = egna jäv som anmäls av ledamöterna själva). Det viktiga är hur man behandlar icke anmälda och icke protokollförda jäv; en kategori som förefaller otänkbar eller irrelevant för Kulturrådet.


Hej, som du kanske anar av de inledande raderna var ditt svar inte riktigt av det slag jag hade hoppats på. Ditt vänliga erbjudande att kontakta Kulturrådets jurist för ”ytterligare frågor om de juridiska förutsättningarna för Kulturrådets arbete” får jag tacka nej till. Rättsläget intresserar mig bara sekundärt och indirekt.
Kulturrådets ”klargöranden” handlar således om att än en gång formellt/juridiskt distansera sig från de innehålls- och sakfrågor jag vill diskutera. När jag påstår att (tillämpningen av) rådets regler/praxis kan ge upphov till orimliga kulturpolitiska konsekvenser är det inte så intressant att få veta att de motiveras av kostnadsskäl, har stöd i förvaltningslagen, att JO godkänt dem, etcetera.
Kulturrådets beslut kan alltså inte överklagas. Men vad jag kritiserar i artikeln ”Nietzsche tolkas mjukt…” är ju att begäran om omprövning av facklitterära arbetsgruppens beslut behandlas av samma arbetsgrupp vars beslut är föremål för begäran om omprövning. Frågan gällde om detta är en rimlig ordning. Betyder din skrivning – ”Kulturrådet fann inte att […] begäran om omprövning […] ger skäl att ompröva beslutet och avslog denna begäran” – att också någon annan instans inom Kulturrådet granskade skälen för begäran om omprövning? Knappast; hur ser i så fall denna måttligt transparenta beslutsprocedur ut?
Svaret på frågan om det är en rimlig ordning beror bl a på hur man definierar och avgör förekomsten av jäv. Du skriver: ”Kulturrådet ser emellertid ingen anledning att ifrågasätta att en ledamot deltar i bedömningen av en titel som behandlar samma ämne som en ansökan där ledamoten ifråga anmält jäv.” Det är en fiffig formulering. Den döljer två centrala problem: det ena gäller hur man tillämpar jävskriterierna; det andra gäller själva definitionen av ”jäv”.
Beträffande undvikande av jäv har rådet valt den praktiska lösningen att helt och hållet lita på att ledamöterna lever upp till sin skyldighet ”att anmäla varje enskilt fall där jäv kan föreligga”. Givetvis deltar de inte i beredningen av jävsanmälda ärenden. Men är det lika självklart att de fullgör sin anmälningsplikt – när ändå ingen utomstående kan ifrågasätta deras bedömning? Formuleringen ”Kulturrådet ser emellertid ingen anledning att ifrågasätta …” ger ledamöterna carte blanche att delta i bedömningen av alla titlar för vilka de inte själva anmält jäv. Detta är raka motsatsen till strikt reglerad jävskontroll.
Beträffande definitionen av ”jäv” överlämnas också det problemet till de enskilda ledamöterna. Att antyda att ”kontakt med bokbranschen” är alternativet till rådets oredovisade jävskriterier är fånigt. Intressantare vore att höra Kulturrådets uppfattning om huruvida en ledamots dokumenterade partiskhet i en politisk och vetenskaplig kontrovers om en viss filosof och ett visst tolkningsparadigm har bäring på jävsfrågan vid bedömningen av en kontroversiell bok om filosofen ifråga – en bok som levererar nedgörande kritik mot en tolkning som omfattas av ledamoten och kollegerna i ledamotens akademiska närmiljö.
Alltså: kan en ledamot anses opartisk i förhållande till sina filosofiska meningsfränders vetenskapliga och politiska vedersakare? Om inte – kan han som varande partisk i relation till grundteserna och huvudresonemangen i en bok samtidigt anses ojävig i sin bedömning av huruvida boken ifråga bör beviljas litteraturstöd? Dessa båda frågor måste du och Kulturrådet kunna besvara jakande (utan hänvisning till juridik och administrativ praxis) om beslutet L-fack 2010:18, KUR 2010/4002 att inte bevilja litteraturstöd för David Brolins Friedrich Nietzsche. Liv, filosofi, politik samt beslutet att avslå begäran om omprövning av detta beslut ska kunna försvaras.
För att förtydliga ytterligare: de diskuterade besluten förutsätter 1) att Kulturrådet kan motbevisa mitt påstående att [den för jäv anklagade ledamoten] är opartisk i förhållande till David Brolins teser och polemik, eller 2) att Kulturrådet kan hävda en alldeles egen definition av begreppet ojävighet som inte implicerar opartiskhet i ovanstående bemärkelse (varvid [ledamotens] eventuella partiskhet vore irrelevant).

Bo Pettersson

Publicerad: 2012-05-03

Köp Häften för Kritiska Studier
Läs mer om Häften för Kritiska Studier i katalogen
Fler artiklar knutna till Häften för Kritiska Studier
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori FILOSOFI & PSYKOLOGI