Nietzsche tolkas mjukt – när staten själv får välja

Ur Häften för kritiska studier, #200 2012.

Omständigheterna kring Statens kulturråds avslag på ansökan om litteraturstöd till David Brolins Friedrich Nietzsche. Liv, filosofi, politik avslöjar en beslutsprocess som döljer intellektuella jävsförhållanden. Regelverket utesluter möjligheten att överklaga och låter de beslutande själva avgöra huruvida det finns skäl att ta upp ett ifrågasatt beslut till omprövning. Rådets funktionssätt gör politikens intervention i kulturen ideologisk i dubbel bemärkelse: ogenomskinlig och odiskutabel.

Hösten 2010 utkom två böcker av svenska författare om Friedrich Nietzsche, den filosof som kanske betytt mest för postmodernismens framgångssaga: Fredrika Spindlers Nietzsche. Kropp, konst, kunskap (Glänta) och David Brolins Friedrich Nietzsche. Liv, filosofi, politik (Häften för kritiska studier). Båda förlagen ansökte om litteraturstöd från Statens kulturråd. Stödet täcker större delen av produktionskostnaderna och är en garanti för att närmare 300 bibliotek köper in boken ifråga. För små kvalitetsförlag är litteraturstödet – bokstavligen – livsviktigt.

Gläntas Nietzschebok tilldelades stöd, Häften för kritiska studiers utgåva fick avslag. Inget konstigt med det, kan man tycka; en Nietzschevänlig bok hade tur, en Nietzschekritisk bok hade otur i det statliga kulturbidragslotteriet. Det handlar om tillfälligheter inom ramen för en neutral tillämpning av förordning 2010:1058 om statsbidrag till litteratur etc.

Mainstream- eller motströmsstöd?
Spindler och Brolin representerar diametralt motsatta synsätt på den högerradikale tänkaren. För Spindler handlar det om att sortera bort historiska, sociala och andra reala aspekter till förmån för mer dionysiskt kreativa, livsfilosofiskt utvecklingsbara drag i den nynietzscheanska idévärlden. Att undersöka samhälleliga sammanhang som format de teman tänkandet kretsar kring eller att studera idéernas ideologiska betydelse mot bakgrund av skiftande historisk kontext – det är för Spindler ett ofruktbart sätt att närma sig Nietzsches filosofi.

Emellertid är det just detta David Brolin gör i sin 350-sidiga studie. Han ifrågasätter det ännu dominerande paradigm som Gilles Deleuze formulerade för snart femtio år sedan och som förvandlat den sociala rangordningens antidemokratiske filosof till mångfaldens och den toleranta skillnadstankens urfader. Med hjälp av kritisk filologi och historisk hermeneutik underminerar Brolin den oskuldsfulla läsart som stöttar upp den postmoderna tesen om Nietzsche som främst lekfull estet, opolitisk relativist och generell värdekritiker.

Med sin detaljerade undersökning av filosofens liv, verk och intellektuella miljö vill Brolin visa att den politiska attacken mot upplysning, demokrati och lika rättigheter, föraktet för svaghet, kampen mot medlidande och socialism utgör centrala delar av Nietzsches filosofiska projekt. Den postmoderna Nietzschebilden är inte bara en idéhistorisk förfalskning utan också en konstruktion som inte har kontroll över vilka reaktionära element som fortfarande döljer sig under den radikala ytans retorik. Hur vet man att ”ironikern” Nietzsche inte menar blodigt allvar t ex när han i Antikrist antyder barmhärtighetsmord som en del av sin ”människokärlek”?

Filosofen Fredrika Spindlers drygt 180-sidiga artikelsamling är ett arbete i postmodern mainstreamstil. Brolin polemiserar direkt mot Spindlers Nietzschetolkning som den uttryckts i tidigare texter, och indirekt mot hennes bok via sin granskning av Deleuzes ”affirmativa” paradigm. Spindler däremot låtsas inte om den kritik Brolin utvecklat under flera år i tidskriftsartiklar om bland annat svensk Nietzschereception. Både i akademiska sammanhang och i kulturdebatten har postdiskursens förfäktare mött Brolins bidrag med tystnad.

Rör inte min kompis
Att de båda Nietzscheuppfattningarna ändå i viss bemärkelse har konfronterats är Statens kulturråds förtjänst. På ett sammanträde den 14 oktober 2010 behandlades ansökningar om bidrag till Spindlers Nietzsche och Brolins Friedrich Nietzsche av kulturrådets arbetsgrupp för stöd till facklitteratur för vuxna. Spindlers bok erhöll alltså stöd medan Brolins fick avslag. Att den bok som Kulturrådet godkände redan fått institutionellt stöd (både tryckbidrag och projektstöd från Södertörns högskola), medan den ratade boken forskats fram, skrivits och producerats utanför de akademiska bidragssystemen, kan tas som kvitto på att Statens kulturråds relevans- och kvalitetskriterier här tillämpats på ett korrekt sätt.

Men låt oss titta lite närmare på hur rådets bedömning faktiskt gick till. Av protokollet (Dnr KUR 2010/3961) framgår att en ledamot av arbetsgruppen, kollega till Spindler (en filosof knuten till hennes akademiska närmiljö), rimligt nog inte deltog i behandlingen av hennes bok på grund av jäv. Däremot avstod Spindlers kollega inte från att delta i diskussion och beslut om Brolins bok. Hans röst för avslag till Brolin har gruppen alltså inte ansett bryta mot principen om opartiskhet – detta trots att Brolins Nietzschestudie både direkt och indirekt levererar nedgörande kritik mot Södertörnsfilosofens kollegers (däribland Fredrika Spindlers) postmoderna Nietzschetolkning som allmänt omfattas i denna akademiska miljö. Hur opartisk är man i förhållande till sina filosofiska trosfränders vedersakare?

Läge för överklagande således. Kruxet är bara att Kulturrådets beslut inte kan överklagas. Arbetsgruppen ger inte ens någon motivering vid avslag. Förlag som anser att ”formella” fel begåtts kan dock ”begära omprövning”. Men det är arbetsgruppen själv som bestämmer om den har skäl att ta upp sitt beslut till omprövning, som bedömer om den gjort något fel och om detta talar för ett annat beslut. I och med att Statens kulturråd har givit sina medarbetare möjlighet att döma utan hänsyn till någon besvärsrätt avgör de i praktiken huruvida landets bibliotek ska kunna ge förutsättningar för en modernisering av den postmoderna Nietzschebilden.

Omprövning begärdes med hänvisning till intellektuellt jäv (varvid även en annan ledamots opartiskhet ifrågasattes) samt med hänvisning till tre expertutlåtanden om Brolins bok, inhämtade just för detta tillfälle:
”… Arbetet är originellt, i synnerhet i en svensk kontext.”
(Erik Wallrup, kritiker, författare till boken Nietzsches tredje öra)

”… Brolins bok är kompetent och hederligt skriven. Han är väl inläst och spelar med öppna kort i sin kritik. Nog vore boken lämplig för stöd.”
(Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria, filosofihistorisk författare)

”David Brolins Friedrich Nietzsche. Liv, filosofi, politik är en betydande monografi, präglad av närläsning av texterna och grundlig kunskap om den omfattande Nietzschelitteraturen. Brolin granskar alla väsentliga aspekter av sitt ämne, inte minst de mest brännande frågorna om Nietzsches politiska tänkande. Boken är ypperligt skriven, utan akademisk inskränkthet, i upplysningsidealets och den kritiska akribins bästa traditioner; den utgör därmed en behövlig motvikt till postmodernistiskt överslätande av de fatala dragen i filosofens förkunnelse.
David Brolin har lagt fram ett viktigt verk på hög internationell nivå, och det vore enligt min bedömning ett stort misstag att inte bevilja litteraturstöd.”
(Carl-Henning Wijkmark, författare, fil.lic., Nietzscheöversättare, Nietzscheutgivare & Nietzscheintroduktör)

Dessa omdömen gjorde dock inget intryck på Kulturrådets självständigt beslutande arbetsgrupp. Begäran om omprövning avslogs.

Den läckande ledamoten
Att Statens kulturråd ger kvalitetsbidrag till en bok som går ännu ett varv i den postmoderna filosofins upptrampade fotspår är inte mycket att orda om. Att Kulturrådet samtidigt utesluter ett originellt arbete, som undersöker en delvis outforskad idéhistorisk terräng, är mer illavarslande. Men att rådets facklitterära arbetsgrupp avvisar krav på omprövning av beslut utan appell – av en bedömning som kan kritiseras för bristande opartiskhet i förhållande till konkurrerande filosofiska perspektiv och som anklagas för att uttrycka jävsrelationer till en bestämd akademiska miljö – det sänker kulturpolitiken till ideologisk skumrasknivå.

Historien slutar emellertid inte där.

Efter att arbetsgruppen begränsat spridningsmöjligheterna för Brolins Nietzschebok skriver Spindlers kollega en anmälan av boken i Bibliotekstjänsts (BTJ) recensionshäfte, som ligger till grund för folkbibliotekens egna beställningar. Intressant nog offentliggör han därmed i koncentrat de konfidentiella skälen för sin egen negativa bedömning av David Brolins arbete om Friedrich Nietzsche. Det visar sig då att Spindlers kollegas (och därmed troligen hela facklitterära arbetsgruppens) omdöme vilar på tydligt tendentiösa beskrivningar och rena missuppfattningar om bokens syfte, metod och resultat.

I sin recension beskriver Spindlers kollega Brolins framställning i termer av ”pamflett” (lika med ”smädeskrift” enligt Svensk ordbok). Och han finner det oviktigt att upplysa om bokens vetenskapligt och politiskt kanske viktigaste resultat – nämligen att Nietzsches verk, enligt Brolins systematiska och ytterst välbelagda textanalyser, genomsyras av en ”protofascistisk” syn på arbetare, socialism, ras och judar.

En PM med detaljgranskning av recensionen inlämnades till Bibliotekstjänst; där påvisas att den inte uppfyller vare sig BTJs egna anvisningar eller allmänna kriterier för saklighet och opartiskhet: ”redogörelse[n] för bokens innehåll och uppläggning är delvis oklar, inte sällan tendentiös och understundom rent osaklig”.

Till Bibliotekstjänsts heder ska det sägas att den missvisande recensionen på hemsidan efter några veckor ersattes med en sakligare text av en annan författare – men skadan var skedd: den tryckta versionen hade redan distribuerats till bibliotekens inköpsavdelningar.

Kulturpolitikens hemliga rum
Vilka slutsatser kan man då dra av denna konfrontation mellan ett ”affirmativt” och ett mot posttolkningen kritiskt perspektiv på Friedrich Nietzsches filosofi? Främst den, att systemet med hemligstämplade beslutsskäl och frånvaro av rätt till överklagande gör Kulturrådet till statens ideologiska apparat med absolut makt, eftersom dess arbetsgrupper bemannas med funktionärer som är immuna mot kritik. Här gäller den slutna cirkelns princip: eventuell omprövning av beslut bestäms av dem vilkas misstag är föremål för begäran om omprövning. Grunden för Kulturrådets omotiverade bedömningar får man försöka gissa sig till – om inte någon ledamot råkar yppa sina argument offentligt utanför rådets tysta krets.

Vad gäller innehållet i Kulturrådets beslut KUR 2010/4002 kan man vidare konstatera att rådet därmed stärker det postfilosofiska perspektivets nynietzscheanska grepp om humaniora och kulturdebatt – och detta samtidigt som det försvårar och fördröjer spridningen av ett kvalificerat bidrag till en angelägen vetenskaplig och ideologikritisk diskussion om det traditionella posttänkandets teser och tolkningar. Här kan man tala om en dubbelt lyckad kulturpolitiskt intervention för vidmakthållande av status quo.

Annica Young Kronsell

AnnLouise Martin

Christian Nilsson

Carl-Johan Rundgren

Golnaz Hashemzadeh

Kim Salomon

Owe Wikström

Maria Ågren

Publicerad: 2012-03-27

Köp Häften för Kritiska Studier
Läs mer om Häften för Kritiska Studier i katalogen
Fler artiklar knutna till Häften för Kritiska Studier
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori FILOSOFI & PSYKOLOGI