Kan fem tidskrifter gratis vara fel?

ur Biblioteksbladet nr 3/02


Det statliga stödet till kulturtidskrifter med fem gratisprenumerationer till varje kommunbibliotek har inte slagit särskilt väl ut. Endast cirka 150 kommuner har nappat på erbjudandet. Biblioteksbladet har ringt runt och frågat om orsakerna; glömska, krångligt och inställningen ”vi har redan det folk vill ha” är några av svaren. Men vart tog bibliotekens kulturpolitiska ansvar vägen?, undrar några av de som kommenterat uppgifterna.

Runt om i landet jobbar många människor, mer eller mindre ideellt, med tidskriftsproduktion. Det skrivs långa reportage och essäer av kända och okända skribenter som erhåller löjligt låga arvoden. Professorer sprider sina kunskapsgracer och nya pennor prövas i tidskrifternas plantskolor.

För redaktörerna tar såväl kassan som kraften ofta slut vid den problematiska distributionsfasen. Den svåra tidskriftsnöten att knäcka är hur besökare på bibliotek och i bokhandel ska bli medvetna om vilka spirituella skatter man kan hitta i tidskriftsvärlden. Den som inte syns finns inte. Antalet årsprenumerationer vid folkbiblioteken har nämligen minskat under 1990-talet. Mellan 1991 och 2000 har prenumerationerna på svenska tidskrifter minskat med en fjärdedel.

På Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter försöker man med olika medel att stärka kulturtidskrifternas ställning på biblioteken. Bland annat jobbar man för ett införande av ett ersättningssystem för nyttjandet av kulturtidskrifter på bibliotek. Och man vill öka kulturtidskrifternas tillgänglighet på bibliotek och i undervisning bland annat via ett artikelsöksystem och fulltextdatabas.

Av de politiska partierna är det moderaterna som oväntat visat sig vara vänner av nya och mer heltäckande former av tidskriftsstöd. Under hösten motionerade de för en ny sorts biblioteksersättning som även inbegriper kulturtidskrifterna. Stödet ska vara baserat på existens istället för på utlåning.

På Kulturrådet arbetar man med olika projekt för att stödja kulturtidskrifterna. För de flesta kulturtidskrifter är det statliga stödet en förutsättning för att överleva och därför föreslår Kulturrådet att anslaget under en treårsperiod 2003–2005 förstärks med 20 miljoner kronor, det vill säga en fördubbling av det nuvarande stödet som länge varit oförändrat.

För att synliggöra kulturtidskrifterna på biblioteken har dessutom varje kommunbibliotek sedan ett par år tillbaka möjlighet att få pröva fem kulturtidskrifter gratis under ett år. Villkoret är att det ska vara tidskrifter som biblioteket inte redan prenumererar på.

Biblioteksbladet läste listan med sökande bibliotek under 2001 och fann att intresset var anmärkningsvärt svalt. Endast cirka 150 kommuner av 289 har nappat på erbjudandet. På Kulturrådet har man enligt handläggare Maria Ågren svårt att göra av med de 500.000 kr som rådet förfogar över.

Vi ringde upp ett 20-tal kommunbibliotek runt om i landet och frågade chefer och tidskriftsansvariga varför de avstått från att söka.

Avesta:
– Vi är med 2002 för första gången. Jag kan inte svara på varför vi inte uppmärksammat det här tidigare. Förra året vet jag att vi inte hann med att ansöka.

Borås:
– Vi har inte nappat. Vi prenumererar på väldigt många tidskrifter och det här gratisanbudet ställer till administrativt krångel.

Gotland, Almedalsbiblioteket:
– Det här tog tid för oss för vi har haft så mycket annat att göra med omorganiseringen. Men nu har vi sökt för 2002. Det var förvisso svårt att få ihop fem tidskrifter som vi inte redan hade, men nu är de beställda.

Gävle:
– Det här är ett bra erbjudande. Vi har varit med tidigare år och behållit de tidskrifter som vi fått gratis. Vi är ett litet bibliotek och har rätt mycket tidskrifter. Vi får inte plats med fler.

Haparanda:
– Bra att du ringde och påminde. Det är snart sista ansökningsdagen va? Vi var med första året, sedan missade vi andra. Nu ska vi vara med 2002.

Helsingborg:
– Vi försökte ansöka för några år sedan. Det var krångligt. Minns att vi ringde Kulturrådet och bad om hjälp men där var de helt oförstående. Eftersom vi har ganska många tidskrifter så har vi inte lagt ned något extrajobb på att ansöka.

Karlskrona:
– För vår del handlar det om tidsbrist. Det är lätt att glömma bort ansökningstillfället eftersom de ordinarie beställningarna görs i september och den här ansökningen sker i mars. Det skulle ha underlättat om man kunde ta det i ett svep. Det här är bara ännu ett administrativt moment att tänka på. Bra att du ringer och påminner.

Lidingö:
– Vi var inte med i fjol. Men nu har vi sökt för fem kulturtidskrifter för 2002 exempelvis Arena, Filmkonst och Grafiknytt.

Lidköping:
– Bidragsansökningen är administrativt besvärlig. Första gången vi ansökte var det så knöligt att vi inte brydde oss om det. För övrigt tycker vi att vi har bra mediaresurser och det här bidraget ger bara extrakrångel.

Samma sak gäller de statligt understödda gratisböckerna. De anländer när vi redan gjort våra inköp. Då kommer massor med nya böcker som ska katalogiseras. Jag undrar hur små bibliotek klarar att ta hand om det.

Luleå:
– För tre år sedan tog vi 5 stycken. Sedan tycker vi att vi har alla som vi vill ha.

Mjölby:
– Vi ska prenumerera på en tidskrift nu först 2002. För något år sedan försökte vi oss på en ansökan och det var mycket strul. En av tidningarna fick vi aldrig och de som vi fick var det inte någon efterfrågan på. De kulturtidskrifter som vi inte redan har tycker vi är lite smala.

Nu verkar ansökningarna ha förenklats för nu kan man ta de här fem prenumerationerna samtidigt som vi beställer våra ordinarie tidskrifter från bibliotekstjänst och sedan skicka räkningen till Kulturrådet. Nästa år kanske vi prövar fler.

Norrköping:
– Vi tog fem tidskrifter för några år sedan. Jag minns att vi var tveksamma i början. Visste inte ifall vi hade ekonomisk möjlighet att fortsätta med prenumerationen. Man skapar förväntningar. I fjol ansökte vi inte. Men det var roligt att pröva. För i år har jag inte sett utskicken.

Oskarshamn:
– Det är inte avsiktligt att vi inte är med. Vi har bara inte satt oss in i det på grund av tidsbrist.

Piteå:
– Man är så glömsk nu för tiden.

Tranås:
– Vi nappade ett år. Men det kändes inte riktigt meningsfullt att upphöra med prenumerationen efter ett år på grund av vår ekonomi. Bidraget är bra tänkt som idé. Men det är mycket administrativt jobb för lite utbyte.

Trelleborg:
– Det har försvunnit i all information. Jag visste inte om att det fanns. Det hakar upp sig när man måste fatta ett aktivt beslut. Ingen här visste varför vi inte har de nu. Men för ett par år sedan hade vi gratisprenumerationerna.

Vellinge:
– Vi var med några gånger men det var ingen riktig hit. Några tidskrifter kom aldrig. De som kom fortsatte vi att prenumerera på. Vi vill inte prenumerera ett år och sedan hoppa av. Därför är vi inte med i år.

Värmdö:
– Vi har inte plats. Men nu kommer vi att ta fem tidskrifter.

Växjö:
– Vi har nappat på det under tre år. Det är ett bra erbjudande! Vi har kunnat ta in lite udda tidskrifter som vi inte haft råd till tidigare som Offside, Lira, Orientaliska studier och Glänta.

Ystad:
– Problemet är att ansökningarna ligger på en annan tid än när de ordinarie inköpen görs på hösten. Vi är alltid sena med våra prenumerationer.

Men det är bra med bidrag i nedskärningstider. Vi har tvingats säga upp ett tiotal tidskrifter. Det är ett bra tillskott att prova på nytt. Är det redan för sent? Var ligger ansökningslappen i mina förvirrade högar?

Örnsköldsvik:
– Naturligtvis bör man sprida kulturtidskrifter. Men vi har redan dem som är mest efterfrågade. Vi tar hänsyn till vad folk vill ha och tar bort de som inte används.


KOMMENTARER:

Ulla-Karin Karlsson, företrädare för Tidskriftsverkstaden väst:
Här produceras många tidskrifter, från fanzines till Ord och Bild.

Verkstaden arrangerar även framträdanden på bibliotek för att sprida kännedom om kulturtidskrifter på biblioteken och på så sätt öka intresset.

– Jag är själv bibliotekarie och vet att för dem är böcker viktigast och tidskrifter kommer i andra hand. Dessutom är det mer jobb med tidskrifter, man ska ta emot nya och samla gamla. En annan möjlig förklaring till varför tidskrifterna hamnar i skymundan är att cd och video tar plats och har en hög utlåningsfrekvens.

– Många bibliotek säger att kulturtidskrifterna är viktiga, men att folk inte är intresserade. Går man in på bibliotek så är kulturtidskrifterna ofta undangömda eller så har man dem inte. Kan man dessutom inte hitta dem i artikelsök så är det inte lätt att nå fram. Det är hemskt att läsarna inte kommer åt dem.

David Karlsson, ordförande för Kulturrådets referensgrupp för tidskrifter:
– Enkäten kan kommenteras på två sätt. Om bibliotekarierna säger att det här är administrativt krångligt så får man respektera det. De vet bäst själva hur stor deras arbetsbörda är. Men man kan också säga att biblioteken borde höra till dem som bättre förstår tidskrifternas betydelse. Men generellt har de ett svagt intresse för kulturtidskrifter, man underskattar tidskrifternas betydelse för det litterära livet och som inkörsport till avancerad litteratur.

– Det är väldigt deprimerande att det ligger pengar och ruttnar. Det är något som inte stämmer, något som inte fungerat särskilt väl. Kanhända var inte utformningen av stödet så lyckat.

Peter Curman, ledamot i Kulturrådets styrelse:
– Jag ser det här som en varningssignal. Bibliotekens konkurrenskraft ligger i att de kan erbjuda det som Pressbyrån inte kan erbjuda. Men när de avstår från gratiserbjudandet så säger de nej till sin egen identitet.

– Kulturtidskrifterna har ett längre liv, tankarna vissnar inte lika snabbt som i populärpressen och jag tycker att biblioteken borde tänka på sin kulturpolitiska uppgift att vara ett värn mot massmarknadskulturen.

– Kulturrådet måste fundera på varför det inte fungerar. Det är allvarligt att biblioteken inte vill fullgöra sin uppgift och stå för mångfalden. De är ju inte kommersiellt beroende. Ändå verkar många bibliotek idag tycka att det är lite fint att framstå som kommersiella och tala om bibliotekskunder i stället för besökare. Folkbildningsidealen uppfattas uppenbarligen som antikverade. Den här frågan borde bekymra Kulturrådet och det borde diskutera den med inblandade som exempelvis biblioteksskolor och Bibliotekstjänst.

Dan Abelin, Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter:
– Jag är inte förvånad, marknaden styr även biblioteken och entusiasterna ute i landet, som brinner för tidskrifter, är inte så många, och de finns oftast i storstäderna. Som tur är finns det några personer på Kulturrådet som vill förbättra situationen för Kulturtidskrifterna även om det ofta stannar vid budgetförhandlingar.

Jag vet att många bibliotek glömmer att ansöka så därför skickade vi förra året ut en påminnelse om gratisprenumerationerna till kommunbiblioteken.

Wivianne Wilhelmsson, tidigare konsulent på Örebro länsbibliotek:
– Jag tror att man på länsbiblioteken skulle kunna göra mer för att sprida kunskap om kulturtidskriftsstödet. Generellt anser jag inte att Kulturrådet är dåliga på att informera om olika bidrag och stöd.

Birgitta Modigh, avdelningschef Statens kulturråd:
– Jag har svårt att inse att det skulle vara särskilt krångligt. Det var krångligt men nu har vi ändrat det så att man ansöker samtidigt som de övriga prenumerationerna. Jag tycker att tanken med det här stödet är mycket bra och man bör inte ge upp ännu. Att pröva nya tidskrifter kan inte vara fel.

Anneli Jordahl och Marianne Steinsaphir

Publicerad: 2002-04-30

Köp Biblioteksbladet
Läs mer om Biblioteksbladet i katalogen
Fler artiklar knutna till Biblioteksbladet
Fler tidskrifter i kategori BOK- & BIBLIOTEKSVÄSEN
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK