Israelisk musik från många kulturer

Ur Tidningen Kulturen nr 11/07


Israels 6 miljoner invånare omfattar 100 nationaliteter. Uppgiften kommer från cd-häftet till The Rough Guide To The Music Of Israel. Förvånande? Kan det stämma? Det beror lite på vad man menar och hur man räknar. Med "100 nationaliteter" syftar Dan Rosenberg, som sammanställt albumet, på att befolkningen har sin bakgrund i så många olika länder och kulturer. Vilket innebär att Israel är – eller har blivit – ett högst mångkulturellt land.

Det bekräftas av musiken. Några hade jag hört förut, men på Rough Guidesamlingen finns också enstaka spår – ett spår per namn – med nya, för mig okända artister, musiker och grupper som lockar mig ut på nätet för att leta efter deras album. Sången och musiken, oftare tonerna och rytmerna än orden, fördjupar och förändrar dessutom bilden av Israel.

Den statliga kulturpolitiken har haft som mål att skapa en enhetlig israelisk kultur. Språket skulle vara hebreiska (andra judiska språk, som jiddish och ladino, uppmuntrades inte). Det gjordes även försök att konstruera en ny israelisk folksång/musik. I längden, när allt fler människor från allt fler länder kommit till Israel, blev en sådan kulturpolitik förstås omöjlig.

Ett exempel är den avlidna sångerskan Ofra Haza som 1988 fick en världshit med låten Im nin alu. Föräldrarna kom från Yemen och på samlingen finns en annan av hennes yemenitiska sånger. Ännu ett exempel är Chava Alberstein, född i Polen, som sjunger än på hebreiska, än på jiddish. Med sina sånger har hon också stött fredsprocessen i Mellanöstern och kritiserat odemokratiska tendenser i det israeliska samhället.
 
Fast mest intressanta och spännande är de musiker och grupper som blir samhällskritiska och politiska redan i valet av toner, rytmer och instrument, som samspelar över traditionerna och ibland över religionerna.

Som gruppen med det välvalda namnet Bustan Abraham. Det första ordet betyder "trädgård" på såväl hebreiska som arabiska och Abraham är släktfader inom både islam och judendom. Bustan Abraham spelar arabisk, persisk och spansk musik, västerländsk konstmusik och jazz. Musikerna är judar och araber.

Yair Dalal och den judisk-palestinska blandgruppen Alol Ensemble medverkade på Nobelkonserten i Oslo när Rabin, Peres och Arafat delade på fredspriset. Yair Dalal, själv jude, spelar violin och oud (arabisk luta). Han har inspirerats av Israels beduinmusik, sökt sina föräldrars rötter i Irak och – allra mest – utforskat likheterna mellan arabisk och judisk musik.

På albumen med The Idan Reichel Project och gruppen Boom Pam finns ännu fler musiksorter, både judiska och andra.

Idan Raichel, själv med rötter i Östeuropa, bjöd in 70 sångare/musiker från olika musikkulturer i Israel. En uråldrig jemenitisk bönetext, framförd av 76-årige Yihia Tsubara, blandas med diverse modern och traditionell musik: electro, arabiskt, latinskt och inte minst afro-rytmer från Etiopien.

Boom Pam har följande sättning: sång, elgitarr, banjo, saxofon, trummor och (?!) tuba. Musikalisk blandning: arabiskt och judiskt, grekiskt och annan musik uppåt Balkan och längs Medelhavet samt surfrock à la Dick Dale. Elgitarren spelar dirrande, darrande toner, diskantrikt och högljutt – i en rasande fart! Medan tuban pumpar mörka, djupa toner.
 
Sefardisk sång och musik blir allt mer vanlig i Israel. Den sefardiska musiktraditionen grundlades gemensamt av muslimer och judar i det medeltida Spanien. Efter att judarna på 1400-talet tvingades fly från Spanien har traditionen förändrats beroende på var judarna hamnade, på Balkan eller i Nordafrika.

Kol Oud Tof Trio, Orchestre Andalou d´Israel och Yasmin Levy representerar den sefardiska sång- och musikvågen. De förvaltar en musiktradition som nästan hade dött ut. Och de gör det på var sitt sätt.

Kol Oud Tof Trio (namnet betyder trion med röst, luta och trumma) består av en klassisk sångerska från Italien, en oud-spelare från Marocko och en ramtrumslagare från Jerusalem. De kan till exempel framföra klassiska sånger från spanska Andalusien på hebreiska. Orchestre Andalou d´Israel med bland annat en arabisk stråksektion tilldelades nyligen ett stort kulturpris i Israel. Orkestern tar lyssnaren med på en resa genom tiden och geografin: från medeltid till idag, från Andalusien genom Marocko, Algeriet och Tunisien till Israel.

Yasmin Levy är en ung sångerska med traditionen efter pappa, född i Turkiet, folksångare och musiketnolog med sefardiska sånger som specialitet. Eller snarare ladinosånger. Ladino var den form av spanska som judar fortsatte att använda i till exemel Grekland. På Rough Guide-samlingen presenterar Yasmin sig med en grekiskklingande sång om en kvinna som gör männen galna när hon dansar på gatan.

Bilden: Yasmin Levy

Bengt Eriksson

Publicerad: 2007-05-15

Köp Tidningen Kulturen
Läs mer om Tidningen Kulturen i katalogen
Fler artiklar knutna till Tidningen Kulturen
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA