Gammal rebell och ung liberal uppstickare

partipolitiskt obundna men på varsin kant

Ur Biblioteksbladet nr 6/06


Gör de politiska tidskrifterna någon skillnad i samhällsklimatet? Annina Rabe har träffat chefredaktörerna för 30 års jubilerande ETC och nystartade Neo. Trots vitt skilda åsikter är de överens om två saker: Tidskriftsmediets överlägsenhet när det gäller fördjupning, och vill man bli rik –då får man ägna sig åt något annat.

Att träffa chefredaktörerna för tidskrifterna ETC respektive Neo så här inför den stundande valrörelsen känns lite symboliskt, även om båda tidskrifterna frånsvär sig någon partipolitisk tillhörighet. ETC, en mycket etablerad socialistisk tidskrift firar 30-årsjubileum i år. Den liberala uppstickaren Neo startades i år. Den har historien emot sig för ytterst få borgerliga tidskrifter har överlevt någon längre period, och när det gäller politiska tidskrifter i Sverige har vänstertidskrifterna av tradition varit i majoritet. ETCs historia har å sin sida varit kantad av konkurser, åtal och ständiga ekonomiska problem.

Är det en tillfällighet att det startats en ny liberal tidskrift just i år? När alliansen vädrar morgonluft inför valet, när det talas på kultursidorna om den nya ”pophögern”, när Linda Skugge kommer på att hon är moderat, när fler och fler unga liberala skribenter fyller såväl bloggosfären som ledarsidorna? Kan man säga att Neo är en av de tydligaste företrädarna för den nya högervågen? Sofia Nerbrand, Neos chefredaktör, värjer sig mot den tolkningen. Hon skulle själv aldrig kalla sig höger säger hon – hennes ideologi är liberalismen, även om tidskriften Neo har både liberala och moderata läsare.

– Det stämmer att det finns fler på kultursidorna som idag öppet vågar säga att de är liberala. Det är ju annars ingen hemlighet att 75 procent av dem som skriver regelbundet i etablerade medier är vänster. Men för oss handlar det snarare om en syn på vad frihet är, vad rättvisa är. Att vi är för en dynamisk ekonomi. Det har inget med partipolitik att göra.

Men det vore nog naivt att tro att de finansiärer (eller den gamla benämningen ”filantroper” som Sofia Nerbrand använder) som står bakom Neo hade öppnat plånböckerna om de åtminstone delvis inte hade haft ett intresse i ett politiskt maktskifte och en samhällsutveckling som pekar i deras riktning. Bland filantroperna finner vi bland annat stiftelsen Svenskt Näringsliv, Medialen, stiftelsen Pressorganisation, Nya stiftelsen Gefle Dagblad. Det finns också ett antal anonyma privata finansiärer. Sofia Nerbrand har själv ringt ihop medlen, hon har gått till det stora kontaktnät hon utvecklat under ett antal år inom politisk opinionsbildning.

– Jag ville ha flera finansiärer för att garantera redaktionell frihet, säger hon.

– Och det har vi nu. Det är många som har efterlyst en samhällstidskrift i liberal anda och vi har carte blanche att göra vad vi vill.

Ett av de viktigaste bidragen kom från stiftelsen Fritt Näringsliv. Sofia Nerbrand fick ett halvår på sig att från ett tomt vitt papper ta fram en redaktion och en budget. Med budgeten hade hon en tydlig målsättning: Neo måste kunna betala sina skribenter. Det låter sig inte göras på en vanlig annons- och prenumerationsfinansierad budget. Någon marknadsföringsbudget har man däremot inte. Med marknadsliberal retorik säger Sofia Nerbrand att Neo-redaktionen i stället har valt att ”satsa på vår produkt”.

– Vi är ett litet företag men jag tror på min produkt och på att den kommer att spridas enligt ringar-på-vattnet-effekten.

Och gott om uppmärksamhet fick Neo redan innan den nått tidningshyllorna. Framför allt var det väl den där pressreleasen. En till synes oskyldig kopp italienskt kaffe med skummad mjölk fick diskussionens vågor att svalla både på nätet och på kultursidorna. I pressreleasen definierade Peter Wennblad, en av Neos redaktörer, tidskriften som en ”samlingsplats för alla som älskar krämig cappuccino och halvfranska band”. Det handlade om borgerlighet som livsprojekt och inte bara politisk ideologi. Att uppskatta det goda livet är en del av den borgerliga livsstilen, menade han.

Bortsett från alla som hade hetsiga åsikter om själva kaffet (ska en cappuccino vara krämig eller skummig?) så fick Neo av många kritiker (kanske tillhörande den ”självplågarvänster” som Wennblad också skriver om?) stämpeln som självgod och som en representant för en ny borgerlighet som i första hand är kosmetisk.

Sofia Nerbrand är lite förvånad över de starka reaktionerna.

– Vad vi ville med det där var att ge en bild av vår tänkta läsare. Någon som gillar cappuccino och att läsa böcker. Det är lite konstigt att folk blir så provocerade över att man gillar cappuccino…

Idén om det goda borgerliga livet är dock en viktig ingrediens i Neo. I ett nummer skriver Peter Wennblad en artikel om rätten att ha svart städhjälp när samhället ser ut som det gör. I samma nummer efterlyser Karin Olsson en ny kulturelitism. Men det finns också tyngre artiklar med ideologiskt innehåll, ofta med internationellt perspektiv. Tunga skribenter varvas med nya förmågor, inte sällan hämtade från den liberala bloggvärlden.

Sofia Nerbrand vill att tidskriften ska genomsyras av en optimistisk anda. Så pryddes också dess första omslag av orden ”Det ser ljust ut”.

– Det är viktigt att komma ihåg att världen HAR blivit bättre. I alla fall för mig som är kvinna, 30+ och lever i en trygg del av världen. Vi har friheter och ett välstånd som inte är någon självklarhet i andra delar av världen. Och hur har vi uppnått det? Genom att respektera människans frihet och genom en fri ekonomi.

– Men nöjd är jag inte – då hade jag inte startat en politisk tidskrift.

Om Neo genomsyras av liberal framstegsoptimism kan man nog med fog säga att tidskriftsveteranen ETC är dess kanske tydligaste motsats. När jag träffar chefredaktören och ägaren Johan Ehrenberg har ett specialnummer (som även tryckts på engelska) om prostitution inför fotbolls-VM precis lämnat tryckpressarna. Torskar intervjuas, statistik om sexköp och trafficking redovisas. Mycket kan man säga om den värld som här visas upp, men ljus ser den inte ut. Sedan starten har ETC präglats av den kritiska skepsis som är en grundsten i vänsterretoriken. Läser man deras fullmatade jubileumsutgåva är det svårt att inte bli imponerad. Så många skribenter och fotografer har börjat sin bana på ETC. ETC:s jubileumsnummer är inte bara historien om en tidskrift utan om ett samhällsklimat, en hel medierörelse. Sluten och självtillräcklig tycker säkert en del. Men ständigt kaxig och livskraftig, trots upprepade motgångar. Och enligt många oöverträffad när det gäller samhällsjournalistik i både text och bild – en journalistik som Johan Ehrenberg definierar som ”jag upptäcker världen och berättar sanningen för dig – men du har hela tiden möjlighet att säga att du inte håller med”.

En sak tycks Johan Ehrenberg och Sofia Nerbrand vara överens om. Det går inte att driva en kvalitativ tidskrift i Sverige i dag utan mecenatskap.

– Mecenatskapet är huvudorsaken till att vi fortfarande finns, säger Johan Ehrenberg.

– I historien om ETC:s ekonomiska problem glömmer man lätt att vi faktiskt har löst vartenda ett. Men tidningen hade inte existerat om det inte funnits en engagerad ägare.

Denna engagerade ägare är Johan Ehrenberg själv. Sedan 1983 har han varit ensam ägare till tidskriften i dess olika skepnader. Han ser sig själv som en mecenat, och om han inte varit lagd åt vänster hade hans entreprenörsanda och påhittighet säkert kunnat vara en tillgång för marknadsliberalismen. Under vinjetten ETC har därför under åren ett otal verksamheter ägt rum: förlagsverksamhet, IT-utbildning, webbyrå och en ren reklambyrå – som dock enbart sysslar med samhällsinformation, poängterar Ehrenberg. Reklambyråns syfte är enbart att finansiera tidskriften.

Samhällsklimatet har förändrats under de 30 år som ETC funnits. Motståndarna har blivit starkare, menar Johan Ehrenberg. Och de förut så självklara rörelserna håller på att nedmonteras.

– Den enda rörelse som blivit starkare är feminismen. Antalet organiserade inom vänstern har sjunkit drastiskt. Det finns ingen Chilerörelse, ingen Vietnamrörelse. Idag håller hela vänstern och fackföreningsrörelsen på att svänga ekonomiskt.

Liksom Neo är ETC partipolitiskt obunden. När den startade ville den vara ett socialistiskt antistalinistiskt och antimaoistiskt organ. Det är den fortfarande. Men det viktigaste ETC gjort under senare år, anser Johan Ehrenberg, är att man tagit upp feminismen ur ett manligt perspektiv – ”definierat mäns kompletta skuld”. Han är övertygad om att ETC på många sätt har påverkat samhällsdebatten. Och att den kommer att fortsätta finnas så länge han lever.

– Vi har överlevt säkert 30 högermagasin. Högertidningar dör hela tiden av två orsaker. Antingen är de så hyperakademiska att ingen orkar läsa dem, eller också är de helt enkelt ganska ointelligenta. Titta på Bonniers. Trots all denna gigantiska mediemakt ger de inte ut en enda kvalitetstidning. De kunde inte ens behålla BLM, trots att den inte kunde ha kostat dem mycket. De är inte bara snåla, de är ointellektuella också.

Även Sofia Nerbrand har en förklaring till varför de borgerliga tidskrifterna är i minoritet.

– Rent krasst, skulle jag vilja tjäna pengar skulle jag inte jobba med det här. Då hade jag blivit läkare som jag tänkt från början. Det kanske låter paradoxalt, men att driva en tidskrift är i mycket ett kollektivt projekt. Många på den borgerliga sidan är starka individualister.

Två starka chefredaktörer. En röd tidning med uppfordrande grafisk form och en blå med snirkliga jugendmönster. En medelålders rebell och en ung liberal uppstickare. Nerbrand och Ehrenberg är intressant nog överens om flera saker: Ideologin saknas till stora delar i den politiska sakdiskussionen idag. Den saknas även mer och mer i dagspressen. Och det är här tidskriftsformen är överlägsen för fördjupning som numera är omöjlig att göra i ett tabloidiserat mediaklimat.

– Det vi gör kan bara en tidskrift göra, säger Johan Ehrenberg.

– Inte i något annat medium kan man blanda dokumentär, satir, analys och krönika. När tidskrifter kompromisslöst vågar vara tidskrifter är de unika.

Annina Rabe

Fakta Neo

Grundades: 2005

Målgrupp: Samhällsintresserade människor med liberala väderingar

Utgivare: Neo idégalleri, webb och samhällsmagasin AB

Chefred/ansvarig utgivare: Sofia Nerbrand

Antal nr/år: 6

Prenumeration: Helår 495 kr. Studerande 339 kr. Lösnummer 89 kr.

Distribution: Tidsam

Upplaga: ca 15 000/nr

Sofia Nerbrand: ”Just nu är vi uppe i 10 00 prenumeranter, jag har ingen riktig koll på biblioteksprenumerationerna”.

Neo finns på ett antal universitets- och högskolebibliotek men endast på ett fåtal folkbibliotek.


Fakta magasin ETC

Grundades: 1976

Målgrupp: Samhällsintresserade människor med socialistiska värderingar

Utgivare: ETC förlag AB

Chefred/ansvarig utgivare: Johan Ehrenberg

Antal nr/år: 6

Prenumeration: Helår 390 kr då ingår veckotidningen Dagens ETC i ett år (50 nummer) och ETC magasin (6 nummer). Halvår 200 kr (25 nummer Dagens ETC och 3 nummer ETC magasin.

Distribution: ????

Upplaga: ca 12 000/nr ETC magasin (Dagens ETC ca 5000/nr).

Johan Ehrenberg: ”Andelen biblioteksprenumerationer har sjunkit, vi har cirka 150 biblioteksprenumerationer, en tredjedel av vad vi hade på 1990-talet”.

Publicerad: 2006-10-04

Köp Biblioteksbladet
Läs mer om Biblioteksbladet i katalogen
Fler artiklar knutna till Biblioteksbladet
Fler tidskrifter i kategori BOK- & BIBLIOTEKSVÄSEN
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK