Omstridd grupp fördelar krympande tidskriftsanslag

Ur Biblioteksbladet nr 6/04


”Vi använder sunt bondförnuft när vi gör urvalet och eftersom stödet är ett slags förlusttäckningsbidrag kan man generellt säga att en större tidning lever vidare med större förlust”. Så sammanfattade Mr Tidskrift, den avlidne Erik Östling, arbetet i Kulturrådets referensgrupp i en intervju i BBL för sju år sedan (BBL nr 6 1997). Fråga tio personer vad sunt bondförnuft är och du får troligen tio olika svar. Detsamma kan nog gälla frågan om vad kvalitet är. När Kulturrådet presenterade vilka tidskrifter som skulle få produktionsstöd 2004 skrev man bland annat att ”de viktigaste utgångspunkterna i bedömningen har varit kvalitet i den enskilda tidskriften och att de tidskrifter som får stöd tillsammans representerar en kulturellt värdefull mångfald i utbudet av representerade ämnen och åsikter.” Kvalitet i det enskilda och mångfald i helheten – det är inte lite som referensgruppen som bereder underlaget för Kulturrådets beslut ska ta hänsyn till. Lägg därtill de kulturpolitiska aspekterna som ska beaktas, till exempel kulturell mångfald, jämställdhet och tidskrifternas verksamhet bland barn och unga. Vidare ska referensgruppen ta hänsyn till den sökandes behov av stöd.

– Jo, det är ett omöjligt uppdrag. Till en början var det dessutom nästan helt ideellt men sedan krävde vi att få samma villkor som gruppen som arbetar med litteraturstöd. Nu får vi en summa per läst tidskriftsårgång. Det gör ju att det känns lite roligare och att man blir lite mer motiverad för jobbet. Det är ett viktigt jobb vi har. Det tar ett par år innan man skaffar sig överblicken, säger Sven Hallonsten, f d tidskriftsredaktör och bibliotekarie på Barnängens världsbibliotek i Stockholm. Han sitter på sitt fjärde år i Kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter.

Sven Hallonsten

Till skillnad från den grupp som handlägger litteraturstödet är kulturtidskriftsgruppen inte beslutande. Det underlag som tas fram inom gruppen är en rekommendation som Kulturrådets styrelse kan välja att följa eller inte. I regel följer styrelsen referensgruppens rekommendationer.

Gruppen består av sju personer. Tanken är att den helst ska sättas samman av kulturjournalister, bibliotekarier och litteraturvetare som verkligen är intresserade av och har kunskap om tidskrifter. Man väljs in i gruppen för två år i taget men vanligen sitter varje medlem två perioder, det vill säga fyra år.

Sven Hallonsten håller med om att kvalitetskriteriet är en knivig fråga, det är svårt att sätta fingret på vad kvalitet är.

– Det finns ju heller ingen riktig definition på vad en kulturtidskrift är. Några av de kriterier vi går efter är att tidskriften ska ha ett allmänt intresse, bidra till den kulturella mångfalden, presentera nya tankar och idéer. Den ska ha både form och innehåll – en tidning som inte satsar på formgivning visar att den ingenting vill och då ska den inte ha stöd, säger Sven Hallonsten.

Gunilla Eriksson, bibliotekarie och numera kulturchef i Kungsbacka, sitter för andra året i rad i referensgruppen för kulturtidskrifter.

– Kvalitet är en diffus fråga med många aspekter men vi försöker också väga in helheten när vi bedömer vilka som ska få stöd. Jag brukar titta på lay-out, hur tidskriften ser ut och hur tillgänglig den är. Är tidskriften traditionellt formgiven eller mer åt det nyskapande hållet? Jag tittar vidare på hur texterna är skrivna och försöker bedöma graden av angelägenhet och vederhäftighet… Men allt beror förstås på vilken sorts tidskrift det är. Det är också beroende av vilken målgrupp den vänder sig till. En del tidskrifter förutsätter en viss kunskap hos läsaren. Det är det som gör tidskrifter så intressanta, att de kan fylla en lucka som böcker inte fyller. Det finns en tidskrift för alla, det är tidskrifternas styrka, därför är det också viktigt att biblioteken har mycket tidskrifter på sina hyllor, säger Gunilla Eriksson.

Davd Karlsson

David Karlsson sitter som ordförande i gruppen för tredje året i rad. Pressad på frågan om kvalitetskriterier försöker han bena ut de olika överväganden som gruppen har att ta ställning till. För att komma i fråga för produktionsstöd måste tidskriften ha utkommit med minst fyra nummer under två år. Det är inte så komplicerat. En betydligt mer komplicerad hake är det som Erik Östling menade i intervjun från 1997, att stödet är ett förlusttäckningsbidrag. Kulturrådet anser att produktionsstöd ska ”ges till tidskrifter vars kostnader överstiger intäkterna och som inte har eller borde ha förutsättningar att med egna medel eller med stöd från annat håll kunna finansiera utgivningen.”

Det betyder att tidskrifter knutna till förlag och organisationer i princip inte ska få stöd. Den linje som den nuvarande referensgruppen försökt hålla är att koppla förutsättningarna till att få stöd till om det finns starka ägare eller inte.

– Artes och numera nedlagda BLM fick till exempel stöd men ett lågt symboliskt bidrag. Men kopplingen bidragsstorlek och starka ägare har ju även drabbat tidskrifter knutna till mindre konglomerat som Ordfront, Arena och ETC. Följden blev att vi i den här gruppen för två år sedan beslutade att ge ett antal tidskrifter som hörde till gruppen starka ägare ett symboliskt stöd. Om inte annat så för att ge tidskrifter som tidigare inte fått bidrag en möjlighet att komma in i den statliga strukturen och till exempel kunna ta del av prenumerationsstödet. De fick 25 000 kronor var. Året därpå när vi hade ännu mindre pengar var vi tvungna att dra in stödet till tidskrifter i gruppen starka ägare. 25 000 kronor blev plötsligt noll kronor för de berörda tidskrifterna. Samtidigt gjorde vi ett utspel i Aftonbladet där vi offentligt ville väcka debatt kring det urholkade stödet, säger David Karlsson.

Att produktionsstödet är ett förlusttäckningsbidrag betyder också att en tidskrift som med hjälp av statliga pengar etablerat sig och så småningom lyckas stå på egna ben riskerar att bli utan bidrag.

– Det hände till exempel Judisk Krönika häromåret som enligt inlämnad budget inte redovisade någon förlust varpå stödet drogs in. Problemet för oss är ju att vi inte kan gå in och kolla varje enskild tidskrifts bokslut. Det har inte Kulturrådet resurser till, säger David Karlsson.

Svårigheten enligt honom är att gruppen måste göra bedömningar där kvalitetskriterier ställs mot ekonomiska kriterier. Referensgruppen måste alltså först ta ställning till vem som äger tidskriften, sedan bedöma kvaliteten och därefter sätta en prislapp på produkten. Det är de tre parametrarna som ska vägas mot varandra.

På våren arbetar man med ansökningarna till utvecklingsstödet – de brukar avhandlas på ett kort möte i mars. På hösten läser man tidskrifter så ögonen blöder och under ett möte i november som kan vara upp till tre dagar långt diskuterar man och resonerar, väger för och emot.

– Vi gör så att vi delar upp tidskrifterna genremässigt mellan oss. Varje medlem har alltid ett huvudansvar för ett antal tidskrifter och är också medläsare av ytterligare ett antal. Det gör att det alltid är minst två läsare på varje tidskrift. Var och en läser 40-50 tidskrifter och fyra nummer av varje gör att det brukar bli bortåt 200 tidskrifter per man. Givetvis får man önska sig genrer efter personliga intressen men vi försöker att rotera de olika genrerna mellan oss, säger Sven Hallonsten.

Enligt Gunilla Eriksson är det främst två typer av diskussioner som förs inom gruppen. Dels dem av mer principiell karaktär, dels dem som handlar om varje enskild tidskrift. Vissa tidskrifter är enkla att bedöma, andra är svårare. Svårt är det till exempel med en tidskrift är ensam i sin genre men som gruppen anser inte håller måttet. Eller om det är fråga om en helt ny tidskrift i en genre där det redan finns flera. Då måste man ta ställning till om och på vilket sätt den är ett nytillskott.

– Vi tittar på hur de olika tidskrifterna inom en och samma genre förhåller sig till varandra, till exempel filmtidningarna, de är ju några stycken. När det gäller teatervärlden är det svårare eftersom det finns så få tidskrifter. Konstvärlden åter är en spretigare flora. På den litterära sidan vet jag inte vad vi ska göra. Det är ju inte klokt: vi har ett statligt stöd men det finns snart inga litterära tidskrifter kvar. Och så har vi de nya unga tidskrifterna och där måste jag vara lite självkritisk. Vi har hittills inte riktigt haft någon som kan de unga rösterna, vi är alla lite medelålders. Vi brukar få kritik för att vi inte ger webbtidskrifterna stöd men så länge vi inte får nya pengar kan vi inte ta i tu med det, menar Sven Hallonsten.

David Karlsson säger att gruppens hållning är ganska konservativ i den meningen att det ska mycket till innan en tidskrift får sänkt stöd. För redaktörens skull är man från referensgruppens sida angelägen om att hålla en kontinuitet, man ska ungefär veta vad man har att vänta sig år från år. Det innebär också att det kan dröja innan en tidskrift får höjt stöd och att det är svårt för nya tidskrifter att komma in i systemet.

Några stora oenigheter tycks inte förekomma i gruppen.

Sven Hallonsten:

– Vi är förbluffande samstämmiga. Det är klart att vi kan diskutera både länge och väl men rätt snart kommer vi fram till en ståndpunkt som är gemensam.

David Karlsson:

– Vi har livaktiga och bra diskussioner som leder fram till konsensusbeslut. Det vi mest har att ta ställning till är om det ska bli frågan om höjningar och sänkningar och de besluten måste man motivera noggrant.

Gunilla Eriksson:

– Inte tycker vi väl alltid lika och tur är väl det för annars blir det ju ingen diskussion.

På en punkt kan man möjligen ana att medlemmarna i referensgruppen drar åt olika håll. Det gäller frågan om huruvida man ska ge mycket stöd till några få tidskrifter eller om man ska ge flera lite mindre. Tittar man på resultatet av tilldelningen 2004 tycks det dock som om man enats om att inte dutta så mycket med småsummor. 20 000 kronor är det minsta stödbelopp som man fördelat.

Samstämmighet har uppenbarligen rått inom gruppen i frågan om Tidningen Bokens omdebatterade sänkta stöd, hittills det mest omfattande mediala blåsväder referensgruppen hamnat i. Det började redan 2002 när referensgruppen sänkte stödet till Tidningen Boken. En rad författare och intellektuella skrev på ett upprop till förmån för tidskriften och Kulturrådets styrelse reagerade.

– Styrelsen gick in och korrigerade vårt beslut och det var väl ganska anmärkningsvärt. En svårighet som referensgruppen har att hantera är att stå emot tryck samt att väga olika tidskrifters behov mot varandra. I fallet Tidningen Boken kan man också säga att det handlar om att stå emot den enes mediala makt mot den andres mediala maktlöshet, säger David Karlsson.

– De prioriteringar vi har gjort har drabbat Tidningen Boken. Det är inte roligt att sänka ett stöd men vi administrerar en växande knapphet. Beslutet är välgrundat. När vi vägde kvalitetsaspekter och jämförde med andra mer populärt orienterade tidskrifter tyckte vi inte att det höga stödet för Tidningen Boken var motiverat, menar David Karlsson.

Han vill inte i detalj gå in på de diskussioner som förts inom gruppen mer än att aspekter som nyskapande, introducerande, bildmaterial, bredd och tilltal alltid spelar in i bedömningarna.

Det stora problemet inte bara för referensgruppen utan för hela Tidskriftssverige är att stödet successivt har urholkats eftersom det inte skrivits upp. Enligt Maria Ågren, handläggare på Kulturrådet, har stödet urholkats med cirka 4 miljoner kronor, omräknat i fasta priser, under en tioårsperiod. Under ett antal år har Kulturrådet äskat medel för tidskrifterna men inte fått stöd för detta på departementet.

Sven Hallonsten är bekymrad. Han tycker att man borde se över stödet ordentligt.

– Alla andra stödformer räknas upp men vi får hela tiden mindre och mindre pengar. Som det är nu sitter vi ju bara och lappar och lagar. Går man till departementet är det som att prata med en vägg.

David Karlsson är också han bekymrad.

– Kulturtidskrifterna tycks ha försvunnit ur ministerns synfält totalt och jag begriper det bara inte. En fördubbling av stödet skulle göra underverk på idéernas och kulturens marknad och skulle dessutom vara en billig politisk poäng. Men när det gäller departementet är jag liksom Sven uppgiven. Den enda som skulle hjälpa är offentlig debatt, vi har prövat alla andra vägar till ingen nytta.

Gunilla Eriksson i sin tur efterlyser ärlighet och tydlighet från departementet.

– Det som är så jobbigt är att jag inte kan bedöma huruvida de överhuvudtaget är intresserade av kulturtidskrifter eller inte. De säger att de är det men de gör ju ingenting. Tidskriftsutgivningen kommer att ta skada om det inte händer något. Faran är att det blir en stagnation i tidskriftsutgivningen, att allt för många tidskrifter inte får det stöd de behöver för att mångfalden och nytänkandet ska frodas.


Fakta

I Kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter sitter:
David Karlsson, ordförande och chef för Nätverkstan i Göteborg.
Viktoria Jäderling, kritiker, frilansredaktör och skrivarlärare, Stockholm.
Gunilla Eriksson, kulturchef i Kungsbacka, Göteborg.
Annelie Ewers, chef Fojo, journalist, Köpingsvik.
Sven Hallonsten, bibliotekarie Barnängens bibliotek, Stockholm.
Lars Gustav Andersson, docent och lektor, litteraturvetenskapliga institutionen i Lund.
Tomas Lappalainen, författare, kulturredaktör för LO-tidningen, Stockholm.

Produktionsstödet för kulturtidskrifter för 2004 var totalt 15 miljoner kronor.

För 2004 beviljades 112 kulturtidskrifter stöd. Totalt sökte 181 kulturtidskrifter produktionsstöd. Till Ord& Bild och Paletten fördelades den högsta stödsumman 550 000 kronor. Den lägsta stödsumman, 20 000 kronor beviljades tidskriften Fëa Livia, en tidskrift om levande rollspel, och totalt tjugosju tidskrifter fick vardera den näst lägsta stödsumman, 25 000 kronor.

Antalet bidragssökande tidskrifter hade minskat något i jämförelse med 2003, från 196 till 181. Inför årets fördelning prioriterades tidskrifter ”som tillfört en mångkulturell aspekt” och föreslogs ökat stöd. 24 tidskrifter (av 33 sökande) som ges ut helt eller delvis på annat språk än svenska föreslogs stöd.

Efter att tidigare endast haft betalt per sammanträde får medlemmar i referensgruppen för Kulturtidskrifter numera ett sammanträdesarvode samt 400 kronor per läst tidskriftsårgång.

Här kan du läsa mer om hur bidraget fördelade sig

Henriette Zorn

Publicerad: 2004-09-09

Köp Biblioteksbladet
Läs mer om Biblioteksbladet i katalogen
Fler artiklar knutna till Biblioteksbladet
Fler tidskrifter i kategori BOK- & BIBLIOTEKSVÄSEN
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK