Offer

Under sommaren har tidskrift.nu producerat en ny enskild sida som presenterar vilka tidskrifter på portalen som det går att annonsera i. Ett i sig tidsödande och träigt arbete! Ibland måste man tillåta sig tappa fokus för att ta del av något man finner långt mer intressant som till exempel filosofiska spörsmål. Varför är inte filosofi ett kärnämne i skolan? Kan vi tänka bättre medan vi varse är? Gynna denna vår förmåga! Alla tidskrifter tangerar på sitt sätt ämnet, men sedan finns det några som till sin natur har pretantioner.

Har länge tyckt att det finns för få rent ämnesorienterade filosofiska tidskrifter? Men en ny, Modern Filosofi lanserades dock hösten 2014 och kan nu kommit ut med åtminstone två nummer. Två andra betydligt mycket äldre i gebitet är Filosofisk Tidskrift och Tidskrift för Politisk Filosofi. Men så mycket mer renodlat finns inte. Politisk Filosofi har uppgraderats och lagt sig till med en radiopod Sanningen. Första programserien heter "Brott och straff" och i första avsnittet ringar Mårten Schultz och Torbjörn Tännsjö in vad som är brott och straff. Forskaren Henrik Ahlenius och författaren Lena Andersson som leder poden frågar vad som är ett brott? Ett brott är en handling, underlåtenhet som är kriminaliserad och ett straff är en påföljd relaterad till en gärning. Tre traditioner förs fram för att i politiska sammanhang rättfärdiga straff: en retributiv, en utilitaristisk och en brottsofferfokuserad. Tännsjö menar att politiker generellt har en populistisk uppfattning, de är mest ute efter röstfiske.

Filosofen Tännsjö, utilitarist ser både den som drabbas av brottsliga gärningar och den som straffas som "offer". Ett gängse begrepp är "brottsoffer", mer sällan talas om att den som utfört ett dåd är ett offer. Begreppet som så är ändå ett mysterium. Någon eller något offras på ett specifikt sätt. Det finns någon som offrar, i detta fall den som kanske kommer ställas till svars för en specifik handling. Hur många dömda är medvetna om att de varit offerförrättare?
Att människor utfört offerhandlingar både faktiskt och symboliskt finns de belägg för åtminstone sedan bronsålder och kanske neolitikum. När jag i våras grävde ner potatis i jorden offrade jag. Det konkreta offret kan vara att slänga sädeskornet i jorden istället för att knapra i sig godsaken. Ett offer i den bemärkelsen skulle kunna ses som ett erbjudande som sedan kan förränta sig. Funkar om förutsättningarna är de rätta. Ett offer på ett symboliskt plan till någon form av makt kan vara att lägga ut något på en plats och hoppas att en till exempel potatisgud accepterar kartoffeln. Hen har ju naturligtvis makten, förmågan se till att alla andra konkreta offer faller i god jord. Ett människooffer kan vara att ge dem till mossor och träsk och vips några månader senare slipprar en svensk potatis ur våtmarken. Klart det funkade och gjorde därtill ett kärt besvär.

Tännsjö kan antagligen säga att samhället som straffar offrar en människas frihet för att andra skall kunna leva fritt. Totalt sett genererar det fram en större frihet, både kvantitativ och kvalitativ. Men vad är frihet, quilia? Varför får inte jag bestämma om allt? ... och alla andra också, det kallar jag frihet! Brottsoffret då, eller var det ett brott mot offertanken. Kan man offra på det sättet? Den kriminelle offrar till sin egen välgång, kan det vara fel eller? Kan ett gåvo-, försonings- investerings- och så vidare offer fungera så. Min arma hjärna kaloppskolappssynapsar.

Jesus var stökig, kriminell och spikades fast i trä. Men enligt mycket teologiskt tänk så pliktade han inte med livet för att han var misshaglig i samhället. Han gick i döden för alla människors synder för att de skall försonas med Gud, dvs han själv. Det har ju nu inte fungerat gentemot de värdsliga rättsväsendena. Thomas Quick gjorde nästan en "Jesus" med hjälp av av svenskt rättsväsen, men en horribel Jesus, dödar barn och unga. Dock med skillnaden att Quick med assistans trodde att han begått de faktiska brotten, Jesus visste att han var ren som ett lamm och tiger som en svensk. Tidskriften Filter har i artikeln Sanningssägaren av Dan Josefsson uppmärksammade rättsfallet. Dan ger där en förklaring till varför Göran Lambertz blev Quick-fabulisternas försvarare. En hypotetisk fråga kan i detta sammanhanget vara, är det ett så kallat rättsväsende vi offrar åt.

Bland alla dessa kriminellt belastade hittar vi också en 275-åring och en av mina favoriter, Carl Michael Bellman. Han fängslades för en skuld i tio veckor våren 1794 och det bara ett år före sin bortgång. Hasse Nilsson berätta i senaste Parnass, tema Bellman att kyrkan gärna sett att han fått ett värdsligt straff för att han skojat med Bibeln i visor om Gubben Noach, Susanna i badet, Joachim i Babylon, Abraham och många fler. Så blev det nu inte. Kanske kan man säga att han offrade till skaldekonsten och lyckades så långt att det fortfarande efter 275 år blommar i många kulturella sammanhang. Den Bellman som barn till synes oförtrutet drar vittsar om och den som musiker med gravt allvar till lekfull lätthet framför i mästerverk som Fredmans epistlar. Han lever liksom Jesus och inte minst under sommaren.

Bo Pettersson

Publicerad: 2015-08-03