I Falsterbos kiselsand

Vad handlar det senaste numret av Vår Lösen (nr 3/2000) om? Förpliktelse-frihet, föreslår Lars Andersson i förordet men sätter ett frågetecken och uppmanar till drömfylld läsning.

”Frihet” är inte bara ett begrepp för ”nothing left to lose” utan också ”frihet att göra”, ”frihet att kunna” och åtskilligt mer. Frihet är ett populärt och i högsta grad funktionellt begrepp. Lite mer avdankad är användningen av ”förpliktelser”.

För mer än 20 år sedan låg jag lojt i Falsterbos kiselsand och fick höra min kompis äldre, blåblodiga släkting filosofera högt: ”jag tror jag skall ta plikten som min hobby”. Visst roade vi oss i flera dagar över hans lakoniska och utan förvarning eller med kommentar framstötta ”djupsinne”, hans, som vi såg det, kantstötta adelsdygder.

Av mer folklig karaktär är den dygd som Stig Larsson uppfattar hos den generation hans far- och morföräldrar hör till. Han skriver i "Ull till rock" att när den generationen använde ordet ”oärlig” om någon var det bland det mest nedsättande som kunde tänkas. Det oärliga handlade då inte om lögn som för dem i det närmaste var tabu, utan om ”stöld i en mycket vid bemärkelse”. &

Ouml;verenskommelsen om ”mitt och ditt” var bruten, ett hederskodex som gällde den minsta lilla förkomna spik som kunde upphittas. Stig Larsson vill förklara det med att den sant troende skaran glesnat i våra kyrkor. Denna numer i mångas ögon petimeternitiska förpliktelse att inte sno tappad småspik har kanske också raserats av konsumtionssamhällets överproduktion. Herrens tukt och förmaning över småfolket förmår inte längre tränga genom kranierna i de inglasade köphelgedomarna där snart ingenting finns olarmat.

Jesus hade säkert känt sig intellektuellt obekväm med både snattare och elektroniska larm. Detta sägs nu inte uttryckligen i Matteus Bergspredikan i Bibeln som blir belyst i Anna Smidhammars artikel Tolstojs kristendom. Jesus anser jag vara den goda exponenten för frihet, denna antagligen helt vanligt ovanligt, vettiga och ärliga människa, som träget framhöll kärlek och jordade metafysiska föreställningar.

Det radikala budskapet i Bergspredikan som Tolstoj interpreterade i "Hvari min tro består" sammanfattas av honom bland annat i ”Avlägg aldrig ed”. Adelsmannen i Falsterbos kiselsand lär ropa efter väpnare vid en sådan uppmaning. Tolstoj sammanfattar ytterligare fyra punkter i Bergspredikan:”Vredgas inte”, ”Begå inte äktenskapsbrott”, ”Gör inte motstånd mot det onda”, ”Älska dina fiender (älska alla människor utan hänsyn till nationalitet, gå aldrig ut i krig)”.

I ett citat som anförs från Matt. sägs:
”Ni har hört att det blivit sagt från fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. Men jag säger er: Ni ska inte svära någon ed alls...”

Frågan är hur ovanstående förhåller sig till och vilka konsekvenser det får för ett annat stycket i Matteus Bergspredikan:
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte bryta ett äktenskap. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap...”

Äktenskapet som trohetsed rimmar dåligt med ”/.../inte svära någon ed/.../” och om man med lite lystna blickar bryter äktenskap, kan verkligen den lille anarkisten Jesus ha erkänt en dylik institutionaliserad företeelse?

Vad den bleka adelsherren i kiselsanden förstod med plikter har jag vaga aningar om. Ett och annat lär han säkert haft att bearbeta ifall han tagit del av Vår lösens senaste nummer.

Bo Pettersson

Publicerad: 2001-01-12