Uppståndelse

Uppståndelse är ett ord med många valörer och innebörder. C G Jung själv vänder sig i ett brev emot den gammalkristna tolkning som innebär att vi på den yttersta dagen ska återuppstå såväl kroppsligen som andligen. Denna materiella tolkning menar Jung behövdes under den fornkristna tiden för att göra budskapet fattbart. Uppståndelsens innebörd för vår tids människor är istället, menar Jung, självets eller gudsmänniskans förverkligande. Vad som väntar oss när vi går ur tiden, det kan vi inte veta – men väl fundera över.

Murray Stein beskriver i sin biografiska artikel "Jung – en protestantisk kristen" hur C G Jungs bakgrund som son till en reformert präst bidrog till hans protestantiskt och ifrågasättande existentiella syn på tillvaron. Teologen och filosofen Schleiermachers syn på religionen som individens intuitiva åskådning av universum är den andra grundpelaren i Jungs sätt att betrakta människans andlighet. Individens erfarenhet och beroende av denna kraft är avgörande för hennes möjlighet att utvecklas till fullo.

Teologen och religonspsykologen PeterSödergård pekar i Tangopassion för dogmer på att Jung alltid framhåller att han inte yttrar sig ur teologisk synpunkt, utan psykologisk. Men Jung kan inte låta bli att involvera de kristna dogmerna i sin inre världsbild. Hans gudsbild är grundad i kalvinismens föga kärleksfulle men desto mer straffande Gud. Gud är inte bara god, vilket han utreder i Svar på Job. Jung ser Kristus som det stora klivet i Guds medvetande om sig själv, Jesusgestalten är en projektion för människan att betrakta och sedan dra tillbaka och att låta sig medvetandegöras och förvandlas av.

Jan Hjärpe , professoremeritus i islamologi, beskriver de tre monoteistiska religionernas gemenskap i Abraham. Det är upplevelsen av mening som är gemensam och central för judendom, kristendom och islam, inte de oftast framhävda olikheterna. Det är den personliga moralen som är huvudsaken i de tre religionerna, inte abstrakta trossatser.

Lilith Lindberg Rasmussen reder ut syndabocksbegreppet i Juden som den evige syndabocken. Det närmast arketypiska beteendet i att utnämna syndabockar för att bli av med sina egna mörka sidor får här sin arketypiska förklaring.

Temat Uppståndelse belyses i en rad andra texter, dikter och bilder som tillsammans blir den 144 sidor tjocka årsboken. Som smakprov kan du härintill läsa Berit Rexmos berättelse ”Också en uppståndelse…” om hur hon kunde resa sig ur allvarlig sjukdom och olycka.

I Coniunctios bibliografi på denna hemsida kan du botanisera i vad som funnits med i alla 13 årgångar av Nordens enda publikation med Jung och den analytiska psykologin som röd tråd.

FÖRORD
Otto von Friesen

UR PRELUDIUM
Tomas Tranströmer, foto Hans Gedda

OM UPPSTÅNDELSEN
C G Jung

JUNG - EN PROTESTANTISK KRISTEN
Murray Stein

MÖTE
Hasse Ekdahl

OCH DÖDEN SKALL MISTA SIN MAKT
Dylan Thomas

TANGOPASSION FÖR DOGMER
J. Peter Södergård

VÅRA DRÖMMAR
Lennart Sjögren

ABRAHAMISMEN. UTVECKLING OCH GEMENSAMMA VÄRDERINGAR
Jan Hjärpe

HIMMELSFÄRD PÅ KRETA
Elisabet Hermodsson

JUDEN SOM DEN EVIGE SYNDABOCKEN
Lilith Lindberg Rasmussen

EN MODERN SYNDABOCK
Otto von Friesen

FRÅN VÖLVA TILL MEDIUM
Sara K. Duppils

NEDSTIGNING OCH UPPSTIGNING
Ingela Romare

OCKSÅ EN UPPSTÅNDELSE...
Berit Rexmo

ÅTERFÖDELSEN OCH KAMPEN MELLAN MANLIGT OCH KVINNLIGT
Torsten Rönnerstrand


NÅGRA REFLEKTIONER KRING RESAN GENOM LIVET
Gunilla Midböe

JAMES HILLMAN I MITT LIV
Per-Erik Jansson

ARKETYPISKA BILDER
Ami Rönnberg

MEDITATIONER
Eva Björkander Mannheimer

TRANSTRÖMERIANA
Otto von Friesen

Publicerad: 2012-11-10

Köp CONIUNCTIO (Nerlagd)
Läs mer om CONIUNCTIO (Nerlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till CONIUNCTIO (Nerlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA