Kulturimperiet Bas: Halland nummer 1 2012: Kom ner på jorden

Välkommen till det nya året med Kulturimperiet, gratismagasinet som inte liknar traditionella gratistidningar och som satsar på att vara ett komplement till kulturbevakningen i övrigt. Vi har sammanfattat våra visioner i en innehållsdeklaration längst bak i tidskriften. Kulturimperiet är ett kulturprojekt som låter nya röster få komma till tals, kända röster får mer än några snabba, ytliga frågor att svara på och vi strävar efter att väcka diskussion. Nytt för 2012 är att vi under året satsar på en skånsk upplaga parallellt med den halländska, som sedan snart två år tillbaka funnit en stor och bred läsekrets. Vi är glada för det stora intresse för Kulturimperiet som återfinns på så många håll.

En diskussion om kvalitet inom kulturvärlden hamnar allt som oftast i en diskussion om allt annat än just kvalitet – det blir sidoaspekter och -upplevelser, ofta abstrakta eller rent subjektiva, som diskuteras, gärna kryddade med beskrivningar som har lite poetiska eller andliga undertoner. Sällan, för att inte säga aldrig, hamnar man i ett samtal bestående av rent konkreta påpekanden om vad som gör ett eller annat verk bra; en recensent kommer undan med att påstå att han tappar andan inför verket, vilket är en tämligen ointressant information. För att kunna bedöma något måste man rimligtvis prata om kvalitet, det räcker inte med att diskutera smak, och i kulturvärlden haglar som bekant bedömningarna; det är jurybedömda utställningar och auditions mellan de nödvändiga tiggarbreven där några få lyckliga ska utses till vinnare av feerna med trollspön.

Sållningen sker oavbrutet och det är de säljande egenskaperna som väger tyngst, för att dra en parallell till ekonomivärlden där spelreglerna är snarlika kulturvärldens. Parametrarna som är avgörande är ”floskler, respresentation och image” som professor Mats Alvesson uttrycker det i intervjun på sidorna 6-15, inte substansfrågorna, eftersom risken är överhängande att det inte finns några i många fall.

Att på egen hand upphöja det man åstadkommer och sig själv på köpet till något som står över annat och därmed göra sig oantastlig är i de flestas ögon bara irriterande barnsligt och inte det minsta beundransvärt. Att kultursvängen i tilltagande grad bygger på frammanandet av affischnamn med tillhörande fans och binäringar är samtidigt solklart och att kulturen är de vassa armbågarnas paradis och inte objektivitetens högborg är nog de flesta medvetna om. Katti Hoflin på Dunkers kulturhus talar i artikeln på sidorna 20-29 om ödmjukhet som ett viktigt ledord, men istället för erkänna att kulturen är mer banal än många av oss vill att den ska vara satsar istället de allra flesta av oss på att leka kejsarens nya kläder för att få en plats vid hovet.

Det hjälper inte att låtsas, de få trådarna som skyler kulturen idag är inte tillräckligt många för att kunna kallas kläder trots att det ropas ”Bravo!” och det säljs entrébiljetter både till höger och vänster. Varken popularitet och önskedrömmande korrelerar automatiskt med en kvalitativ nivå.

Det stora hotet handlar om att kultursektorn sluter sig mer och mer, blir en bubbla, en lekstuga, en klubb för inbördes beundran och en skyddad verkstad utan ömsesidigt utbyte med omvärlden – bara för att kulturvärldens representanter undviker och fegar för att ta diskussioner med icke insatta, icke meriterade eller ointresserade. Man omger sig med rökridåer, hittar på egna naturlagar om att kultur inte går att analysera för att skydda sig och de sina och man sätter sig därigenom på väldigt höga hästar för att skaffa sig en oåtkomlig aura.

All kultur behöver naturligtvis inte sträva efter att uträtta konstnärliga storverk, men känner du till någon konstnärlig kultur av idag som aspirerar på att påverka samhället i stort – eller ens i smått? Och om den gör det, når den någon gång några andra än de redan frälsta? Visst kan man gräva fram exempel på litteratur eller film som får en viss påverkan och reaktion, men det känns som om det stannar där, som om allt annat har stagnerat. Den konstnärliga kulturen är till stor del oväsentlig, harmlös och tråkig – en återvändsgränd som många inte ens noterar. Ambitionerna att sätta avtryck på allvar sträcker sig sällan särskilt långt, trots att både leverantörer och betraktare är stora i orden.

Om konsten ska vara en fristad för att slippa argumentera kan man ha full förståelse för att omvärlden tröttnar på alla kulturprotektionister som ständigt ryggar för konkretiserande analyser och substansfrågor; det kan kännas som att spela kort med ett barn som ändrar reglerna efter hand för att hela tiden försäkra sig om att komma ut som vinnare. Vi uppfattas, ofta med rätta, som om vi försöker göra oss märkvärdiga. God kultur är inget övernaturligt eller magiskt, det är en produkt och ett mänskligt tillstånd, oavsett om man närmar sig den från ett socialt, kommunikativt, intuitivt, hedonistiskt, tekniskt, nostalgiskt, intellektuellt eller terapeutiskt håll. Varifrån kommer du?

Hedvig Jalhed

Publicerad: 2012-02-28

Köp Kulturimperiet
Läs mer om Kulturimperiet i katalogen
Fler artiklar knutna till Kulturimperiet
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA