En Schlager som slog – antologi med banbrytande svensk musiktidskrift

Idag när det finns i princip en musiktidskrift per genre, och därtill flera allmänna, kan det vara svårt att föreställa sig utbudet i skiftet mellan 1970- och 80-tal. För den som ville läsa en seriös journalistik om populärmusik vid sidan av den allra mest kommersiella var Musikens Makt den centrala tidningen. Denna lades dock ner 1980 och det var bland annat det dogmatiska vänsterperspektivet i denna tidning som föranledde några musikjournalister, förvisso också med starka vänstersympatier, att starta Schlager. Istället sneglade man framför allt mot brittisk musikpress och försökte göra en musiktidning så som Musikens Makt skulle kunnat bli, som grundarna och redaktörerna till den nya antologin Bengt Eriksson och Thore Soneson uttrycker det.

Att ta populärmusik på allvar. Ja, detta är ett mantra som återklingat i kulturpress sedan åttiotalet. Frågan är om man i Sverige har kommit så mycket längre sedan Schlagers dagar. Jag var för ung för att läsa Schlager när den gavs ut, men har kommit i kontakt med den senare. Då liksom nu slås jag av seriositeten och perspektivbredden i Schlager. Här finns det som senare kom att kallas världsmusik, folkmusik, och även Europa utanför England som självklara referenser.

Intervjun med Brian Eno skulle vara en ögonöppnare än idag samtidigt som ett reportage som det om Dag Vag och Ebba Grön på turné i Skellefteå bildar en intressant tidsresa till ett delvis svunnet Sverige.

Redaktörerna skriver i förordet om den experimentlusta som också präglade arbetet med Schlager. Denna upplever jag bland annat i en strävan efter autenticitet, som i de ordagranna utskrifterna av en del intervjuer. Detta blir emellanåt väl ofokuserat och pladdrigt. Men sådant uppvägs av fördelarna och på det stora hela är antologin om Schlager en både medryckande och intressant läsning. Detta är embryot till en svensk journalistik om populärkultur så som den ser ut idag.

Andreas Engström

Publicerad: 2011-10-30