Kulturimperiet Bas: Halmstad nummer 5 2011: Kennelklubben

Vardagskväll i Sverige och slött zappande framför teven har vi kapitulerat inför det ostimulerande och passiviserande utbudet som är det enda alternativet i denna värld av möjligheter. Tänker att det är dags att ge upp striden och låta de desperat längtande ropen efter kritiska vinklar tystna då han plötsligt står där. Gordon Ramsay. Vi har antingen blivit bönhörda av något slags allsmäktigt, mytologiskt väsen eller så hade vi rätt och slätt fel när vi hävdade att kritiken som fenomen – det enda som kan leda till positiv utveckling och förbättring – höll på att dra sin sista suck.

För att rädda restauranger från undergång och förvandla slafsiga syltor, om inte till kulinariska eldoradon, så åtminstone till gemytliga matställen, drar han sig inte för att vara otrevlig. För det är så han uppfattas. Man skulle också kunna säga att han inte drar sig för att säga sanningen, och det är den som är otrevlig, inte han. Det fina är att det alltid slutar lyckligt, vilket borde lära oss läxan att gilla-syndromet som genomsyrar allt idag, där den raka kritiken undviks till förmån för falska och fega silkesvantar, är det som leder till katastrof. Gordon Ramsay i Kitchen Nightmares åtar sig inte uppdrag som gäller amatörverksamhet vid privata sammankomster, inte heller stora kedjor med standardiserad meny och väloljat maskineri. Här pratar vi om objekt som aspirerar på att vara professionellt drivna matserveringar.

När kommer kulturens Gordon Ramsay? Honom får vi nog vänta på. Mänskligheten har gällande mathållning och restaurangkultur bildats och utvecklats avsevärt, sett ur ett historiskt perspektiv. De flesta vet vad det är för skillnad på vällagat och oätlig – de flesta upptäcker till och med subtilare skillnader än så. Om man skulle jämföra kulturkonsumenter med restaurangbesökare är de närmast en flock hundar som sätter i sig allt. Eller är det tvärt om, existerar det en omedveten hungerstrejk bland de kräsna och har det gått så långt att det helt enkelt bara är hundarna som hoppat upp på bordet och äter från finservisen?

Vi längtar efter den kvalitetsmedvetne kritiker som vågar ta i med hårdhandskarna på samma sätt som den erfarne kocken enkelt påpekar självklarheter. Det behöver inte sändas på teve, men fler Gordon Ramsay inom den professionella kulturen skulle säkerligen skapa lika många matnyttiga kulturorganisationer som kvalitativa krogar.

Man kan bara hålla tummarna för att det snart randas en ny, folkbildande upplysning och ser framför oss illustrerade skolplanscher som istället för att tala om vikten av att tvätta sig eller se till att kycklingen är genomstekt, berättar om väl tillredd kultur, oavsett om det handlar om rena nöjen eller tankeväckande stimulans. Vi kan helt enkelt inte låta bli att längta efter Gallery Nightmares och Theatre Nightmares.

Hedvig Jalhed och Mattias Rylander

Publicerad: 2011-10-28

Köp Kulturimperiet
Läs mer om Kulturimperiet i katalogen
Fler artiklar knutna till Kulturimperiet
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA