Om rosenkransen – ett mäktigt vapen

Ur Jungfru Maria #3 2011

Om rosenkransen – ett mäktigt vapen

Vid föreningen Maria Regina Caelis första Mariakonferens hösten 1996 hölls följande föredrag av Jungfru Maria-tidningens grundare Ingrid Ydén Sandgren.

AMEN

Över hela jorden stiger en kör av röster dygnet runt som ber denna vackra enkla bön. Ty ”med rosenkransen kan man uppnå allting”, har den heliga Therese av Lisieux sagt. ”Bildlikt talat kan man kalla den en lång kedja som förbinder himlen med jorden. Den ena änden av kedjan är i våra händer. Den andra i den heliga Jungfruns. Rosenkransen stiger som rökelse framför den Allsmäktiges fötter. Maria sänder den tillbaka som en välsignelses dagg till hjärtats förnyelse.”

Fader Jozo, som skulle ha varit här i dag talar om rosenkransen som ”ett mäktigt vapen”. Kyrkan har alltid sagt: Bed rosenkransen. Men vår tid har förlorat den. Gång på gång har Maria påmint om denna underbara bön och bett oss använda den. I Medjugorje har hon på nytt lyft fram rosenkransens betydelse. Och fader Jozo skulle ha lyft sin rosenkrans inför våra ögon och utropat: ”Mose hade sin stav. Den grönskade och med den fördrev han vattnet i Röda Havet. Den blev som ett tecken. Herren är med mig. På samma sätt är rosenkransen ett tecken för oss. Med den kan vi fördriva det onda. När David skulle möta Goliat tog han sin stav i handen och valde ut fem släta stenar ur bäcken. Därefter gick han fram mot filisteerna. Vi har alla en Goliat att bekämpa. David tog fem stenar. Vi har de fem dekaderna i rosenkransen! De är vårt vapen mot vår fiende.”

Hur har då rosenkransen blivit till? Det har varit en lång utvecklingsprocess som hänger samman med den liturgiska bönen i klostren och enskilda människors behov av böneramsor, ofta ålagda som botgöring eller använda som förböner. Redan på tusentalet kunde man finna enskilda personer som ålade sig att be långa serier av Hell dig Maria – AVE MARIA. I kyrkan och klostren bad man Psaltaren, vars 150 psalmer blev modellen för den enskilda bönen. Så småningom växte den bön vi
i dag känner som rosenkransbönen fram ur kombinationen av bibeltexter och det personliga tilltalet: Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen. Först kommer ängelns hälsning till Jungfrun i Nasaret. Sedan kommer Elisabeths hälsning till den unga blivande modern som står på hennes tröskel: detta utrop så fyllt av profetisk kraft och helig Ande: Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus. Sedan var det naturligt att Kyrkan lade till en personlig bön som riktades till Herrens Moder, hon som i Kana visste att Sonen lyssnar och gör
vad hon begär.

Det finns en vacker och mycket omhuldad legend kring rosenkransen, nämligen att den helige Dominikus skulle ha använt den i sin kamp för att få kättarna i Frankrike tillbaka till kyrkan. Likaså skulle han ha predikat denna bön för de lärda vid universitetet i Paris. Men även om dominikanerna långt in på artonhundratalet och påvar inpå nittonhundratalet har fört legenden vidare som om den vore historiskt korrekt, så är den inte det. Den är bara vacker.

Däremot finns det en sann berättelse om den berömde prästen från Ars. Han var ombedd att predika i en kyrka. När han kom dit frågade han om det fanns någon som brukade be rosenkransen i församlingen. Man pekade på en fattig gumma och han bad henne då att be rosenkransen medan han predikade. Hans predikan ledde till många omvändelser och han tackade den fromma gumman efteråt. Måtte vi i våra församlingar ha många fromma som stöder prästerna med en stilla rosenkransbön för att omvända själarna!

Vår påve Johannes Paulus har många gånger försäkrat att rosenkransen är hans favoritbön: ”En underbar bön. Underbar i sin enkelhet och i sitt djup. Mot bakgrunden av orden Ave Maria utspelas för själens ögon de viktigaste händelserna i Jesu Kristi liv. De är uppdelade i de glädjerika mysterierna, de smärtorika och de ärorika och de försätter oss i levande gemenskap med Jesus, genom, kan man säga, hans Moders hjärta. På samma gång kan vårt hjärta låta dessa rosenkransens dekader innesluta allt det som tillsammans skapar individens liv, familjens, nationens, kyrkans och mänsklighetens liv. På så vis klappar i den enkla rosenkransbönen människolivets egen rytm.”

Särskilt betydelsefull är rosenkransen som en bön för hela familjen. Många präster kan berätta vad samlingen kring aftonens rosenkransbön har betytt för deras andliga utveckling och kallelse.

Påven Paulus VI skrev en Mariaencyklika som kom ut 1971, Marialis Cultis. I den kallar han rosenkransen ”en evangelisk bön”, en kristologisk vägledning, ja till och med dess mest karakteristiska element, upprepningen av Hell dig Maria, kan sägas vara en lovsång till Kristus.

I de två stora av kyrkan erkända Mariauppenbarelserna Lourdes och Fatima spelar rosenkransen en viktig roll. När Bernadette Soubirous denna kyliga februaridag för första gången fick se den "vackra damen" i grottan vid floden Gave i Lourdes, var hennes första spontana impuls att ta upp sin rosenkrans ur fickan, böja knä och börja be de vanda orden. Hon lade märke till att ”Damen” bar en rosenkrans på armen men att hon inte följde med i upprepningen av Hell dig Maria utan bara i Fader Vår och Gloria. Att ta till rosenkransen i denna stund av överväldigande fröjd och bävan innebar en trygghet för Bernadette. Och hon hade den i fickan! Bär vi alltid en rosenkrans i fickan? Jag måste ha många rosenkransar för alla mina fickor ... En rosenkrans i fickan kan vara betydelsefull när man står i en postkö eller väntar på bussen. När man kör bil eller går sin morgon- eller kvällspromenad.

En morgon hände det sig att en kvinna i en spansk stad gick ensam på gatan. Det var morgonen efter karnevalen. Hon mötte en präst som frågade vad hon gjorde. ”Jag ber gatorna rena”, svarade hon med rosenkransen i handen. Ack, hur ofta kunde inte rosenkransbönen behöva sopa våra gator!

I Fatima var rosenkransen ännu tydligare. De tre små herdebarnen brukade avbryta sina lekar när de hörde Angelusklockan nerifrån byn. Då stannade de upp och bad. Men de hade bråttom att börja leka igen, så ofta blev det en slarvig och halverad rosenkransbön. Kanske bara Hell dig Maria … bed för oss syndare …

När de mötte Guds Moder första gången den 13 maj frågade Jacinta om hon skulle komma till himlen. Jo det skulle hon. Men Francisco då? undrade flickan. Då log Maria och sa: Ja, det skall han men först måste han be många rosenkransar … Lille Francisco glömde aldrig Marias förebråelse. Han inte bara bad rosenkransbönen, han gjorde många uppoffringar och han dog bara elva år gammal i sann helighet.

Det var den 13 juli som Jungfru Maria gav barnen den lilla skottbön som vi nu ofta ber mellan dekaderna: ”O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss för helvetets eld, led alla själar till himmelen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest.”

I Medjugorje var också de sex ungdomarnas första impuls att be rosenkransen när de såg den vitklädda kvinnan sväva över gräset på bergssluttningen av Podbrdo i byn Bijakovic midsommardagen 1981. De frågade om de skulle be på kroatiskt vis: sju Fader Vår, sju Hell dig Maria, sju Ära vare Fadern. Så ber man än i dag före den heliga Mässan på kvällen i Medjugorje.
Efter det följer Rosenkransen. Och Maria sa att det var bra. Hon återkom många gånger till

rosenkransbönen och utifrån uppmaningen att be rosenkransen regelbundet kom andra maningar: gå till kommunionen så ofta du kan. Bikta dig regelbundet, minst en gång i månaden. Fasta – helst på vatten och bröd – två gånger i veckan om det är möjligt. Fasta kan också betyda att avstå från något annat än mat – TV, nöjen etc.

Här är vi nu i Sverige med vår rosenkransbön. För många kan den kännas som en främmande fågel i den svenska kyrkoprovinsen. Men rosenkransen har svenska rötter i vår katolska medeltid! I många medeltida kyrkor finner man vackra målningar som föreställer rosenkransens fem dekader. ”Be med from röst för oss Jungfru Maria”, står det i ett rosenkransskåp i Odensala kyrka här i Uppland. I Dannemora, Harg, Ekeby, Härkeberga och Härnevi kyrkor finns underbara skildringar av rosenkransen med Jungfru Maria i mitten, ofta stående på månskäran och kringstrålad av solen som det står i Uppenbarelsebokens 12:e kapitel i mitten.

Varför heter det då ROSENKRANS? I dessa målningar är de tio bönerna utformade som rosor. I början, för tusen år sedan, kallades denna bönekrans för radband. Radband finns också i andra religioner, i buddhismen, i islam och i den ortodoxa kyrkan, fastän bönerna där är utformade på annat sätt.

Men på 1400-talet skrev dominikanen Alain de Rupe en bok om Jungfru Marias Psaltare. I en särskild bok för barn förklarade han att varje gång man bad Hell dig Maria blev bönen som en ros och till slut hade Maria en hel krans av rosor – våra böner – på sitt huvud. Denna förtjusande barnsliga bild anammades av de troende och sedan dess talade man om rosenkransen. Samma århundrade blev det populärt att bilda rosenkransbrödraskap. I Sverige hade de sitt centrum i Sigtuna och inte mindre än 3000 rosenkransbrödraskap, d.v.s. sammanslutningar av män som bad rosenkransen regelbundet, fanns vid reformationen. Kyrkan var alltså inte alls så förfallen som många vill påstå!

Den traditionella formen för rosenkransen känner vi till. Det är de tre betraktande mysterierna: den glädjerika som börjar med Bebådelsen och slutar med Jesus i templet i Jerusalem vid 12 års ålder. Den smärtorika, som börjar med Jesu ångest i Getsemane och slutar med döden på korset. Den ärorika som börjar med Uppståndelsen och slutar med Marias kröning i himlen.

Man kan utvidga dessa meditationer på många sätt med böner inför varje mysterium eller med bibelord för varje Hell dig Maria. Det finns också andra typer av rosenkransböner, som t.ex. Barmhärtighetens rosenkrans som den nyligen saligförklarade polska visionären Faustina Kowalska fick i en uppenbarelse. Hur de skall bedjas finns beskrivet i En bok om rosenkransen (Skriftserien Jungfru Maria nr 8).

Så·välver denna Maria – Kristusbön en regnbåge av tro, hopp och tillbedjan över oss när vi fattar våra enkla eller dyrbara rosenkransar i handen och börjar be, ensamma eller tillsammans. Och Kyrkan och världen, ja hela mänskligheten tillförs genom våra böner en ström av andlig styrka, som skall mota det onda och upprätta det goda på jorden.

Se också Rosenkransbönen, Apostoliskt brev från påven Johannes Paulus II, Veritas förlag 2003.
Där finns ett avsnitt om Ljusets mysterier som är ett senare tillägg.

Ingrid Ydén Sandgren

Publicerad: 2011-09-30

Köp Jungfru Maria
Läs mer om Jungfru Maria i katalogen
Fler artiklar knutna till Jungfru Maria
Fler tidskrifter i kategori ÅSKÅDNING & LIVSSYN