Ledare OPERA 3/11

I början av januari i år hade Dagens Nyheters kulturredaktion en serie artiklar om behovet av ett nytt operahus i Stockholm. Det blev en intensiv rapportering, men efter ett tag klingade intensiteten av. Inte ens Kungliga Operans ledning tog tillfället i akt att redovisa sina behov och inställning i nybyggnadsfrågan. Däremot går nu OPERA vidare genom att för sina läsare grundligt redovisa Ulf Hedbergs
och Gunnar Stenebys förslag till hur ett nytt operahus i Stockholm ska se ut. Enligt förslaget ska Masthamnsoperan ligga vid inloppet till huvudstaden nedanför Fåfängan, inte långt från Slussen. Projektet vilar på ideell grund, då de två upphovsmännen numera är pensionerade, den ene har varit teknisk chef, medan den andre har varit chefsscenograf vid ett flertal svenska stadsteatrar. Själv imponeras jag av deras genomtänkta förslag i form av modeller, ritningar och hur de har vävt in ett ekologiskt tänkande i byggnaden. De
har ritat ett hus inifrån och ut, inte ett spektakulärt landmärke. Kostnadskalkylen stannar vid 3,8 miljarder. Nu ska den nyvalda styrelsen för Masthamnsoperan med dess ordförande Claes Fellbom i spetsen ska nu bearbeta de politiska beslutsfattarna. Upphovsmännen vill att invigningen ska ske den 19 september 2020, men är det realistiskt?

Kungliga Operan som nationalscen heter en rapport som denna institution ska lämna till regeringen. Operan har av regeringen fått i uppdrag att föreslå åtgärder för ökad samverkan med landets övriga operainstitutioner i syfte att främja konstnärlig förnyelse och öka tillgången på föreställningar i hela landet. Vidare ska Operan pröva sitt nuvarande uppdrag som nationalscen med utgångspunkt i en omvärldsanalys. Meningen var att jag skulle ha skrivit ett debattinlägg kring allt detta, men av utrymmesskäl får detta anstå till höstnumret. Om denna rapport finns mycket att säga, bl.a. att den är skriven med en oerhört gammalmodig formuleringskonst. Jag tror att Kulturdepartementets handläggare får svårigheter med att tyda dess budskap. Rapporten är ofta både allmänt hållen och omständligt skri-ven, men märkligast är att inga konstnärliga grupper har fått ingå i referensgruppen. Förutom chefen Birgitta Svendén är bara en handfull personer ur operastyrelsen ansvariga för denna skrivelse.

Den mest häpnadsväckande sentensen i rapporten är formuleringen om att man för den svenska repertoaren på Kungliga Operan har valt att i första hand spela nyskrivna verk. De äldre svenska operorna sägs nämligen vara svåra att iscensätta p.g.a. deras gammalmodiga och svårbegripliga historier. Jaha, och vilka klassiska operor har inte det? Enligt det resonemanget kommer vi väl aldrig att få se Trubudaren eller Ödets makt i fortsättningen. Dessa kanske anses mera moderna och lättbegripliga än Singoalla eller Kronbruden? Detta förhållningssätt tycks i vilket fall inte bita på Malmöoperans chef Bengt Hall, som låter regissören Per-Erik Öhrn och dirigenten Arnold Östman ta sig an Wilhelm Stenhammars Tirfing i höst. Detta verk har inte getts sceniskt sedan 1901. Urpremiären ägde rum just på nationalscenen under invigningsåret av det nybyggda operahuset 1898 – läs mer i intervjun med Per-Erik Öhrn.

Naturligtvis har institutionen vid Gustav Adolfs torg förpliktelser att spela äldre svenska operaverk, det finns t.o.m. reglerat i dess uppdrag och allt annat vore rent tjänstefel. Hela Kungliga Operans styrelse borde göra ett studiebesök i Malmö i höst! Om inte annat för att vigda sina vyer. När detta skrivs är det Sveriges nationaldag, varför man än mer önskar att dessa rader i Operans rapport måste vara ett misstag.

Med tillönskan om en riktigt skön och inspirerande operasommar!

Sören Tranberg

Publicerad: 2011-06-21

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori MUSIK