WOFIWOIFO

När kommer litteraturen?

Novellsamling av Erik Andersson

Ur Allt om Böcker nr 3/03

Brajt kväll vid Hagtorslätt
Den mannen står och väntar på den bussen. Yo. Den bussen är full med dom böckerna. Och i dom böckerna är dom Meningsskapande Strukturerna. Agawa!
  Bussen, är den i tid kanske, nä knappast. Den mannen får stå där i den dikesrenen. Wanna git down an git to it. W’na. W’na. Fonemen kryllar i form av spindlarna och myrorna. Ett fon i ögonfransen. Vad mer? Ingen bussen. En filur på cykel, en stavelse i fjärran, nåt enstaka ord drar förbi på väg till Lycke eller Vessenbo. Ah ... whatta downer.
  Yo. Mannen är sin egen hjälp. Pennan av blyerts tar han och ser sig om. Spanande efter vokabler. Där MOLN. Där EK. Där HÄST och vafan äre… SMÖRBOLL, yeh git it now. Och FARTBEGRÄNSNING. Fem orden men ändå inte litteraturen. Mannen ler, vänder sin klack och går till hemmet.
  Vad gör mannen i hemmet? Gör han litteraturen som en dikten eller en prosan? Fem ord och en buss försenad. Oi!

Kyrkoherden och röven
Fader Cranmore Twig-Hoskins satte sig tungt vid skrivbordet. Hans ämbetskläder, som jag inte riktigt kan se härifrån… vänta… äsch, de är väl svarta helt enkelt. Han drog handen genom håret. Satte på datorn. I lång succession genom seklerna hade man suttit här vid det breda skrivbordet i kyrkoherdebostället och skrivit predikningar, men i dag kändes traditionen mera som en tyngd än ett stöd för fader C. Han skulle ha åkallat högre makter om han inte hade tyckt att det just i denna fråga – en predikan som skulle utmynna i ett lovsjungande av Guds härlighet – vore lämpligt om han kunde klara sig själv. Lägre makter var otänkbart av uppenbara skäl.
  Fingrarna på tangenterna. Slutna ögon. Trippeti-trappeti-trapp. Tystnad. Trippeti-trippeti-trippeti. Tripp-trippeli-tripptripp-trippeli. Trapp-trapp. Nej, nu måste jag smyga fram och titta. Vad står det här egentligen?

  WEOFIJ
  WEFOIJ
  WEF
  WEFOI
  WJEFOI
  WEFWOIWOIF
  WOIO
  WOFIWOIFO
  WEFWOKOWEJFWOIE
  WEJFWOJF

Men vad i all världen? Har kyrkoherden blivit galen? Kyrkoherden lutade sig tillbaka i stolen och masserade tinningarna. Långsamt öppnade han ögonen och beskådade sitt verk på skärmen.
  – Det är inte litteratur, sade han tungt.
  Nej, det är det verkligen inte. Fader Cranmore spärrade ut fingrarna i vanmakt. Så greps han av en idé och började leta bland datorns rullmenyer. Han markerade raden av ord och valde ”sortera”.

  WEF
  WEFOI
  WEFOIJ
  WEFWOIWOIF
  WEFWOKOWEJFWOIE
  WEJFWOJF
  WEOFIJ
  WJEFOI
  WOFIWOIFO
  WOIO

Kyrkoherden pustade ut. Nu hade han funnit en meningsskapande struktur. Men var det litteratur? Dög det som predikan? Jag vet ju vad jag tycker i alla fall. Rena röven, tycker jag.


Hitta rätt ord
Ett vanligt ord på åtta bokstäver – vilket ord det är får man sluta sig till – skall skrivas in i de skuggade rutor som löper nedåt i mitten av korsordet. Om man tar bort den första bokstaven i ordet får man sju bokstäver som kan bilda två anagram, vilka skall skrivas in till höger och till vänster om den första bokstaven på den första vågräta raden. På samma sätt kan man genom att ta bort den andra bokstaven bilda två nya ord, som skall skrivas in till vänster och höger på den andra raden. Gör likadant med de återstående sex bokstäverna för att lösa resten av de vågräta raderna.
  Nycklarna till de sju bokstäver långa anagrammen anges i slumpmässig ordning. Var de skall skrivas in avgörs med hjälp av de lodräta orden, varvid man kan räkna ut vilket det ursprungliga åtta bokstäver långa ordet är.
  De lodräta orden skall skrivas in på vanligt sätt. Lodrätt 3 är ett ovanligt ord. Liksom alltid krävs det att man ändrar nycklarnas interpunktion för att få fram en meningsskapande struktur. Frågan är bara om det blir litteratur.


Hets hos Nils
U, T, N, S, M, T, H. Vad göra? Tiden går. Måste lägga U på poäng. Tu, hu, mu, nu… det måste ju gå. Eller kanske snut… eller snutt… Var kan jag knyta an? An… ja, här finns ett AN… och då kan jag lägga UTAN, eller… men titta det blir ju STUNTMAN!
  Erik Andersson satt framför sin dator och viftade löjligt med händerna vid axlarna (det hade han lärt sig av Homer Simpson). Han befann sig i ett tillstånd av plötslig exaltation. Det är märkligt, ty han hade egentligen inte så mycket att glädja sig åt. 13 poäng är en högst måttlig utdelning (dubbel bokstavspoäng på N). Inte heller kunde han fröjdas över att ha åstadkommit en meningsskapande struktur. Det var bara ett ord som flugit in till honom från slumpens brickpåse; och vi håller det för osannolikt att han skulle hysa några innerligare känslor för det förhållande att filmskådespelare i särskilt krävande scener ersätts av stuntmän.
  Låt oss se litet närmare på vardagen för en alfapetist. En van spelare på nils.hemmet.chalmers.se ratar alternativen ”obegränsad”, ”normal” (30 minuters betänketid per parti) och ”snabb” (15 minuter). Det som gäller är ”hets” (6 minuter), och då är det verkligen bråttom. Ibland hopar sig konsonanterna, och då får alfapetisten nöja sig med att klämma fram några HOS, VED, ER, AR, eller SEL. Det är i det perspektivet som man måste förstå STUNTMAN.
  Vad är det jag skriver? Förstå STUNTMAN? Här finns ju inget att förstå. Men Erik Andersson sitter kvar, och klockan blir både ett och två. Rimligen borde han sova, eller åtminstone sitta i soffan och tugga dikt.


Åter till Hagtorslätt
Så kommer då äntligen musernas bokbuss med alla de meningsskapande strukturerna. Genom den med företeelser, faktum och förhållanden späckade försommardagen kommer den körande och passerar Varsjön, Lindås qvarn, Österbodane, Dahllöfs villa, Brännerbroar och Stenviks torp innan den är framme vid Hagtorslätt. Yo mannen har gått hem.
  Bibliotekarie Bengtsson, som inte känner till att yo mannen stod där och väntade, slår upp bussporten och tar emot den väntande skaran. Från en villa på Trollsjövägen kommer en flicka som är intresserad av Hervararsagan, särskilt det långa avsnitt — en femtedel av verket — där den förklädde Oden ställer gåtor till en kung.
  – Det var ju så det gick till när Bilbo fick ringen också, säger flickan till den förbryllade Bengtsson. Han ställde en gåta till Gollum. Fast egentligen var det ingen gåta: ”Vad har jag i fickan?”
  – Nej… det är ingen gåta… säger Bengtsson dröjande.
  – Jag vill ha något om SATOR–AREPO-formeln, piper en röst bredvid flickan.
  – Men lille vän, säger Bengtsson, jag vet inte om vi har någon litteratur om trollformler.
  – Jag skall gå på Hogwarth i höst! hörs ett triumfatoriskt pip längre bak i kön.
  Bengtsson letar i hyllorna. Han får fram ett exemplar av Svensk dikt från trollformler till Lars Norén, som ivriga händer genast börjar nappa efter.
  – Det kanske inte är riktigt vad ni… börjar han.
  – Lars Norén! Hurra! hojtar barnen.
  De svinner upp i Solbergabacken. Bengtsson ser länge efter dem. Skymningen kalkar sig kring solen och knotten börjar surra på sitt irriterande enstaviga sätt. Det är dags att packa ihop.

Erik Andersson är författare. Hans senaste roman, Bengt, utkommer i höst på Albert Bonniers förlag.

Publicerad: 2003-09-14


Läs mer om Allt om Böcker (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Allt om Böcker (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA