Gramsci mitt i nuet

Recension av Röda Rummet nr 2/03 på
Västerbottens-Kurirens kultursida 28 juni 2003

av Anders Sjögren

Imperialistiska krig under globaliseringens epok det låter som en motsägelse, en historisk paradox. För om kärnan i begreppet imperialism handlar om en nationalstats militära intervention i kapitalismens periferi, så utmärks globaliseringen snarast av nationalstaternas upplösning och kapitalintressenas växande oberoende av geografiska territorier.
Så hur förklarar vi då den USA-ledda invasionen av Irak och den nu nakna ockupationen av ett nyss självständigt land rikt på olja?
Det är den frågan som Andreas Malm , till vardags redaktör på tidningen Arbetaren, försöker reda ut i det senaste numret av Röda Rummet, en teoretisk kvartalsbilaga i veckotidningen Internationalen.
Det är den bästa marxistiska artikel jag har läst på år och dar. Spänstigt skriven, klar och redig, infallsrik utan att ge avkall på den gamla sanning som säger att stora sjok av marxistisk text kräver koncentrerade läsare. Men håller man ut blir man rikligt belönad.
I korthet gör Malm (inspirerad av en New Left Review-artikel av marxisten Perry Anderson) upp med såväl de gamla imperialismteoretikerna (Lenin, Kautsky och senare Magdoff) som nyare globaliseringstänkare som Michel Hardt och Antonio Negri (duon bakom boken Empire). Ingen hållet måttet, menar han. Lenin et consortes har blivit frånsprungna av utvecklingen och de moderna globaliseringsteoretikerna kan inte förklara hur en konkret nationalstat, läs USA, kan tillåtas utgöra centrum för ett imperialistiskt projekt i globaliseringens tidsepok.
"Vad som saknas är alltså en imperialismteori för vår tid. Vänstern måste börja om", konstaterar Malm, och börjar sökandet efter begrepp som kan ringa in en värld där nationssvag globalisering och nationsstark imperialism lever sida vid sida.
Och var hittar han den upplysta skriften för vår tid? Jo, i gamla anteckningsböcker, skrivna för hand i mörka fängelserum i 1930-talets Italien.
Det är alltså den italienske marxisten Antonio Gramsci som väckts till liv igen efter en kortare tids återuppståndelse under några år på 1960- och 70-talen.
Och visst; det är Gramscis resonemang om hegemoni som det handlar om även denna gång, hans modell för hur en specifik makt styr ett system genom att förkroppsliga dess allmänintresse. Och nu alltså applicerad på dagens globala värld och dess mellanstatliga system med USA som hegemonisk nationalstat.
Och med nuet för ögonen spinner Malm på i Gramscis och Andersons fotspår: kring den hegemoniska maktens balansgång mellan samtycke och våld, om modellens inneboende motsättning mellan det generella och det partikulära osv, osv.
Det låter abstrakt och det är det förstås och jag tvivlar på att Malms artikel låter sig översättas till praktisk handling ute på gatorna. Men den är ett exempel på en konstart som jag trodde var utrotad: en levande marxistisk världsanalys som faktiskt ger en träffsäker bild av kriget i Irak och motsättningarna mellan det "gamla" Europa och USA under Bush.
Intervjun med Noam Chomsky, som föregår Malms artikel i Röda rummet, känns i jämförelse mest som gammal skåpmat. Vilket däremot inte kan sägas om den efterföljande artikeln: Mercia Andrews skoningslöst konkreta redogörelse för jordfrågan och misären på den sydafrikanska landsbygden. Apartheid är borta men förbättras inte de svartas situation utanför städerna pekar mycket på att jordockupationerna i Zimbabwe kommer att spridas. Och den här gången kommer kampen att initieras underifrån mot regeringens vilja.

Läs Andreas Malms artikel här.

Publicerad: 2003-08-25