Ledare Nutida Musik #2 2010

Ur Nutida Musik 2 2010

Mängden ny musik som har blivit tillgänglig genom nya kanaler har bidragit till att destabilisera konstmusikens hierarkiska struktur. I detta nummer av Nutida Musik vill vi understryka nytänkandet i det samtida musiklivet, oavsett om det gäller plattformar eller att starta små kassettbolag.

I somras gav Axess ut ett nummer med temat »Tonalitetens revansch«. Där försöker man spåra en tendens och samtidigt slå ett slag för den tonala konstmusiken. Numret är ett ställningstagande och samtidigt ett försök till debatt – och vi välkomnar diskussionen fullt ut. Men tyvärr är det ett slarvigt hopsatt tema med flagranta snedsprång från såväl svenska som internationella skribenter.
I sin artikel Ett litet magplask gör Andreas Engström så gott det går ett försök att styra upp i denna smått forntida debatt som Axess vill skapa hos svenska musikintresserade. Det är inte utan ett sting i hjärtat som vi än en gång får erfara hur landet ligger beträffande en vettig och intressant diskussion om samtidsmusiken. Att Engström ägnar detta hela fyra sidor är för att Axessnumret säger mycket om vad svenska kritiker lägger i begreppet samtidsmusik: Samtida konstmusik spelas av orkestrar och ensembler med traditionella instrument medan samtidsmodernism (sic!) och alternativkulturer uppmärksammas ytterst litet.

I det här numret rör vi oss som sagt åt motsatt håll. Det handlar om den musik som i olika former och av olika anledningar väljer en annan väg.

En paradox inom samtidsmusiken är hur den analoga kassetten gjort comeback på alternativscenerna. Det rör sig inte enbart om nostalgi. Kassettkulturen är ett sätt att hantera produktionsförhållandet med en önskan att också minska avståndet mellan producent och konsument. Man vill »sprida musiken där den äger rum och därigenom skapa en helhetsupplevelse«, som Anja Eneryd skriver i Kassetten – Gammal teknik för ny utveckling om varför just kassetten breder ut sig på de svenska alternativscenerna.
Den digitala teknologin har annars givit begreppet DIY (do-it-yourself) en utvidgad innebörd. Idag kan man verkligen göra saker själv. Till exempel starta sitt eget skivbolag. Inte minst i Sverige växer de egna etiketterna upp som svampar ur jorden, något som Sven Rånlund uppmärksammar i sin artikel. En »limiterad upplaga« på runt hundra exemplar är mer en regel än undantag, och det finns egentligen ingen anledning att producera fler. Eller, som Anna Ramos och Roc Jiménez de Cisneros på den spanska etiketten Alkulitet lakoniskt uttrycker det i vår enkät: »Om vår publik uppgår till mängden N så är det knappast rimligt att producera N10 av varje utgåva.«

Denna icke-institutionaliserade konstmusik som enligt Rånlund »oftare förknippas … med alternativa scener och sammanhang där de små skivbolagen kommit att spela en allt mer avgörande roll« bygger också på positioneringar som handlar om att protestera mot musik som vara och kultur som exklusivitet. Samtidigt innebär limiterade utgåvor och handgjorda objekt att musiken går mot att bli den fetisch och det »original« den tidigare inte riktigt varit. Denna paradox behandlar Johan Redin i sin artikel Den handgjorda musikmarknaden.
Är dessa alternativa strategier en reaktion på den »kulturindustri« som Adorno och Horkheimer talade om? Den som stöper allt i samma form? Tillgängligheten som kommit med informationsteknologin har likafullt lett till en och annan paradox. Strömningsfunktioner och gränssnitten för de digitala musikbiblioteken prioriterar musik med viss tidslängd och som kan sorteras under föreskrivna kategorier.
Denna tendens till homogenisering av musikformatet som Rasmus Fleischer skriver om bär också fröet till en proteströrelse som också handlar om egna instrumentbyggen och hur musikverk smälter samman med konstverket, som hos Guido Hübner, eller om konserter och festivaler, som Blurred Edges i Hamburg , som tagit initiativ till unika möten över gränser.

En utvidgad DIY-kultur som så att säga är handgjord och således inte stöpt i en form. Vi har valt detta som namn på vårt temanummer – som på alla sätt manifesterar en »atonalitetens revansch«.



Publicerad: 2010-09-13


Läs mer om Nutida Musik i katalogen
Fler artiklar knutna till Nutida Musik
Fler tidskrifter i kategori MUSIK



Annons:

Senaste nummer:

2024-12-16
Cora 79 2024

2024-12-13
Signum 8

2024-12-12
Fjärde Världen 3-4 2024

2024-12-08
Parnass 4 2024

2024-11-27
Opera 5 2024

2024-11-18
Amnesty Press 3 2024

2024-11-09
Omkonst Höst 2024

2024-11-01
Signum 7

2024-10-30
Tidig Musik 3 2024

2024-10-28
Medusa 3 2024

2024-10-26
Haimdagar 3-4

2024-10-16
Konstperspektiv 4
Cora 78 2024

2024-10-13
Akvarellen 3 2024

2024-10-11
Utställningskritik 4 2024

2024-10-03
Opera 4 2024

2024-09-30
SocialPolitik Höst 2024

2024-09-22
Balder 3 2024

2024-09-14
Hjärnstorm 156 2024

2024-09-13
Signum 6

2024-09-10
Medusa 2 2024

2024-09-01
Utställningskritik 3 2024

2024-08-29
Glänta 1 2024

2024-08-21
Konstperspektiv 3

2024-08-20
Karavan 2 2024

2024-08-19
OEI 104-105 2024
Utställningskritik 2 2024

2024-08-14
Parnass 3 2024

2024-08-09
Fjärde Världen 2 2024

2024-07-21
Parnass 2 2024

2024-07-16
Tidig Musik 2 2024

2024-06-29
Balder 2 2024

2024-06-28
Signum 5

2024-06-25
Opera 3 2024

2024-06-23
Omkonst Vår 2024

2024-06-21
Amnesty Press 2 2024

2024-06-09
KLASS 2 2024

2024-06-02
Akvarellen 2 2024

2024-05-31
Signum 4

2024-05-28
SocialPolitik Maj 2024

2024-05-21
20TAL 10-11 2024

2024-05-20
Karavan 1 2024

2024-05-17
Opera 2 2024

2024-05-14
Med andra ord 118 2024

2024-05-13
OEI 102-103 2024

2024-05-10
Haimdagar 1-2 2024

2024-05-02
Fjärde Världen 1 2024
Glänta 3-4 2023
Amnesty Press 1 2024

2024-04-29
Konstperspektiv 2

Äldre resuméer