Nördar, feminism och nördfeminism

Hur står det till med den kvinnliga nörden idag, vad har hänt sen sist nörderiet fick vara tema i en feministisk tidskrift?

Sonja: Hon syns. Och vi som fanns men inte märktes då har blivit 30 idag och hittat varandra, börjat dela erfarenheter och förändrar förutsättningarna för att vara en passionerad, ljuvlig geek till skillnad från en problematisk, icke-man, woman-gone wrong-nerd-thing.

Therese: Jag tror inget hänt med den kvinnliga nörden i sig. Det som hänt är förmodligen att mer information spridits om nördar av alla de slag och att fler folk därför vet att vi finns. Men så är det ju med de flesta subkulturer nuförtiden – det finns ju snart inget kvar att kalla just subkultur eftersom allt är så exponerat i denna vår fantastiska informationsålder. Ena veckan har folk ingen aning om att en viss grej finns – andra veckan är fenomenet med i program som Oprah och CSI. Så med andra ord är förmodligen den kvinnliga nörden likadan, det är bara synen på den och uppmärksamheten kring som ändrats. Nu är det väl heller inte så udda att vara nördig. Till och med hollywood har ersatt sporthunken mot snälla nörden i sina filmer, se bara Transformers, Sagan om ringen, Glee, High School Musical och så vidare. Jag tror också den kvinnliga nörden får ligga oftare.

Hur ser du på att det görs ett temanummer om nörderi 2010, är det ett tecken på att det fortfarande är ett marginaliserat område?

Therese: Jag tror inte det behövs speciella nummer längre när allt är så integrerat. Att det kommer speciella feministiska nördnummer nu tror jag mer är en tribute till fenomenet än att det ”behövs” på ett politiskt synliggörande plan.

I Darlings nördnummer intervjuade Therese The Knife under rubriken "Sveriges nördigaste band". Bland annat förklarade hon varför epitetet är en komplimang: "[...]kommersen och kapitalismen omvandlar ju allt till en industri av 'coolhet' eftersom det inte finns något annat värde (förutom sex) att sälja på. Nörderi är ju det egentligt intressanta och det som har integritet." Hur nördig är musikscenen i Sverige idag?

Sonja: Säkert väldigt nördig, men fortfarande ett massivt lekrum för de vita grabbarna.

Therese: Sjukt nördig. Det är ju typ bara bleka datanördar som producerar musik nuförtiden. Palla lära sig spela gitarr liksom.

Är det skillnad på manliga och kvinnliga nördar? I förra numret av Bang skrev Annika Norlin om det närbesläktade "kult", att killar kan ta grejer de gillar som anses dåliga och få det till kult (mjukporrzombiefilm, fotbollshårdrockstidningar) medan grejer som placeras i den kvinnliga sfären bara fortsätter vara dåliga (typ Alanis Morrissette kanske). Går det att vara nörd på ex smink eller är den kvinnliga nörden alltid en karbon på den manliga?

Therese: Nja, jag tycker nördfenomenet är väldigt unisex och jämlikt i sig som subkultur. Vem som helst oavsett kön kan lyssna på heavy metal, läsa fysik och gilla zombiepinuppor. Det är det som är grejen med nörderi. Nörderi handlar om något som alltid är bortkopplad från en själv som person, nörderi är upplevelsen av ett ting som kopplar ihop folk på grund av upplevelsen och intresset för denna. Oavsett om det då är fysik eller stensorter. Men grunden för nördar är alltid att intresset är rätt smalt eller udda på något vis. Något som är lite undangömt eller svårare än att typ följa sitt fotbollslags uppställning. Plus att nörden står för den den är. Det är det jag gillar bäst.

Vad är er relation till Darling-eran och den svenska feministiska tidskriften idag?

Sonja: De flesta jag kände då älskade Darling, jag med. Darling var en institution. Jag är inte säker på hur mycket vi faktiskt läste, men hela den tiden (mitten av 90-talet) med punken, politiken, Darling, Fittstim och Bang var väldigt inflytelserik, det går en röd tråd från då till nu.

Therese: Bang och darling var ju superolika. Det var bara för att vi var typ två kvinnliga redaktioner som skrev saker ur vårt personliga perspektiv som vi blev placerade i samma fack. Typ som att folk säger ”tjejband” istället för bara band. Jag saknar mycket med Darling. Kanske mest att media och hela branschen är så jävla dyr och lam att bara ett fåtal mainstreamtidningar kan produceras, och att tidningar som inte är som typ Amelia är unika och kortlivade undantag. Tyvärr.

Bland mina vänner pratar vi ofta om varför det inte gjorts något ordentligt bokslut över Darling. Nyligen kom miljoner sidor Andres Lokko ut på Modernista och i höstas Fredrik Strages artikelsamling Strage Text på Alfabeta. När kommer den ultimata lyxutgåvan Darling?

Therese: Säkert aldrig eftersom journalistik på så sätt är som gubbrock, uteslutande och rutigt långtråkig. Typ Bob Dylan på repeat.

Utrag ur gamla nummer av Darling hittar du fortfarande på www.darling.se. Bangs nya och gamla nummer finns på www.bang.se

Alice Eggers