Tyckt om tidskrifter

Texterna växlar mellan medryckande inblickar i den konstnärliga arbetsprocessen och redogörelser som främst torde tilltala de redan invigda.

Under läsningen kan jag konstatera att Guillou och Bratt har utvecklats som skribenter. Här var det sannerligen avslöjande i en nerskalad faktaform. Men IB-avslöjandet sätter fortfarande – efter 36 år – efterlängtat ljus på själva idén om journalistiken som maktens oberoende granskare.

Som vanligt blandar Filter högt och lågt, kort med långt och allvar med humor. De uppmärksammar den statliga konstnärslönens fösvinnande, reder ut begreppen kring svenska kyrkans predikan och låter Göteborgs högre samskola möta Södra Latin i duell.

Det här är lite som en efterskrift. Eftertanken när de stora känslorna lagt sig och analysen istället kan träda in.

... Cecilia Erander skänker våra lokala bråk en tacksam distans när hon belyser en gatukonst som bokstavligen arbetar med livet som insats i den mexikanska provinsen Oaxaca. Läsvärt och koncist.

Hur mycket svart basker tidskriften än sätter på sig är tilltalet alldeles för rättframt, roligt och respektlöst och layouten alltför utåtvänd för att nå fram till den där pannvecksallvarliga, överläppsstiffa anspråksfullheten utan självdistans och humor som man förknippar med ordet pretentiös. Och tur är väl det!

Kritiker och gemene man ställer olika krav på filmer. En film som berörde många människor väldigt djupt var Såsom i himmelen, men den fick inte en enda röst i vår omröstning. Den skulle nog komma väldigt högt hos svenska folket.

Och det är inte dåligt att man hållit ut så länge utan offentligt stöd. Priset för detta är annonser som tenderar att ta över hela uppslag. Och man kan reta sig rejält på Kungliga Operans helsidesreklam för "Elektra", där layouten kan få en att tro att de tre kvinnliga solisterna på bild heter "HQ bank", "Nordea" och "Swedbank". Men styrkan i Opus är de tvära kasten, de breda reportagen och de folkbildande introduktionerna. Här samlas kul trivia, som att hälften av Blackpools befolkning tror att Beethoven är en hund och att opera är en programledare, med en intervju med avantgardistiske Dror Feiler.

Ingela Wadbring, medieforskare vid Göteborgs universitet, tror i stället att just tidningen Nära är ett exempel på en generell trend bland tidningsförlagen: man startar en titel, ger den chansen några nummer och lägger sedan ned den om den inte går tillräckligt bra.

90 minuter fotboll är helt enkelt 90 minuter fotboll och ger inte – som 90 minuter film eller teater – utrymme för andra analyser, analogier eller budskap än de inomfotbollsliga.

Alva Dahl