Och essäfonden då?

I slutet av förra månaden var essäfonden uppe till diskussion i riksdagen under den allmänna frågestunden. Fast så mycket till diskussion blev det tyvärr inte, eftersom kulturminister Marita Ulvskog i traditionsenlig politikerstil svarade goddag yxskaft på de frågor som ställdes av folkpartisten Louise Edlind-Friberg.

Louise Edlind-Friberg började med att kort redogöra för bakgrunden till essäfonden och vilken betydelse en statlig sådan skulle ha för samhällsdebatten, essäförfattarna och kulturtidskrifterna. Sedan undrade hon:
- Hur ser statsrådet på inrättandet av en sådan fond? Och hur kan man på Kulturdepartementet gå vidare i frågan?

På detta svarade Marita Ulvskog inte alls. Hon halkade i stället in på ämnet bibliotek och kulturtidskrifter och ägnade större delen av sitt anförande åt ett helt annat problem, nämligen det som handlar om att biblioteken inte utnyttjar sina gratisprenumerationer.
- Det är helt enkelt svårt att få biblioteken att prenumerera på kulturtidskrifter fast de kan göra det gratis, sa kulturministern. Vi för en dialog med Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter om att stärka dessa tidskrifters position på olika sätt. Vi ska träffas igen lite senare under året för att se vad som är rimligast och vettigast att satsa på.

Slutklämmen kan ju i och för sig, med lite god vilja, tolkas som att Marita Ulvskog åtminstone är öppen för att diskutera essäfonden med FSK. Louise Edlind-Friberg verkade i alla fall nöjd med kulturministerns positiva inställning till kulturtidskrifter i stort och när hon återtog ordet underströk hon återigen betydelsen av en essäfond:
– Det är viktigt att Sverige deltar i den europeiska intellektuella debatten, sa hon. Essän som debattform är ju betydligt vanligare ute i Europa än i Sverige. Av det skälet finns det all anledning att stödja den svenska essän.

Marita Ulvskog genmälde att hon inte vill ta ställning till enskilda förslag, utan att hon vill se dem samlade, vad nu det kan betyda. Fortsättningen på hennes anförande skulle dock kunna vara ett uttryck för att en essäfond inte direkt ligger högst upp på prioritetslistan:
– Det avgörande problemet, sa hon, är inte innehållet i kulturtidskrifterna. De innehåller kolossalt mycket intressant material redan i dag och kan kanske innehålla ännu mer intressant material, men problemet är att de möter för få läsare.
Och därmed var återigen biblioteksdilemmat och den eländiga bristen på intresse för gratisprenumerationer på tapeten. Det är ingen vits med att stödja essäförfattare om inte folk får tag på kulturtidskrifterna, tycks kulturministern mena.
– Inte ens på biblioteken, avslutade hon, kan man få tag i kulturtidskrifter i den omfattning jag skulle önska. Så där tror jag att vi måste börja. Sedan kan vi naturligtvis fylla på med andra insatser som vi diskuterar och gärna vill fortsätta diskutera med Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter.

Publicerad: 2003-04-25