Expo ger bakgrund för demokratin

Dörren är stor och tung. Ljudet av mina knackningar studsar i det tomma trapphuset. Luften står still.

Sedan: någon som rör sig på andra sidan dörren. Låset som vrids om. Han har en blåvitrandig tröja och ljusa byxor. Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo.

För femton år sedan var Sverige världens ledande producent av rasistisk hatpropaganda. Nittiotalskrisen ledde till ökad arbetslöshet och utbredd missnöjespolitik. Löpsedlarna fylldes av Lasermannen och den nazistiska vit makt-kulturen växte i hela landet. 1995 mördades sju människor i Sverige i nazirelaterat våld.

Samma år grundades stiftelsen Expo, av en grupp lärare, journalister och ungdomar, för att ”värna demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, antisemitiska och totalitära tendenser i samhället”. Som en del av stiftelsen grundades tidskriften Expo, med engelska Searchlight som förebild. Syftet var att granska och bevaka högerextrema grupper.

Den tunga dörren slår igen bakom oss. Därinnanför sitter Expos redaktion uppradad framför sina skärmar. Koncentrerad. Det svaga knattret från tangentborden är det enda som hörs. Ovanför takfönstren häver sig en regntung vårhimmel.

Första numret av Expo kom ut 1995. Nynazistiska grupper reagerade våldsamt. Expos medarbetare och återförsäljare mordhotades. Tryckeriet vandaliserades och bombhotades och en våldsam hatkampanj inleddes. Tidskriften kunde inte ges ut. Inte förrän den 10 juni året därpå, då Aftonbladet och Expressen gav ut Expo som bilaga. Från att ha varit några sidor fotokopierad aktivistjournalistik gavs Expo plötsligt ut i 800.000 exemplar över hela landet. Genomslaget var enormt.

Men Expo drevs fortfarande helt av ideella krafter. Trots ett brinnande engagemang saknades det rutin och organisation för att hantera den stora uppmärksamheten. Arbetsbördan blev orimlig. Bara två år efter det stora genomslaget i Aftonbladet och Expressen föll redaktionen samman. Den orkade inte mer.

Istället för att lägga ner valde de sista redaktionsmedlemmarna att fortsätta driva tidskriften som en mindre bilaga i tidskriften Svartvitt. Stieg Larsson, senare känd som författare till den uppmärksammade Millenium-trilogin, tog över som chefredaktör. Stieg var en av få som varit med sedan starten.

Men trots Expos tynande tillvaro i den lilla kulturtidskriften Svartvitt minskade inte nynazisternas påtryckningar. Den 28 juni 1999 detonerade en bilbomb i en förort till Stockholm, avsedd för två av Expos journalister. Bägge överlevde. Deras gemensamma son fick allvarliga skador. Nynazister utpekades som skyldiga till mordförsöket.

– Två år senare, 2001, började jag jobba med Expo, berättar Daniel.

Daniel hade precis gjort lumpen på Värnpliktsnytt, där han träffat den engagerade antirasisten Mikael Ekman. Mikael var djupt involverad i Expo och bjöd in Daniel till redaktionen.

– Mikael frågade om jag ville hänga på, och så blev det. Expo stämde väl överens med vad jag tyckte och tänkte, och som nybakad journalist var det dessutom väldigt roligt att ha en redaktion att gå till.

Bara två år senare lades Svartvitt ner och Expo ställdes återigen inför frågan om man skulle sluta eller orka jobba vidare. Man bestämde sig för att ta steget fullt ut och bli en egen tidskrift.

– Vi hade varken ekonomi eller en egentlig plan för framtiden. Men en tidskrift skulle det bli, det hade vi bestämt, berättar Daniel.

Det blev ingen enkel övergång. Hösten 2004 gick den rutinerade chefredaktören Stieg Larsson oväntat bort. Richard Slätt tog över, och följdes vid årsskiftet därefter av Daniel Poohl. Sakta men säkert lyckades Daniel och de andra i redaktionen få Expo på rätt köl.

– Expo har verkligen förändrats sedan vi blev en egen tidskrift för åtta år sedan. Den ser betydligt bättre ut nu, med mycket högre nivå på texterna och en mer välbalanserad helhet. Från att ha varit en hobby har Expo blivit en stabil organisation och en gedigen journalistisk produkt.

Daniel tar av sig glasögonen och gnuggar näsroten.

– Folk köper inte längre Expo för att vara schyssta eller för att vi bombhotats, utan för att det är en riktigt bra tidskrift med intressanta artiklar.

Vi sitter i ett av de mindre konferensrummen. Väggarna är kala. Några papplådor står staplade i ett hörn. På en hylla för tidskrifter ligger senaste numret av Expo. Annars ser den naken ut i det tomma rummet.

Daniel sätter på sig glasögonen igen och drar en hand genom håret.

– Jag skulle vilja vidga vår granskning av högerextrema grupper även utanför Sverige, fortsätter han. Nationalistiska idéer är tydligt märkbara över hela Europa och flera av vår tids stora konflikter har rasistiska underströmmar.

Daniel betonar särskilt att Expo är partipolitiskt obunden, till skillnad från i stort sätt alla andra europeiska motsvarigheter. Vanligtvis är det framförallt grupper som Antifascistisk Aktion, AFA, som granskar högerextremism och rasism. Daniel berömmer deras enorma researcharbete, men beskriver samtidigt deras rapporter som extremt nördiga och starkt politiskt färgade.

– Till skillnad från liknande europeiska tidskrifter är Expo journalistik, inte aktivism. Jag blir irriterad på att så många fortfarande tar för givet att vi driver en vänstertidskrift. Det visar bara att de inte läst en enda artikel överhuvudtaget.

– Även extremhögern är skickliga på att utmåla oss som vänstervridna fanatiker eller AFA:s högra hand. Ofta utmålar de oss som sina värsta fiender – vilket förstås är ärofyllt. Det visar att vi fyller en viktig funktion. Och dessutom får vi fler prenumeranter, säger Daniel och ler.

Idag har Expo en stadigt växande prenumerantstock och en deltidsanställd redaktion. Utöver tidskriften sysslar stiftelsen Expo dessutom med utbildningsverksamhet och researcharbete.

Påverkas ert arbete av Sverigedemokraternas ökade stöd?

– Vårt arbete förändras inte på grund av Sverigedemokraterna. Det kommer att intensifieras, och förmodligen med ett tydligare fokus på just Sd, men i övrigt fortsätter Expo som vanligt. Det enda är kanske att Sd:s frammarsch ökar konkurrensen för oss – det är fler som skriver om dem. Många gör det dessutom väldigt bra och med betydligt större resurser än vad vi har. Men å andra sidan är det fullkomligt orimligt att det bara är Expo som ska definiera och berätta om Sd och högerextremismen. Ju fler röster, desto bättre.

Lätta regndroppar landar på takfönstret ovanför oss. Ljudet blandas med det låga knattrandet från tangentborden i rummet bredvid. Det är en allvarlig tystnad. Här görs Expo.

Daniel knyter händerna framför sig.

– Vi ger inte svaren på hur man ska agera i mötet med grupper som hotar demokratin, men vi ger den bakgrundsinformation som behövs för att kunna agera. Så vill jag att Expo ska fungera.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2009-05-26

Köp Expo
Läs mer om Expo i katalogen
Fler artiklar knutna till Expo
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori SOCIALA FRÅGOR