50 g poesi 

– Lyrik ska intas i lagom mängd, säger Jerker Knape och håller upp det senaste numret av poesitidskriften Papi. 

Jerker har mörk skjorta, välkammad frisyr och pratar engagerat. Vardagsrummet i hans lägenhet i Malmö är ljus och det är högt i tak. I andra änden av rummet susar musik från en dator. 

– För mig är det samma sak med låtar som med poesi, fortsätter Jerker. Jag gillar att välja ut en eller par låtar som jag lyssnar koncentrerat på. Men jag lyssnar aldrig åtta timmar i sträck. Det är likadant med poesi. Det kan lätt bli för mycket, men i lagom avvägd mängd är det fantastiskt! 

Papi är liten som ett CD-skivskonvolut och noggrant komponerat. Fri från tyngden av poesins traditionella högstämdhet glider tidskriften lätt ner i jackfickan, som gjord för att läsas på bussen eller under lunchrasten.
 
Jerker lägger ner senaste numret av Papi bredvid tekopparna på bordet mellan oss. Omslaget pryds av tecknade brädor i blyerts och är gjort av konstnären Eva-Marie Lindahl. 

På den andra stolen, med ryggen ut mot gatan, sitter Johannes Neleryd. Han har en mörkblå kofta och skäggstubb. Håret är rufsigt. För ungefär ett och ett halvt år sedan träffades han och Jerker på en fest, och någonstans mellan stereon och bokhyllan föddes idén att göra en poesitidskrift i miniformat. De enades snabbt om att Kristian Lundberg vore det perfekta namnet för ett första nummer.  

– Så några dagar senare ringde jag Kristian, säger Jerker leende.  

Johannes hummar instämmande och sträcker sig efter tekoppen.
 
– Kristian svarade ja direkt, fortsätter Jerker glatt. Det var oerhört viktigt för oss. Om inte Kristian hade varit så positiv hade det nog inte blivit någon tidskrift överhuvudtaget. 

Jerker och Johannes kollade upp tryckmöjligheter, lärde sig hur man sätter en tidskrift och fixade en hemsida. Någon månad sedan kom första numret. Förutom Kristian Lundberg innehöll det även unga poeter som Erika Kamlert och Ida Linde. Det var strax över trettio sidor och kostade 35 kronor. Papi var född. 

Jerker berättar att de siktade högt redan från början. Med ett spännande urval av samtida lyrik, snygga omslag gjorda av lokala konstnärer och ett smidigt format ville de att Papi platsa på hyllan bredvid Pequod, Lyrikvännen och andra etablerade litteraturtidskrifter.  

Och nu ligger alltså det femte och senaste numret bredvid tekopparna på bordet mellan oss. Det har tema Vitryssland, i samarbete med Per Bergstöm, förläggare på bokförlaget Rámus. Papi har en utgåva på 200 exemplar per nummer och finns till försäljning i större svenska städer. 

– Vi hade bestämt att vi skulle köra i ett år. Och det klarade vi. 

Jerker slår ut med armarna. 

– Jag är väldigt stolt över att vi gett ut så många bra grejer! 

Johannes hummar instämmande och ställer tillbaks tekoppen på bordet. Musiken på datorn har tystnat och tystnaden lägger sig vilsamt över den vita soffan, det låga bordet och de två stolarna. Ljudet av en bil glider förbi. 



Som så många andra mindre tidskrifter drivs Papi av passion. Nästan allt arbete är helt ideellt, både för de medverkande poeterna och för redaktörerna Jerker och Johannes. Papi springer ur lusten till poesi. 

– Jag skulle gärna ge ut mer av utländsk lyrik. Jag är mycket intresserad av poesi från Nord- och Östeuropa, säger Johannes eftertänksamt och drar en hand över skäggstubben.  

– Men vi är öppna för allt. Vi har inga begränsningar för Papi. Vi ger ut det vi gillar. 

Papi har fått ett mycket positivt bemötande i både dagspress och poesisammanhang. Men det är fortfarande ganska få som köper tidskriften. Med fler uppläsningar, releasefester och andra evenemang hoppas Jerker och Johannes på att locka fler läsare under det kommande året. 

– Målsättningen är att nå ut till ovana poesiläsare. Vi vill visa hur fantastiskt spännande det är med poesi! säger Jerker med eftertryck.
 
– Det är viktigt att det är just poesin som är i fokus, säger Johannes. Som redaktörer vill vi ta så lite plats som möjligt. Vi undviker längre förord. Det är inte vi som ska stå i centrum. Det är inte vi som ska synas i tidskriften. 

– Ja, precis, precis så, bra att du sa det, fortsätter Jerker. Så ska det vara. Poesin i centrum. 

Tystnaden lägger sig varsamt till rätta i vardagsrummet. 

– I förhållande till hur mycket poesi som skrivs är det extremt lite som publiceras, säger Jerker och lutar sig tillbaks i stolen. Det är helt uppenbart att det behövs fler forum för poesi. Vi hoppas att Papi kan bli en sådan mötesplats. 

Jonas Lennermo

Publicerad: 2009-03-30


Läs mer om papi (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till papi (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA