Tyckt om tidskrifter

Tre tidskrifter tipsar vi om den här veckan. Här finns bland annat en intervju om konstens betydelse för livet, ett bildreportage om jagande barn och en del av förra årets skörd av nya ord, bilofob och finanssmälta till exempel.

– Vi kör med samma estetik som de övriga livsstilsmagasinen och har accepterats just som ett sådant. Men skillnaden är ju att dessa är väldigt konsumtionsfrämjande.

”Enjoy Ordfront” – inte Coca-Cola.

Tendensen är nog ungefär densamma i hela den västerländska kulturkretsen; de intellektuella tidskrifterna ebbar ut och blir kvar som sediment i de stora bibliotekens tidskriftshyllor. Med förhöjd prestige.

BLM:s tydliga tillbakagång på 70-talet, inledd redan under min redaktörstid, brukade man förklara med tidsandan; att ungdomen läste andra tidskrifter som bättre motsvarade tidens politiska lidelser. Den förklaringen behövs knappast i dag.

Klokt nog har Camino valt att använda tema som sin röda tråd vilket gör att de kan skriva om vad som intresserar dem, att de kan förändra sin inriktning över tid, att de alltid kan ligga i tiden med aktuella ämnen och att tidningen genom den avgränsning som dess tema innebär både blir tillräckligt spetsig för att vara intressant men också överraskande för läsarna som får ny inblick för varje nummer. Lägg sedan till många konkreta tips (som vi ju älskar), välskrivna och välunderbyggda texter och en modern, lättillgänglig layout och det står klart att Camino efter nio nummer både hittat sin plats och rotat sig väl i Mediesverige. Och tidningen blommar redan.

Som påpekas i det redaktionella förordet har klassbegreppet kommit att ändra karaktär och innebörd med tiden. Denna förskjutning märks också i en av numrets intressantare texter, nämligen Ulla-Britt Wennerströms ”Den kvinnliga klassresan”, som bygger på hennes avhandling med samma namn från 2003.

En liten trevlig tidskrift att ha med i fickan är Språktidningen. Roas av Fredrik Lindström som blir lycklig av 'inkoativa' verb (mörkna, tystna, svartna).

Här har provokationer, gränstänjningar och normbrott inget värde, tvärtom slår den högbryntborgerliga tidskriften i nya numrets temablock ett slag för förhånade medelklassvärderingar, tabubelagd normalitet och helt vanlig hederlig gråhet. Men den artikel jag fastnar för handlar om en konströrelse som var allt annat än grå, om än redan i sitt namn ogenerat bakåtsträvande.
Inför Nationalmuseums stora vårutställning som öppnar idag skriver Therese Bohman läsvärt om det Prerafaelitiska brödraskapet, till att börja med en samling unga konststudenter – John Everett Millais, William Holman Hunt och Dante Gabriel Rossetti – som i mitten av 1800-talet tröttnat på det samtida idyllmåleriet.