Västerbotten från förr och nyss
– Det finns egentligen inga begränsningar alls, säger Ola Kellgren, chefredaktör för tidskriften Västerbotten.
Ola lutar sig tillbaks i fåtöljen och tar lite ovant av sig sina fyrkantiga glasögon. Han har kortklippt vitt hår, en randig skjorta under en mörkblå v-ringad tröja och ett litet örhänge i guld.
– Västerbotten kan handla om dans, sågverk, jultraditioner och målade möbler, fortsätter han på tydligt dalsländsk dialekt och slår ut med högerarmen i en vid gest, fortfarande med glasögonen kvar i handen.
– Västerbotten kan handla om naturen, som rovdjursdebatten till exempel. För ett tag sedan hade vi ett temanummer om myrar … Om ena numret handlar om textilslöjd, så handlar nästa om vägbyggen eller västerbottniskt fromhetsliv.
Vi sitter i foajén till Västerbottens museum, som står för personal, distribution och lagerhållningen av tidskriften. På det lilla bordet mellan oss står en matsalsbricka med vita porslinskoppar, fyllda med svart bryggkaffe. Väggen bakom oss är täckt med uppställda tidskriftsnummer, ordnade i räta rader, en för varje år. En skolklass med ungdomar går förbi mot utgången. De knuffas och drar i varandras mössor. Utanför fönstret ligger snön decimetertjock.
Västerbotten utkom första gången redan 1920, då som en sammanfattande årspublikation, och har ända sedan starten varit bunden till hembygdsförbundet. För fyrtio år sedan, 1969, övergick Västerbotten till att bli en tematisk kvartalstidskrift, som vid varje årsslut återtryckts som bok.
– Jag gav en av mina söner årsboken för 2008 i julklapp. Några dagar senare ringde han upp mig och frågade: ”men pappa, vad är det här för tidskrift egentligen?”
Det är onekligen en relevant fråga. Ola själv svarar genom att återge introduktionsvinjetten:
– ”Tidskriften Västerbotten behandlar västerbottnisk kulturhistoria i ett brett perspektiv; natur och kultur, fritid och arbete, vardag och fest – från förr och från nyss.” Det är nog det bästa svar jag kan ge. Västerbottens län rymmer så oerhört mycket – jag vill att det verkligen ska märkas i tidskriften också.
Ola sträcker sig efter en av tidskrifterna uppställda på väggen bakom oss. Det är ett drygt hundrasidigt dubbelnummer från slutet på -97. Omslaget är täckt av ett svartvitt fotografi, omgärdat av en tjock, sjuttiotalsaktigt senapsgul ram.
– Den här estetiken kommer snart vara inne igen, säger Ola leende, med glasögonen i ena handen och tidskriften i den andra. Västerbotten har en lång historia.
Bredvid brickan med kaffekopparna på det runda bordet ligger det fjärde numret från 1969. Ett artikelblock med rubriken ”Västerbotten 50 årgångar” inleds med raderna:
Den första årgången utkom 1920 med 78 sidor och ett pris av 3:-. Den var redigerad av Ernst Gafvelin, tidningsman och energisk sekreterare i hembygdföreningen, och Ragnar Jirlow, hembygdsföreningens förste intendent.
Med ett skrivmaskinsartat typsnitt på matt papper berättas det i en strikt redovisande ton om tidskriftens långa historia, fyllt av årtal, namn och titlar. Översikten följs av några utdrag från tidigare nummer. Det allra första numret från 1920 representeras av följande citat:
Vårtor kunde man med säkerhet avlägsna om man tvättade dem i regnvatten, som samlat sig på någon större sten vid en grind, varigenom tre lik blivit förda. Ett annat sätt var att kasta lika många ärter i en brunn, som man hade vårtor, eller slå knutar på en tråd av ylle och gräva ner tråden. När denna ruttnat, skulle vårtorna försvinna.
1934 tipsade man i Västerbotten om andra sätt för att göra livet lite lättare:
Om man vill att korna ska gå hem själva från skogen om kvällarna, skall man ta en humla på våren, innan göken börjar gala och sedan stoppa humlan i en burk med salt i och låta henne dö i burken. Sedan slår man saltet i en skälla och skakar om det och sedan ger man korna.
Efter återblicken på de tidigare 50 årgångarna följs en nyskriven artikel av den lokale skribenten Åke Pettersson-Nåw, med rubriken ”Holmön i mitt hjärta”. Pettersson-Nåw skriver:
Visst kan det hända fantastiska saker på en till synes liten isolerad plats som Holmön!
Inte bara det fantastiska i återupplevelsen av svampställe eller vikar med gäddhugg, samma som förra sommaren. Nej, denna gång var det fantastiska, som upplevelsen av ett TV-program kan skänka en.
Det är alltså en sommar ute på ön, i TV får man vara med om det enorma i att en människa landstigit på månen och i den vevan hänger månen som ett klot över Byviken och visst var det något att uppleva från Holmöns horisont.
Ja, tidskriften Västerbotten har onekligen en lång och fascinerande historia. Ola lägger ner det senapsgula numret från -97 bredvid kaffekopparna på det runda bordet. Det har temat ”Tidningsbilder” och är en kartläggning av pressbilder från hela länet, med fokus på 40- och 50-talen. Det var det första numret som Ola ansvarade för, då som inbjuden gästredaktör.
– Jag överväldigades av pressfotografiarkiven! Jag bläddrade mig igenom tidningslägg, bortglömda pärmar och lådor med gamla negativ – det var fantastiskt! Vi som jobbade med numret gjorde ett helt subjektivt urval. Vi gick på lust och fascination, med förhoppningen att vårt engagemang skulle lysa igenom till läsarna.
Bland många andra jobbade den nyligen bortgångne fotografen Sune Jonsson på Västerbottens-Kuriren några somrar på 50-talet. Sune Jonsson blev långt senare hyllad för den mänskliga vardagligheten i sina fotografier, och en liknande vardagsnära tonalitet återfinns i flera av de utvalda pressbilderna, vars scener och personer idag rymmer helt andra betydelser än vad som då avsågs.
Och Olas engagemang i bildurvalet märks. Det blir kanske än tydligare i ledaren, som han avslutar med orden: ”Varsågod att ta del av vårt urval av västerbottniska tidningsbilder!”
En förhoppningsfull vännäsyngling, Sven Olof Bäckström, fick förtroendeuppdraget att hålla statsrådet Per Edvin Sköld torr, då denne invigde utställningen ”Västerbotten vill och kan” i Vännäs den 30 juni 1951.
Ingo på besök i Umeå.
Författaren P.O. Enqvist var bl.a. en lovande höjdhoppare under skoltiden i Skellefteå. Här vinner han vid en kraftmätning mellan Skellefteås och Umeås läroverk i början av 1950-talet.
”Umegator ersätter motorbana. Dom snackar för mycket – inget görs, anser knutte”
Ett ungdomsreportage berättar om bristen på samlingslokal och mc-bana, om vad ”tuff ungdom” egentligen är. På Tegsbron poserar två knuttar med resp. spätta: t.v. sitter ”Bagarn” Åke Sjöstedt med Margareta Carlsson på bönpallen. På den högra cykeln Sven Göransson med spättan Birgitta Jonsson. 3 dec 1957. Ur Västerbotten 3/4 -97, ”Tidningsbilder”.
Året efter numret med Tidningsbilderna, 1998, blev Ola fast redaktör för Västerbotten. Med en mindre paus har han varit det sedan dess. Ola betonar att han i sin ambition att visa hur mångfacetterat länet är inte heller väjer för svåra ämnen.
– Som till exempel att den förste redaktören för Västerbotten var nazist. Under 20- och 30-talet fanns det en tydlig koppling mellan hembygdsföreningar och nazism, säger han konstaterande.
– En äldre kvinna i hembygdföreningen blev upprörd och uttryckte en fråga och en trötthet som märktes hos många: "Är inte det där över? Kan vi inte lämna det nu?" Men jag är övertygad om att vi måste fortsätta prata om nazismen, även här, i vår egen bygd och i vår egen tidskrift. Vi måste fortsätta försöka förstå och bemöta nazismens förbrytelser och hur det påverkar oss idag.
Ola låter bestämd på rösten. Han vänder sig halvt om och sträcker sig efter en annan tidskrift på väggen bakom sig.
– Här är han, den där nazist-jeppen: Holger Möller-Palmgren, säger Ola och pekar på ett grovkornigt porträtt.
Holger Möller-Palmgren, redaktör och sekreterare i Västerbottens läns hembygdsförening, var också engagerad nationalsocialist som bland annat gav ut tidningen Vår Front i Umeå i början av 1930-talet. Ur Västerbottens län i porträtt och bild (1929). Foto: Krister Hägglund/Skellefteå Museum
Årsbok 1926: Ur hembygdsföreningens årsbok Västerbotten 1926. Illustrationen är utförd av umekonstnären Bertil Johansson Bajo.
Ett annat exempel som Ola tar upp är numret om homosexualitet. Det blev uppmärksammat i en krönika i Aftonbladet och en diskussion utbröt på hemmamark.
– Upprörda människor hörde av sig: ”Nu har du verkligen gått för långt, det här var över gränsen!” Men lika självklart som det finns homosexuella i Västerbotten, lika självklart ska vi skriva om det. Svårare än så är det inte.
Ola berättar att en viktig anledning till att han vågar ta sig an även kontroversiella ämnen beror på att han har stöd av en välrenommerad redaktionskommitté. Den består av sju kunniga kulturpersoner från länet – journalister, universitetsanställda, kulturutövare etc – som ger hans temaval och tillvägagångssätt tyngd och legitimitet.
– Och trots, eller kanske på sina håll även tack vare, utmanande ämnen så har Västerbotten ett mycket solitt gott rykte, både i länet och i hela museibranschen.
Varje nummer av tidskriften trycks i omkring 2.000 exemplar, och årsboken i ytterligare 1.000. Merparten av både tidskriften och årsboken går till prenumeranter – inte sällan är det samma personer, som alltså inte tycks tveka över att få alla artiklar serverade i två omgångar.
Men tidskriften finns även på många andra platser. Landstinget prenumererar till exempel till hela sin verksamhet, som tandvård, lasarett och kontor. Västerbottens museum byter årsboken med omkring 140 olika institutioner i Skandinavien, från Tromsö till Helsingfors och Malmö.
Läsarna är i regel kvinnor över femtiofem som följt tidskriften under lång tid, vilket innebär att läsekretsen successivt stiger i ålder. Förvånansvärt många läsare har postadress utanför länet – att läsa Västerbotten tycks handla lika mycket om ett intresse för platsen där man bor, som ett sätt att hålla kontakten med sin hembygd.
– Självklart gör vi tidskriften för våra läsare, men den har även ett stort värde genom att den samlar och sammanställer oerhört mycket kunskap om Västerbotten.
Ola ställer ned sin tomma kaffekopp på det vita fatet och tittar eftertänksamt mot receptionsdisken på andra sidan rummet, där museipersonalen plockar med några broschyrer. Några meter därifrån leder en kort trappa upp till ett ljust upplyst utställningsrum, fyllt av stora målningar.
– För mig personligen, som inflyttad och kulturintresserad, har det varit väldigt spännande att jobba med Västerbotten i alla dessa år. Jag har lärt mig fantastiskt mycket, säger han.
– Men om jag känner mig som västerbottning … upprepar Ola tvekande. Nej, jag är nog fortfarande utomstående här.
Fotbollsplanen i Agnäs, notera läktaren
Rönnskärsverken, Skellefteå kommun
Grustäkt, Brännlandsberget, Umeå kommun
Från Västerbotten 3/06, ”Västerbotten från ovan”
Bilden överst på sidan: Umeå Lagun, Nydalabadet, av Lars Bygdemark
Jonas Lennermo
Publicerad: 2009-02-13
Köp Västerbotten (Nedlagd men finns tillgänglig)
Läs mer om Västerbotten (Nedlagd men finns tillgänglig) i katalogen
Fler artiklar knutna till Västerbotten (Nedlagd men finns tillgänglig)
Fler tidskrifter i kategori ODÖDINGAR
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
