Tyckt om tidskrifter

Det finns en alldeles speciell känsla i att ta med sig en nyköpt tidning, slå sig ner i soffan och läsa, eller lägga upp på bordet efter aväten matlåda. Bilder och text korresponderar mot varandra på ett sätt som hittills är överlägset; det är därför det finns folk som jobbar just med sånt. Och säga vad man vill om nätet, men vi är fortfarande rätt många som inte kan kånka med oss en laptop till omklädningsboden, för att kunna läsa en stund efter maten.
Därför är det oerhört välkommet att Ehrenberg vågar ta det här steget - och dessutom bjuder man på fest. Gå dit, och se till att nya ETC Stocholm sprids!

När Pockettidningen R i mitten av 70-talet lät fem journalister wallraffa sig in på Sundby mentalsjukhus ledde också det till en upprörd etisk debatt. Projektet sågs som integritetskränkande och skadligt för de sjuka patienterna. Men den gången handlade debatten om journalistisk etik, inte konstnärlig.

En annan polyglott tidskrift, det trevliga lilla magasinet Språktidningen - magasin är förresten också ett arabiskt ord - ägnade nyligen sitt decembernummer just åt arabiskan.
Man lade då märke till något besynnerligt.
Vårt tredje största språk, som samtidigt är ett av världens största, lärs knappt ut i svenska skolor alls.

Tidskriften Hjärnstorm har i sitt senaste nummer självmord som tema och texternas djup och bredd intygar hur självmordet alltid och överallt svävat omkring i människors tillvaro.

Det är fascinerande när man vänder blad och tänker “jaaa det kommer en artikel om det här ämnet också, vad kul!” och när det sker mer än en gång i en och samma tidning, t o m i ett och samma nummer, då känns det som om man prickat rätt. Det tar tid att läsa ett helt nummer, och det är bara bra!

Svenska språket mår som det förtjänar: Det är i högsta grad levande! Språkrådets ”nyordsraket” som presenteras i Språktidningen vid varje årsskifte visar att det växer med influenser från många håll.

Men för att hitta ljuspunkter i mörkret - två avsnitt finns i nya Komma som är väl värda att läsas. Del är det Per Olvmyrs små faktoider som får mig att skratta tills jag gråter. Olvmyrs vindlande tankegångar är helt bisarra och helt lysande.
Även Maria Sanders Kings novell är en av de stora behållningarna i Komma. Hon väver ihop ett människoöde och en framtidsdystopi med träffsäker fantasi och pärlande språkbehandling. Det är en fröjd att läsa.

Konstfackseleven Anna Odell spelar psykotisk, slåss med polis och ljuger för personalen på psykakuten: hon samlar material till sitt examensarbete samtidigt som hon provocerar både den redan hårt belastade psykvården och en rättänkande allmänhet som tycker resurser ska tillfalla behövande. Det är också principiellt helt rimligt. Även om man kan invända att det för en undersökande, journalistisk konst finns något att falla tillbaka på, till exempel det wallraffande Pockettidningen R gjorde på Sundby mentalsjukhus 1975, där man bluffade sig in i vården. Problematiskt? Visst, men den gången ansågs det värt att tänja på etiska principer.

Nästa höjdpunkt i utgåvan är Göran Dahlbergs essä ”Hemlighållna städer” som rymmer en exposé över just dessa hemliga städer som allt som oftast finns gömda i städerna; platser som egentligen skall vara övergivna men dit människor av olika anledningar söker sig för att kunna överleva, bo. Kyrkogårdar. Hustak. Ockuperad mark. Jag blev djupt imponerad över Dahlbergs essä. Hans språk vittnar om både medkänsla och ilska. För att sammanfatta: Ord & Bild framstår numera som en av de riktigt viktiga kulturtidskrifterna i Sverige – med betoning på det vidare begreppet av kultur.

Kanske dags att byta namn - vad sägs om EKLM, Eskapix kiosklitterära magasin? Det låter väl seriöst och "kulturigt"? Det torde väl vara ett namn som lockar kulturrådet att öppna plånboken...

Men riktigt stark är bara den som har en egen tidning. Det är alltså helt följdriktigt att Humanisterna nu satsar på att rusta upp sin lite eftersatta tidskrift, Humanisten. I nummer 5–6 för 2008 syns ambitionerna i ett stort trttema om feminism, där ambitionerna i och för sig ibland är bättre än resultatet.

– Jag åt lunch med Jan Jörnmark efter bokmässan i höstas. Då var det mycket snack om Volvo och vissa debattörer sade att det bara är bra om gammal industri dör och läggs ner, det uppstår alltid något nytt. Men det nya uppstår ju inte på samma ställe, sade Jan, och berättade om Deje som exempel. Där har man bara fått se förstörelsen och inte den skapande sidan av kapitalismen på väldigt länge. Det där var något som fastnade hos mig, så jag sade att ”vi åker dit”.

Mycket av den diskussion som pågår just nu handlar om att skissa på var gränsen går mellan den  journalistik som gör sig bäst på webben, och den som det fortfarande finns skäl att trycka på papper. Den slutsats som många av oss har börjat dra är att papperets del av kakan i slutändan kommer att bli ganska liten - ett komplement till webbjournalistiken snarare än tvärt om.