Smart och distanserat

Jag tänker på Arena som en smart och påläst tidskrift.

Omslaget är i sedvanlig ordning kritvitt, med en frilagd bild i mitten: en läkarhandske gör v-tecknet och blodet rinner längs med armen. Estetiken är stram. Loggan står i svart text i övre vänstra hörnet. Med röd text, strax bredvid den blodiga handsken, står det: ”USA legaliserar och utför tortyr. Världen tiger. Vad gör Sverige?” Det är lika mycket en fråga till dig: Vad gör du? Det är en uppmaning.

Jag tänker på Arena som smart och påläst, sån som jag vill vara. Men samtidigt är jag lite rädd. För att den är så hård, sammanbiten och distanserad.

Arena är full av välunderbyggda ställningstaganden, som exempelvis den inledande artikeln i nummer 4/08, ”Rumsrent hat” av Devrim Mavi, chefredaktör med bakgrund i Fi och tidskriften Bang, bland mycket annat. Eller ”Advokater för tortyr” av Mattias Gardell – professor som röker utan filter, bär skinnbyxor och har lägenheter på minst tre kontinenter. Givetvis levererar Mavi och Gardell djupt grundade ståndpunkter. Ändå känner jag ingen eld. Jag hittar ingen mänsklighet som går mig tillmötes, ingen möjlighet till identifikation som bjuder in.

Den strama estetiken gör sitt. Det senaste numret innehåller bara sex foton, varav fem är obligatoriska porträtt av de personer som pratar i den anslutande artikeln. Det resterande fotografiet är hämtat från Scanpix, Skandinaviens största bildbyrå. Plus ett screenshot från ett dataspel. Bägge är extremt tråkiga. I övrigt är det illustrationer. Och jag har verkligen ingenting emot illustrationer, men det är ett gäng trötta, textunderstödjande teckningar utan egna tankar.

Merparten av texterna motiveras av samhällets förfall eller världens vansinnigheter. Jag hittar faktiskt bara två artiklar som även ser världen som en spännande plats. Det är Per Karlssons och Anders Sjögrens text om demokratirörelsen i Kenya och Zimbabwe, och Anders Rydells nyfikna artikel om ”Spel för demokrati”. Och förvånansvärt nog är det just dessa två texter som fått Scanpix-bilden respektive screenshotet.

Förmodligen borde den här recensionen handla om Arenas viktiga tema ”Fackets kris”, om tvångssterilisering i Indien eller orättvisa mikrokrediter. Eller åtminstone avhandla någon slags kamp mellan starka och svaga. Det är livsavgörande frågor. Jag vill dit. Men Arena håller mig på avstånd genom estetiken och tonfallet – på bekostnad av människor av kött och blod, av livsberättelser som låter oss mötas.

Arena får mig att tänka: kanske är det bara jag … som inte fattar och så.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-09-11

Köp Magasinet Arena
Läs mer om Magasinet Arena i katalogen
Fler artiklar knutna till Magasinet Arena
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA