Skön cocktail från Norge

Postfacket skramlar och senaste numret av litteraturtidskriften Vinduet äntrar hallgolvet med en lätt duns. Det svarta omslaget är fyllt av färgglada fläckar, därbakom väntar över hundra välmatade sidor. På norska.

Redaktören Audun Vinger har satt samman ett brett och intressant nummer, som vänligt berättar om författare som Roberto Bolano från Chile, Mircea Cartarescu från Rumänien – och Martin Luuk från Sverige.

När vi knappt orkar hålla koll på en handfull norska tidskriftstitlar åker Bord Torgersen till Stockholm för att intervjua Martin Luuk. Fyra fulla uppslag om kampen att skriva blir det. Några sidor längre fram har Mikael Nydahl skrivit en lång skönlitterär text på svenska; i den avslutande kritikdelen dyker det upp en helsida om Jenny Tunedals senaste bok Kapitel ett, dikt. För norrmännen finns det tydligen ingen språkbarriär mellan norska och svenska. Och givetvis har de rätt. Det räcker med några sidor för att komma in i språket. Vinduet gör det värt att vänja sig.

Självsäkert och enkelt rör sig Vinduet mellan språk, kulturer och traditioner. Artikeln om Bolano – den litteräre särlingen som kanoniserats genom den hyllade romanen De vilda detektiverna – tillför inte särskilt mycket nytt, men är en trevlig introduktion till ett spännande författarskap. Överallt ökar intresset för latinamerikansk litteratur, och Vinduet återvänder till en klassiker i sammanhanget: den peruanske poeten César Vallejo, som dog för sjuttio år sedan. Vallejos dikt Trilce är en av de mest mytomspunna i modern latinamerikansk litteraturhistoria och Vinduet bjuder på en initierad artikel.

Men mellan tungviktarna finns det även utrymme för annat. Numret inleds med en artikel om den New York-baserade tidskriften n+1, som i den amerikanska litteraturdebatten skapat rubriker genom att såga västkustsmotsvarigheten The Believer. The Believer är knuten till skrivarkonglomeratet McSweeney's, som även har andra tidskrifter som Timothy McSweeney’s Quarterly Concern, den dagligen uppdaterade litteratursajten McSweeney's Internet Tendency och DVD-magasinet Wholphin.

I ett samtal med Selje Bekeng med redaktörerna från n+1 låter det såhär:

– En ting vi ikke liker med McSweeney’s er at de mener det er en direkte korrelasjon her, at litteraturen er et redskap for å utdanne folket, og sånn blir litteraturen redusert til et offentlig utdanningsprogram, sier Harbach. Han gestikulerer når han snakker, virker å alltid bruke velvagte ord.
– De mener at dersom du skriver boker på en måte som gjore at flest mulig forstår, vil den fungere som en slags gateway-dop til tyngre literatur.
– Vi tror ikke på gateway-dop, skyter Gessen in, energisk. – Du kan si att McSweeney’s er som marihuana, og vi er som kokain!

Og hva innebarer det å vare kokain?

– Kokain er sterkere! Mer direkte, raskere, mer dialektis.

Vinduet är kanske inte kokain, men väl en skön cocktail. Som en oliv mellan skönlitteratur och författarpresentationer finns en kortare artikel om norsk science fiction på femtiotalet, Det hendte i morgen – science fiction pa norsk fra 50-talle, som dessutom visar en rad tjusiga omslag. Följt av ett något mer hallucinogent drinkparaply: artikeln Fra en annen plannet, om den amerikanske musikern och flumfilosofen Sun Ra.

”Den amerikanske pianisten Sun Ra påsto att han aldri var fodt, at han ikke kom til å do, og at han ikke var et menneske. I stedet snakket han om ankomst og avreise, og at hans egentlige hjem var Saturn.”

Det är rolig läsning, helt klart värt att kolla in.

Så, ett långt och redovisande argument landar till sist i en väldigt enkel slutsats: glöm inte bort Vinduet bara för att den är på norska.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-07-14

Köp Vinduet
Läs mer om Vinduet i katalogen
Fler artiklar knutna till Vinduet