Berätta mer!

– Vi är människor för att vi berättar historier, säger Henning Mankell och hans röst studsar mot väggarna i det omdebatterade stadsbiblioteket i Stockholm.

Publiken nickar instämmande och raspar med sina svarta fällstolar. Mankell ler och återkommer ännu en gång till berättelsens kraft som mänsklighetens innersta kärna. Bredvid honom på scenen hummar Mia Couto, framstående författare från Mozambique med sex novellsamlingar och sex romaner i bagaget, gillande.

Det är ett av flera författarsamtal på tidskriftens 00-tals litteraturfestival Crossover. Under rubriken ”Interkulturella möten” ger författare som Gcina Mholpe från Sydafrika, Sonia Nimr från Palestina och Philip Pullman från England sin syn på temat ”Rätten att berätta”. Men även om det inte per automatik blir intressanta samtal bara för att man samlar intressanta skribenter till ett spontansnack på småknackig engelska, är initiativet både beundransvärt och viktigt. Festivalen äger rum i samband med den stora författar- och översättarkongressen Waltic. Över tusen deltagare från hela världen samlades i Stockholm i början av juli för att diskutera läs- och skrivkunnighet, interkulturell dialog och digitalisering.

Mia Couto avlöser Mankell genom att berätta en anekdot om en pojke som frågade honom om han var rädd för mörkret. Hans svar landar i en tanke nära Mankells: utan berättelser är vi ingenting. Slutsatsen är signifikativ för festivaldagen i sin helhet.

Tidigare under dagen har det varit barnpoesi, skrivarverkstad för tonåringar och sagor från hela världen. Berättelser måste berättas – och därför måste de både bejakas och försvaras. På sin hemsida skriver 00-tals redaktion: ”Yttrandefrihet är ingen självklarhet. Författare tystnas ner, fängslas eller ignoreras. Om inte rätten att berätta är fri, hur ska vi då kunna bilda oss en uppfattning om vad frihet är?”

Madeline Grive fortsätter resonemanget i ledaren till det nya numret: ”Litteratur i väst har blivit en populariserad vara. Trender, underhållning och snabb försäljning tycks vara litteraturens väsentligaste värde. Men litteraturen får inte reduceras till en marknadsprodukt likvärdig en chipspåse. Litteraturen kan vara en kunskapskälla med kraft att förändra och ha förmågan att öppna våra ögon.”

Varför trender, underhållning eller chipspåsar inte skulle kunna vara en kunskapskälla eller ögonöppnare lämnas obesvarat. Att ”marknadsprodukter” är skräp tycks vara en etablerad sanning onödig att problematisera eller diskutera. För Madeline Grive och 00-tal är litteraturen i centrum. Och nya numret har flera mycket bra artiklar som verkligen anstränger sig för att berätta om världen med kraft och öppna ögon.

På nära hundra sidor sträcker sig 00-tal från nyöversättningar, bildbetraktelser och ett flertal mycket intressanta internationella utblickar. I numrets första artikel skriver litteraturvetaren Stefan Helgesson om det konstanta flödet av berättelser som flyter genom vårt mediesamhälle till brädden fyllt av YouTube, bloggar och Facebook. Med avstamp i ovan nämnda Mia Coutos författarskap landar Helgesson i en välformulerad fråga: ”Vad händer med rätten att berätta när alla tar sig denna rätt samtidigt?”

Helgesson fortsätter: ”Åtskilligt beror på vilken sida om den digitala klyftan du befinner dig. I den uppkopplade världen är det snarare lyssnandets värde, inte rätten att berätta, som behöver försvaras.”

Nästföljande artikel handlar om den colombianske skribenten Laura Restrepo, som skriver på gränsen mellan fakta och fiktion, på knivseggen mellan journalistik och skönlitteratur. I en intervju med Annina Rabe säger Restrepo:

– Det finns ju alltid en risk att de mördar dig. Colombia är det land där flest journalister, konstnärer, lärare, fackföreningsledare och intellektuella dödas per år. Men tills du blir mördad kan du säga vad du vill, och många här gör det också. […] Vi har faktiskt inte mycket kvar att förlora. På ett märkligt och inte ett dugg önskvärt sätt ger det oss en enorm frihet.

Nästa text är skriven av Parvin Ardalen, årets Olof Palmepristagare, belönad för sitt arbete för jämställdhet i hemlandet Iran – följt av en historisk tillbakablick. Och så fortsätter det. Det är en lång rad texter som i stort sätt alla förtjänar att diskuteras närmare. Även om några av artiklarna saknar egentlig udd, det där som bränner till lite extra, är framförallt ämnesvalen mycket intressanta.

Utanför stadsbiblioteket kommer sommarkvällen långsamt smygande och författarsamtalen övergår till releasefest. Med det nya numret, på temat Rätten att berätta, blir det återigen tydligt att 00-tal har en självklar plats som en av Sveriges bästa tidskrifter om litteratur och konst.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-07-07

Köp 20TAL
Läs mer om 20TAL i katalogen
Fler artiklar knutna till 20TAL
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA