Att lämna oljan under jord

Ur Röda Rummet nr 2/08


I juni 2007 lade Ecuadors regering fram ett banbrytande förslag som går ut på att Ecuador avstår från att exploatera oljetillgångarna i nationalparken Yasuní i Amazonas, om världssamfundet ersätter landet för de uteblivna inkomsterna från oljeutvinningen. Den officiella argumenteringen kopplar förslaget direkt till klimatfrågan. Kevin Koenig beskriver planen och dess implikationer.

Quito, Ecuador – En klar dag i denna huvudstad högt uppe i Anderna glänser vulkanerna på avstånd i solen. Av de fem vulkaner man kan beskåda är Cotopaxi den mest uppseendeväckande – både för dess relativa närhet, och för dess påfallande tydligt minskande glaciär. Trettio procent av glaciären på Cotopaxi har försvunnit de senaste åren, och det syns.

Den första otvetydiga effekten av klimatförändringarna i Ecuador är bara en av många anledningar till varför det här lilla landet – med en yta motsvarande Italiens – intagit en position i förgrunden för de krafter som kämpar mot de globala klimatförändringarna. Landet, som tidigare mest var känt för politiska uppror och folkliga protester, får nu ögonbrynen att höjas runtom på den internationella politiska arenan genom sitt utmanande förslag om att göra det som tidigare verkat ogenomförbart: låta oljan stanna kvar i jorden.

I mer än tre decennier har oljan varit ryggraden i den ecuadorianska ekonomin. Den har svarat för en tredjedel av statens intäkter mellan 1972 och 2006, och stod år 2006 för 60 procent av exporten. Idag är Ecuador Sydamerikas näst största exportör av olja till USA, och står på tur att få återinträda i OPEC efter femton års utanförskap. Med oljeintäkter som täcker halva statsbudgeten har tanken på de ytterligare uppskattningsvis en miljard fat, som finns under landets del av Amazonas, mot gränsen till Peru, fått tidigare regeringar att förväntansfullt gnugga händerna.

Men i juni 2007 lade Ecuadors regering fram sitt dittills förmodligen mest banbrytande förslag. President Rafael Correa, en USA-utbildad ekonom, förklarade att landet skulle vara villigt att avstå från att exploatera sin största oljereserv, Ishpingo Tambococha Tiputini-fältet (ITT), och avstå från de beräknade intäkterna på 9,2 miljarder dollar, om det internationella samfundet kunde kompensera för den ekonomiska uppoffringen genom en rad åtgärder, vilka innefattade skuldlättnader, bilateralt stöd och direkta finansiella åtaganden. Regeringen förväntar sig utfästelser om åtminstone 350 miljoner dollar tills i juni detta år för att kunna avgöra om det finns tillräckligt internationellt stöd för att driva igenom förslaget.

Men varför skulle en nettoexportör av olja avstå från att exploatera sin största reserv och därmed gå miste om avsevärda intäkter?

Nationalparken Yasuní

ITT-reserven ligger under en regnskogsregion med Amazonas mest rika biologiska mångfald, nationalparken Yasuní. Denna ”Amazonas vagga” är ett av FN:s naturarv. Den är också hem för några av planetens sista isolerade ursprungsfolk, vars hela kulturella existens är beroende av att den bevaras.

Nationalparken som grundades 1979 består av en miljon hektar orörd tropisk regnskog och besitter den mest artrika floran och faunan i världen. Parken innehåller cirka 4 000 arter av växter, 173 däggdjursarter, 610 fågelarter, och rymmer på ett hektar lika många trädarter som finns i hela Nordamerika. Yasuní är också hem för mer än 100 000 insektsarter per hektar – den största mångfalden av insekter i världen.

Mycket av denna häpnadsväckande biodiversitet kommer sig av de unika geografiska och klimatologiska betingelserna under pleistocen (den geologiska period som föregick vår, och som tog slut för ungefär 11 500 år sedan), vilka ledde till att det som idag är Yasuní hade högre temperatur än de omkringliggande regionerna. Detta innebar att växt- och djurlivet blomstrade, och Yasuní blev en tummelplats för djurmigration och biologisk mångfald, vilket i mycket bidrog till hela Amazonasområdets utveckling. Yasuní är en av få platser på jorden med status som ett pleistocenskt skyddsområde – det vill säga ett område där många arter överlevde utrotning under en period av dramatiska klimatförändringar.

År 1999 förklarade Ecuadors regering 730 000 hektar av Yasuní nationapark som en ”No Go Zone” där all resursutvinning förbjöds. Området är hem för Tagaeri och Taromenani, två nomadiska klaner av Huaoranifolket som lever i frivillig isolering från den moderna världen.
Det skulle vara helt omöjligt att upprätthålla rättigheterna för parkens urinvånare, eller bevara Yasunís oersättliga biologiska mångfald, om regeringen tillåtit oljeborrning och exploatering.

Att behålla oljan i marken påverkar dessutom två av drivkrafterna bakom de globala klimatförändringarna: tropisk avskogning och oljekonsumtion. Då mellan en femtedel och en fjärdedel av alla koldioxidutsläpp kommer från avskogningen – ett faktum som inte fått det utrymme den förtjänar i Kyoto-protokollets åtgärdsprogram – utgör Yasuní/ITT-förslaget i hög grad en viktig markering. Det skulle förhindra att uppskattningsvis 436 miljoner ton koldioxid släpptes ut i atmosfären – motsvarande att ställa av över 46 miljoner personbilar – och skulle därmed utgöra ett betydelsefullt prejudikat för de tropiska regnskogarnas roll i att naturligt binda stora kvantiteter kol, och för deras betydelse för regionala och globala vädermönster.

”För att undvika klimatkaos krävs att vi uppvärderar omsorgen om ekosystemet och inser dess roll i klimatet, och det krävs att vi lämnar de fossila bränslena kvar under jorden”, säger David Batker, ansvarig på Earth Economics i Tacoma, Washington, en organisation som med vetenskapliga metoder arbetar för att befrämja sunda ekosystem. ”Ecuadors förslag är prov på det djärva ledarskap som både Ecuadors och jordens medborgare behöver.”

Mot ett grönt Ecuador

Att lämna Yasunís olja kvar under jord är bland de mest betydelsefulla förslag i världen som lagts fram för att tackla klimatförändringarna. Men för Ecuadors regering är bidraget till den konkreta lösningen på klimatförändringarna endast en av förslagets fördelar.

Det andra huvudsakliga målet med Yasuní-förslaget är att skapa en ny vision för utveckling, och anträda en väg mot en ekonomi som inte är baserad på oljeutvinning. Landets regering planerar att använda den ekonomiska kompensationen från det internationella samfundet till att etablera en Yasuní-ITT:s miljöfond, vilken kan finansiera gröna initiativ inom ramarna för landets nationella utvecklingsprogram. Dessa inkluderar utveckling av alternativ till oljeutvinning; energieffektivisering, stöd till grön teknologi som sol-, vind- och termisk energi, energieffektiv kollektivtrafik, investeringar i – och utveckling av – ekoturism samt ett mångsidigt återställningsprogram av miljön för att få bukt med existerande föroreningar, vilket också innefattar såväl miljövård som utbildning.

”Ecuador vill inte imitera en utvecklingsmodell som bygger på fossila bränslen,” förklarar Lucia Gallardo, biträdande miljörådgivare på Ecuadors utrikesministerium. ”Vi vill visa att ett litet land, som bara i ringa grad medverkat till de globala klimatförändringarna, kan undvika utsläpp av växthusgaser och på samma gång lägga grunden för en ekonomi som bygger på rättvisa och jämlikhet.”

”Vi försöker gå bortom oljan, och finna en rimlig strategi för ett rättvist energioberoende som prioriterar fattigdomsbekämpning, förnyelsebar energi, rena transportsystem och hållbart jordbruk och turism”, säger Gallardo. ”Den gamla modellen med att försöka borra oss till välstånd har misslyckats.”

Skuld och skador

Som många andra oljeberoende länder har Ecuador inte skördat de ofta utlovade frukterna av ”oljeutvecklingen”. Även om oljevinsterna var avgörande för den nationella utvecklingen mellan 1972 och 1982, har scenariot förändrats under de senaste 25 åren. Idag producerar Ecuador mer än dubbelt så mycket råolja som landet gjorde under boomen på 1970-talet. Ändå steg den årliga medelinkomsten per capita med endast 0.6 procent mellan 1981 och 2006, och fattigdomsnivån var konstant mellan 1995 och 2006. Under det senaste kvartsseklet försämrades indikatorerna för fattigdom och hälsa.

Till de utländska bolagens förfäran ändrade president Correa nyligen villkoren i oljekontrakten, vilket innebar att 99 procent av de extra vinster som orsakats av det extraordinära oljepriset drogs in till staten. Landet har dock under flera decennier lidit under de finansiella skuldernas och beroendets strypgrepp. I början av landets oljeboom fluktuerade utlandsskulden kring 213 miljoner dollar. Idag uppgår den till ungefär 10,6 miljarder dollar.

Under tiden har över 40 år av oljeutvinning i ecuadorianska Amazonas skapat en miljökatastrof och lämnat ursprungskulturer och små jordbrukssamhällen i förfall. Det mest ökända exemplet är det giftiga arvet Texaco lämnat efter sig. Bolaget (numera sammanslaget med Chevron) borrade efter olja i ecuadorianska Amazonas från 1960-talet till en bit in på 1990-talet. Man använde en undermålig teknik som innebar att 80 miljarder liter av giftiga biprodukter dumpades direkt i regnskogen, och förgiftade floder och vattendrag som befolkningen var beroende av [se ”Texaco’s Toxic Legacy”, Multinational Monitor, november 1993]. Som en följd upphörde Tetetes, ett av ursprungsfolken, att existera. Cancer och andra allvarliga sjukdomar plågar numera samhällena i området och flera ursprungsfolk riskerar att utplånas. Ett domslut i en process mot Chevron kommer att falla under 2008, där tusentals målsägare kräver ersättning som beräknas uppgå till sammanlagt sex miljarder dollar.

De flesta oljejättarna har numera lämnat Ecuador – ett resultat av ursprungsbefolkningarnas motstånd, politiska kampanjer riktade mot specifika företag, ett allmänt sämre investeringsklimat för utländska företag och minskande kvantitet och kvalitet på de utvinningsbara reserverna – bara för att ersättas av oberoende och statliga företag, mest noterbart Petrobas (Brasilien) och Andes Petroleum (ett konsortium bestående av China’s National Petroleum Company, China Petrochemical Corporation samt deras dotterbolag PetroOriental). Dessa nykomlingar är mindre rädda om sina rykten och därmed mindre känsliga för påtryckningar från miljö- och ursprungsrörelser. Petrobas och Andes Petroleum har båda uttryckt intresse för att skaffa sig utvinningsrättigheter för ITT, om sådana skulle bli tillgängliga.

Petrobas har redan oljeborrningsrättigheter för Block 31, som ligger bredvid ITT och också sträcker sig in i Yasuní, men med klart mindre reserver. Projektet har redan försenats på grund av en landsomfattande folkstorm och oklarheter i frågan om kontrakten. Även om miljölicens har utfärdats, är exploateringen av block 31 långt ifrån okontroversiell och svåra legala och finansiella hinder måste klaras av innan man kan gå vidare. Enligt experter kan oljeutvinning i Block 31 inte bekosta de nödvändiga investeringarna i drift och infrastruktur, om man inte också får rättigheterna till de lukrativa och stora reserverna i ITT.

Ekologisk skuld

Klimatförändringarna saknar gränser och är kanske det största gemensamma hot som mänskligheten någonsin mött. Men de avspeglar också en allvarlig asymmetri vad gäller ansvar och bördor. Yasuní-förslaget baserar sig på begreppet ekologisk skuld och principen om delat ansvar för klimatförändringarna mellan rika och fattiga länder, som det formulerats i FN:s ramkonvention om klimatförändringarna från 1994.

Ansvaret för att minska växthusgaserna är delat, men inte lika. Industrialiserade länder, som USA, länderna i västra Europa och Japan, är ansvariga för huvuddelen av dagens utsläpp samt den stora majoriteten av vad som släppts ut genom historien. Sorgligt nog är det dock utvecklingsländerna som redan idag och i framtiden kommer att drabbas värst av klimatförändringarnas effekter – även om dessa fattiga samhällen knappt alls har bidragit till de utsläpp som orsakar den globala uppvärmningen. Denna paradox som Nords koldioxidutsläpp utgör betraktas av många utvecklingsländer som en ekologisk skuld; en skuld som den industrialiserade minoriteten är skyldig majoriteten av den globala befolkningen för sin orimliga konsumtion av planetens resurser.

Om de värsta katastroferna i klimatförändringarnas spår skall undvikas måste alla länder omskapa sin energiproduktion; och, även om de värsta katastroferna undviks måste alla länder – och speciellt de utvecklingsländer som av geografiska skäl kommer att drabbas hårdast – tvingas att anpassa sig till det förändrade klimatet.

Konceptet med ekologisk skuld innebär att de industrialiserade länderna tar på sig att kompensera utvecklingsländerna både för deras ansträngningar att stävja klimatförändringarna, och för deras försök att anpassa sig till dess verkningar. Ecuador skall följaktligen kompenseras för förlusten av den årliga vinst som beräknas från produktionen i ITT-fälten – i storleksordningen 350 miljoner dollar. Detta är det pris landet föreslår för att bidra till lösningen av ett problem som de rika länderna skapat.

”Tanken att länder i det globala Syd skulle bli tvungna att skuldsätta sig än värre för att anpassa sig till klimatförändringarna – medan man bär den överväldigande bördan av dess konsekvenser, och samtidigt bidrar så mycket mindre till problemet än Nord – är oacceptabelt”, säger Esperanza Martinez på Oilwatch Network, ett nätverk av människorättsorganisationer samt miljö- och ursprungsrörelser som bevakar oljeindustrin. Martinez och hennes kollegor är speciellt kritiska mot Världsbanken låneavtal för att stödja ”anpassning”.

När president Correa talade vid FN:s dialog om klimatförändringarna i september 2007, sa han att ”åtgärderna för att anpassa sig till klimatförändringarna utgör en tung börda i utvecklingsländernas budgetar och kan enligt Världsbankens studier uppgå till 40 miljarder dollar. Vi ska inte ta lån för den här omställningen. Det skulle ytterligare öka bördorna från vår utlandsskuld. Vad vi behöver är kompensation för skador som orsakats av de oproportionerligt stora utsläpp av växthusgaser som de industrialiserade länderna förorsakat och fortfarande förorsakar. Med andra ord, ojämlikheten i ursprunget till, och effekterna av, den globala uppvärmningen är inte utan betydelse i klimatdebatten.”

”Icke desto mindre”, lade han till, ”är Ecuador villigt att göra enorma uppoffringar för att bekämpa uppvärmningen, på en rättvis och initiativrik grundval”.

Energi för att behålla oljan i jorden

Yasuní/ITT-förslaget har idag väckt ett betydande intresse från regeringar, intresseorganisationer och enskilda. Konkreta finansiella åtaganden från Spanien, Norge och Belgiens regeringar, samt från FN:s biståndsprogram, har bidragit till att sparka igång arbetet. En växande grupp av NGO:er har avsatt finansiella medel och teknisk hjälp till Ecuadors regering i dess sökande efter gångbara ekonomiska alternativ; för att få ekonomisk kompensation för att behålla oljan i marken, och för att söka stöd från privata och offentliga källor genom kampanjer i USA. Förslaget uppmärksammandes i september 2007 av Clinton Global Initiative, som startats av Bill Clinton för att hitta innovativa lösningar på världens mest trängande problem.

I Ecuador har miljöorganisationen Acción Ecológica lett en nationell kampanj som skapat ett genuint folkligt stöd för att hålla oljeborrning borta från Yasuní. Genom att resa runt, ordna konserter och konferenser – och genom att skapa en ”mänsklig annonstavla” inne i Yasuní, med deltagande av bland annat Ecuadors vice-president, ledare för Huaoranifolket och lokala aktivister, som bildade orden ”Vive Yasuní” och ”Live Yasuní” – har Acción skapat stor uppmärksamhet i medierna och samlat tiotusentals namnteckningar och löften om att betala fem dollar för varje fat olja från ITT som permanent lämnas kvar i jorden.

Även om president Correa är fast besluten att bli Ecuadors första president på ett decennium som får sitta hela mandatperioden, är de tvära politiska kasten norm, och regimförändringar kan göra Yasunís tillgångar sårbara. Å andra sidan leder Alberto Acosta, före detta energiminister och förslagets ursprunglige arkitekt, den nytillträdda konstituerande församlingen som har till uppgift att arbeta fram en ny konstitution, och strävar efter att förslaget ska ges konstitutionellt skydd. Av 600 kandidater i valet till den konstituerande församlingen i september var Acosta den som fick flest röster.

Från Kyoto till Quito

När koldioxidutsläpp, globala temperaturer och oljepriser idag alla slår nya rekord kan förespråkarna med rätta hävda att ett förslag som Yasuní/ITT aldrig varit viktigare. Hittills har globala initiativ misslyckats med att skapa tillräckliga åtgärder och åtaganden för att mildra klimatförändringarna.

Ecuador ser bortom Kyoto-protokollet, vilket fokuserar på att de undertecknande länderna kontrollerar eller minskar sina utsläpp av växthusgaser. Ecuador försöker nå internationella överenskommelser som kombinerar åtaganden från industrialiserade nationer om att minska utsläppen av växthusgaser med finansiering av åtgärder för hållbar utveckling i utvecklingsländerna, och vars riktlinjer tydligt värdesätter att avskogning och koldioxidutsläpp undviks, och samtidigt erkänner den ekologiska skulden.

”Det går inte att få med det här förslaget innanför Kyoto-protokollets begränsade ramar” säger utrikesminister Gallardo. ”Yasuní-initiativet spränger ramarna, och Ecuador är redo att ställa sig i täten för en rörelse som går bortom Kyoto, som baserar sig på rättvisa och nytänkande, och som verkligen uttrycker ansvaret och behoven i Syd när man tacklar klimatförändringarna och skapar en post-fossil ekonomi.”

”Vi hoppas att världen sluter upp med oss i denna inledning till ett nytt skede”, säger Gallardo, ”och att de industrialiserade länder som bär en större del av ansvaret kliver fram och gör större åtaganden. Det här förslaget innebär sannerligen en möjlighet för alla”.

För att Ecuadors planer skall lyckas måste det iternationella samfundet svara seriöst. Juni 2008 är redan här, och det krävs betydande betalningar för att hålla ITT-oljan under Yasunís jord.

Kommer världen att svara?

Den som sett den krympande glaciären på Cotopaxi-vulkanen kan inte annat än hoppas. Och att det sker snabbt.

Artikelförfattaren Kevin Koenig är Ecuadors programkoordinator på Amazon Watch
Maila för direktinformation

Ur Multinational Monitor och www.upsidedownworld.org
Översättning: Daniel Brandell

Fakta:
Entusiasm och skepsis

Förslaget från Ecuadors regering har rönt stor uppmärksamhet världen över. Organisationen Oilwatch lanserar förslaget som en alternativ modell för internationella klimatåtgärder. Istället för att sätta sina förhoppningar till ”den stora överenskommelsen”, ett nytt radikalare Kyotoavtal, ska enskilda länder kunna sluta direkta bilaterala avtal som griper in i den globala klimatpåverkan. I rapporten Keep Oil Underground – The only way to Fight Climate Change (http://www.oilwatch.org) visar man på fördelarna med sådana överenskommelser och för fram förslag på konkreta projekt av samma art i bland annat Öst-Timor, Bolivia och Mauretanien.

Bland ursprungsbefolkningen i Ecuador och dess organisationer finns uppenbarligen en hel del skepsis till förslaget från Correaregeringen. Man menar att ursprungsbefolkningens livsbetingelser och regnskogens överlevnad inte ska vara beroende av betalningsviljan hos västerländska regeringar och hänvisar till FN:s konvention om ursprungsbefolkningars rättigheter (ILO 169), som ger dessa rätt till inflytande över varje beslut om aktiviteter i sitt territorium. Se bland annat Sista striden om Yasuní

Dessutom är det uppenbart att erfarenheterna av den tidigare och pågående oljeutvinningen i Amazonas – med massiv förorening och militarisering området med hjälp av den nationella armén och privata vaktstyrkor runt oljekällor – gjort den lokala befolkningen djupt också misstrogen mot hela näringen. Man betvivlar regeringens vilja att verkligen skapa en ekonomi som inte är baserad på oljeutvinning. Se How green is the Latinamerican left?

Det är värt att notera att det svenska företaget Skanska är engagerat i oljeexploateringen i Ecuador, som underleverantör åt bland annat Petrobras och spanska Repsol. Skanska har kritiserats för att man inte lever upp till sin uppförandekod, och att man är involverad i den miljöförstöring som blir följden av de olika oljeprojekten. Skanskas verksamhet har nyligen granskats av Swedwatch. Rapporten finns tillgänglig på hemsidan.

Den nybildade svenska organisationen Klimataktion har antagit en motion med målsättning att föra fram krav på svenska regeringen att stödja Yasuníprojektet.


Publicerad: 2008-06-28

Köp Röda Rummet
Läs mer om Röda Rummet i katalogen
Fler artiklar knutna till Röda Rummet
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK