Mer tyckt om tidskrifter

Sedan ett par år tillbaka har Konstnären ömsat skinn. Från att ha varit ett ganska stifft fackligt medlemsblad, har man under nya redaktören Martin Aagårds ledning utvecklats till att bli Sveriges kanske tuffaste konsttidning.
Framförallt har Konstnären vågat prova annorlunda vinklar på ämnet konst.
Det senaste numret, som släpptes i måndags, har valt just barn som specialtema. Och det tveklöst mest uppseendeväckande är självfallet genomgången kring den konstnärliga nativiteten.

Riktigt papper. Riktiga reportage. Tidskriften ”Re:public Service” är en kamrat att hålla i handen när nätet känns som ett skvalpigt träsk av skvaller, förtäckt reklam och uppsvällda informationslik.

I ett tidigt nummer av den liberala tidskriften Neo fanns en bild med bildtexten "Michel Foucault. Förstörde vår barndom" (nr 2, 2006). I ett alldeles nytt nummer av den mer konservativa Axess (nr 3) hittar man nu ett foto och den pedagogiska förklaringen "Michel Foucault - med makt över tanken". Bilden illustrerar en artikel som kritiserar en vänster som enligt författaren helt tror sig kunna "avskaffa makten", en politisk utopi som rimligtvis inte kan ha ett dugg med Michel Foucault att göra.
Här finns något märkligt.

I skarp kontrast till alla tidskrifters temahysteri är nya Re:Public Service, #8 2008, fullständigt vilt spretande. Här hittar man texter om Efti (som i Midi, Maxi och Efti), iransk hårdrock, barnfrihetsrörelsen och en Fabian Göransson-serie om Möllevången.
Men i centrum står Christopher Holmbäcks tunga, fjortonsidiga reportage som bygger på amerikanska soldaters vittnesmål från Irakkriget.

Sveriges enda tidskrift för alternativserier, Galago, är inne på sitt 92:a nummer sedan starten. Den kallas numer för antologi, är i pocketformat och utkommer med tre nummer per år.

På 200 sidor ryms ju en hel del och allting är väl inte av samma kvalitet. En serie som inte går att undvika att nämna är "Pornographic Saxophones" av David Liljemark och Ruben Dahlstrand.

Tanken att inte stirra sig blinda på olika genre utan att kasta sig hejdlöst mellan världsdelar och musikstilar är upplyftande och förvånansvärt prestigelöst. Den stora utmaningen ligger onekligen i att följa upp detta. För att samla idéer och fira av en matig debut är kanske inte det kniviga utan att hålla ut. Ondskan klarade av fem nummer, jag hoppas att Novell blir betydligt mera långlivad.

I senaste numret av den feministiska tidskriften Bang
(nr 1/2008) konstaterar Maja Ljung i en relevant genuspolitisk analys av ”kvinnofällan yogaland” att medelklassens kvinnor, istället för att ta fajten om lönen, disken och dammråttorna, går på pilates och lär sig att andas bort sin stress.

I Axess nr. 1 från februari 2008 intervjuas Gordon Lynch av Ylva Herholz. Lynch menar att de nyateistiska böcker som publicerats på senaste tiden ofta har en aggressiv och stridslysten ton.