Unga tidskrifter visar upp sig

Sex unga tidskriftsmakare kliver upp på Lavas scen, inbjudna till en paneldebatt om hur det är att göra en tidskrift.

– Välkomna till Ung Text, säger Stefan Zachrison, moderator tillsammans med Karin Lagerlöf. Just nu känns det som en boom vad gäller uppkomsten av nya och bra kulturtidskrifter. Ikväll har vi bjudit in fem av de mest intressanta.

Nasim Aghili slår sig ned vid ena änden av det långa bordet. Nasim är chefredaktör för den feministiska kulturtidskriften Ful, tidigare FemKul. Utgångspunkten för Ful är att skriva ”både om de som är bra och om de som är sexistiska idioter”, där resultatet blir en tidskrift om feministisk analys och queer kultur.



Bredvid Nasim sitter Fredrik Jonsson, ena hälften av redaktionen till bokfanzinet Det grymma svärdet. Fredrik beskriver andra hälften av redaktionen som en buddhistisk munk i en stuga någonstans ute i skogen, även känd som Pontus Lundkvist. Det grymma svärdet är en uppföljning på Pontus tidigare fanzine Mina ögon!! Mina ögon!!!, men i ett större och fetare format, och dessutom i bättre tryck.

De övriga fyra mickstativen rättas till framför Tobias Rydin från konstmagasinet Ykky, Jonas Holmberg från filmtidskriften FLM, och Adam Svanell och Anton Gustavsson från nystartade Novell, ett reportagemagasin om människorna bakom musiken.

Den inledande presentationen löper från Novell på ena flanken till Ful på andra, och en stor del av den följande timmen fortsätter samtalet på ett liknande sätt, där svar på vagt formulerade frågor vandrar över den stillsamma panelen.

– Jag tror nog inte att det är en boom, inleder Novells chefredaktör Anton Gustavsson trevande, men kanske är möjligt att börja se det utifrån på ett annat sätt nu.



Jonas Holmberg från FLM fortsätter på Antons försök att sätta igång en diskussion:

– Vi är ingen samlad rörelse, även om vi säkert har en hel del gemensamt. Däremot tror jag att uppkomsten av många nya kulturtidskrifter är ett tecken på en ökad polarisering mellan tryckta medier och nätmedier.

FLM har hittills gett ut två nummer, och fått mycket fin kritik i media. De beskriver sig själva som en kulturtidskrift om film med ”initierade texter om rörliga bilder och allt som hör till – spaningar, reportage och kritik.”

Några huvuden i den lilla publiken, mest bestående av kompisar till tidskriftsredaktörerna på scenen, nickar instämmande till Jonas Holmbergs kommentar.



Några dagar senare ställs en liknande fråga av programledaren Hanna Fahl i P3 Populär, till en panel bestående av nästan samma tidskrifter.

Ika Johannesson, redaktör för den omskrivna tidskriften Filter, menar att det är viktigt att skapa ett helhetsintryck på papper. Hon lyfter särskilt fram textlängden och känslan av skapa någonting att spara som viktiga beståndsdelar i en pappersprodukt.

– Det är två helt olika typer av läsning. Nätet erbjuder det snabba, som alla såklart vill ha. Men jag tror att man också vill ha fördjupning som inte handlar om aktualitet eller tyckande, säger Anton Gustavsson.

Anton betonar särskilt vikten av en intressant berättelse, en journalistisk hållning som han helt delar med Ika Johannesson från Filter.

– Vi vill återupprätta det svenska reportaget, säger hon bestämt.

Tobias Rydin från den smala konsttidskriften Ykky säger att de dragit sig undan från nätets nyhetsfokus och vill vara ett annat slags rum.

Samtalen både på Lavas scen och i P3 Populär spinner kring likartade frågeställningar: bred eller smal, drivkrafter, framtiden för tidskrifter etc. Och även svaren är ungefär de samma, där de mest samstämda rör det nästintill fanatiska arbetet bakom att få ihop varje tidskriftsnummer, begränsade ekonomiska förutsättningar och de viktiga nätverk som skapas av och kring redaktioner.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-04-25