Tyckt om tidskrifter

Sedan Ariel gick i graven för drygt ett år sedan har utblicken österut blivit mindre framträdande bland svenska litterära tidskrifter. Därför är det synnerligen glädjande att Ord & Bild ger ut ett nummer som presenterar aktuell rysk litteratur.

I Språktidningen kan man hitta en del överraskande sanningar. Eller i alla fall det som påstås vara sanningar, det är ju inte alltid helt lätt att kolla.

I Anders Johanssons (även engagerad i Göteborgsbaserade tidskriften Glänta) och Camilla Brundin Borgs ledning har TFL (Tidskrift för litteraturvetenskap) blivit mer utåtriktad och görs inte längre bara för närmast medskyldiga akademiker.
Det visar inte minst nya numret, med temat performativitet.

Det finns en orsak till min plötsliga fascination för det som ytan döljer. Jag har nyss bläddrat genom det senaste numret av den fantastiska tidskriften Glänta. Där kan man läsa om allt och lite till i ämnet underjord; både om den faktiska underjorden som grottor, tunnlar och bergsrum och i överförd bemärkelse - som underjordiskt motstånd eller underjordisk litteratur. Här finns saker som intresserar mig.

Film International får 100 000 kronor mindre av Kulturrådet inför 2008. Rådet är kritiskt till att många av tidskriftens texter görs av skribenter som lever och verkar utanför Sverige.

Chefredaktören Daniel Lindvall förstår inte kritiken.
– Den är fullständigt ägd av en svensk kulturförening som har total redaktionell kontroll, men samtidigt är målet att den ska vara verkligt intressant att läsa för en nordamerikansk, brittisk och internationell publik, säger han.

Under temarubriken "Ryska hjärtan" har Kajsa Öberg Lindsten som entusiastisk gästredaktör översatt tio berättelser som, sinsemellan mycket olika, öppnar och vidgar det ryska landskapet - och tillståndet. Vi får här bedåras av legendens skimmer och förfäras av det tjetjenska krigets bottenlösa elände. Det är en introduktion som definitivt borde kunna leda in fler läsare bland dagens ryska författarskap.

Nya ryska ord och en klassuppdelad dans i 1800-talets Kristianstad är några av ämnena när skribent Peter Viktorsson går igenom den aktuella tidskriftsutgivningen.

En av få svenskar som under en längre tid har uppmärksammat ekomarxismen är ekonomhistorikern Daniel Ankarloo, som är gästredaktör för senaste numret av Socialistisk Debatt. Där ger han en översikt över det marxistiska svaret på den ekologiska utmaningen och publicerar bland annat en intervju med Paul Burkett och en översättning av en av John Bellamy Fosters uppsatser – allt läsvärt.

I nummer 6/07 av designtidningen Form ger sig chefredaktören Staffan Bengtsson överraskande in på ämnet ishallar, och basunerar: Riv alla hockeylador! Inomhusprojekt för vintersport är sjukt, meddelas i ett tonläge som påminner om sportjournalistik med förhöjt blodtryck.

Den svåraste litteraturtidskriften jag vet är inte OEI, eller Pequod, eller Glänta. Den svåraste är Karavan. Där blir jag en främling, en vilsen turist som inget känner igen, inga fasta hållpunkter som språkmaterialism eller annat svennigt.

De som varnar för den globala uppvärmningens konsekvenser brukar inte sällan anklagas för att vara alarmister, klimatfundamentalister eller domedagsprofeter.

Hur värjer sig den, som tar vår tids forskning på allvar, mot sådana tillmälen? Tja, man kan, som ?alarmisten? Andreas Malm gör i sin bok Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent, vända på steken och ställa motfrågan om skeptikernas alternativ är så mycket bättre: att fortsätta spela fiol medan Rom brinner ner...

Eller också kan man, som den oberoende kristna tidskriften Trots Allt gör i sitt nya nummer, ta tjuren vid hornen och i en och samma artikel diskutera både klimathotet och apokalypsen.

Dett är alltså utmärkt hjälp for forskningen. Nu väntar jag bara på att Historisk tidskrift gör detsamma då får jag många hyllmeter till!