Pedagogiska årtal inom parentes

”Nej, utvecklingen i världen och i Sverige har inte blivit vad jag hoppades och trodde när jag som gymnasist blev socialist”, säger C H Hermansson. Han fyller 90 i dag. Någon månad yngre än ryska revolutionen.

Hermansson berättar för Socialistisk Debatt, som till sin jubileumsdag (40 år) givit ut ett temanummer med rubriken Istället för socialism. Orden klistras något gåtfullt på en omslagsbild som föreställer Folkets park.

Men vill man bli riktigt hög och få godartade hjärnskador finns det bara en sak som funkar. Poesitidskriften OEI slår nya rekord både kvantitativt (592 sidor + 1 cd + 1 dvd) och kvalitativt med en formidabel kaskad på temat ”Nonsens”.

Modellerna ser inte kloka ut, flera av dem är direkt fula och kläderna sitter fel; själva poängen är, om jag fattat saken rätt, vilket jag naturligtvis inte har, att de ska vara just illasittande.
Alltihop kanske är lite queer som jag inte heller riktigt vet vad det är. Annonserna och fotona är snygga och allt är lite extremt. Liksom på gränsen till... ja, man vet inte riktigt vad. Kul det också.
Att för en så gammeldags typ som jag sitta och bläddra i Bon är som att glutta in i - tjuvkika på - den moderna världen. Den som tar vid i morr'n.

De narcissistiska karriäristerna har redan lagt beslag på nästan allt syre: de har charm, intelligens, kreativitet. Nästan alla positiva egenskaper går den konsumistiska, exhibitionistiska, smarta och karriäristiska maktens ärenden. Och nu tänker de tydligen annektera svagheten och ödmjukheten också, att döma av Sigge Eklunds artikel i nya numret av tidskriften Bon.

Som en kommentar i den långa och intressanta diskussionen på Vetsaga om fantasy är barnlitteratur eller inte skrev jag en lista på alla svenska novelltidskrifter som publicerar fantastik jag kunde komma på. En sådan lista är värd att spridas lite mer, inte minst för att tidskrifterna i fråga behöver alla prenumeranter de kan få.

För DN berättar Mattias Göransson vad det är för journalistik han vill ha:
"Idealen bakom Filter är väldigt amerikanska: att tänka dramaturgiskt och ha mycket närvaro. Jag vill ha journalistik sm den i slutet av 60-talet och början av 70-talet. sådan som Joan Didion, Gay Talese och Tom Wolfe skrev".

Det kallar jag att lägga ambitionsribban högt, med en tilltro till journalistiken; inte bara marknadspotentialen. Når de ens halvvägs är vi läsare bara att gratulera.

Just nu finns det en tidskrift som ser ut som om den vill skilja sig från alla andra i hyllorna på Pressbyrån. ”Losers”, står det med stora vita bokstäver på omslaget, medan tidskrifterna runt omkring heter saker som Perfect, Sköna hem, Mat &: vänner, Fighter eller Ljuva livet. Det är senaste numret av Magasinet Existera, som har tema förlorare.

Så man plockar upp numret, för det är klart att man är en loser, och läser det från pärm till pärm. Men någonting är fel med tidskriften.

Det har länge tjatats om att det saknas en vettig tidning om film. Så när alla slutat hoppas så dyker flm upp. Initiativtagare är Jonas Holmberg och Jacob Lundström. Flm är snygg, tilltalande och tar upp intressanta vinklar från filmens värld.

Dessutom har redaktionen skapat en riktigt estetisk produkt: bilder över hela uppslag är alltid snygga. Man får nog konstatera att Sverige äntligen har fått åtminstone en vettig filmtidskrift med en hållbar grundidé.

Psykoanalytisk Tid/Skrifts senaste nummer (20-21) inleds som sig bör med en lång intervju av den mångförslagne redaktören Per Magnus Johansson med den franske psykoanalytikern René Major, som brukligt ackompanjerad av seriösa svartvita fotografier och pedagogiska årtal inom parentes.